virrhönans irrfärder

Så är det, i Lund, på Lunds Studentskegård, i den grönskande trädgården.

- Rummet är kallt och internet kopplar ner hela tiden.

* Solen skiner in genom mina hörnfönster där murgrönan närapå växer in. Gardiner överflödigt.

- En på korridoren är jätteläskig, en sån där tjej jag kröp ihop för när jag var yngre, och även om jag står rakryggad nu så kryper det lilla djuret i mig ihop och lägger svansen skyddande runt mig.

* En annan på korridoren är skön och typiskt bra norrländsk och vi har gått på marknad och köpt blommiga överkast. Hennes till en soffa, mitt till en kylande-vägg-isolerande väggdekoration. Hennes kompis kramade mig både hej och ajöken, sånt värmer, när okändisar bara spontant gör så. Kramas.

- Jag vet inte om jag ännu kan kalla det här hemma, men jag vet å andra sidan inte längre var hemma är. Det känns lite rotlöst, läskigt och ibland nästan lite tårfyllt. Jag vet inte alls var jag är.

*  I  Huset finns ett underbart litet bibliotek med böcker från 1900-talets början och framåt. Lassevännen och jag läste igår om Tigerhästar, Panterkatter och Enpucklade kameler. Och i salongen känns det som om man inte får gå in i om man inte har långklänning. Och den öppna spisen är gjord av marmor från Kolmården. Det känns tryggt. Det känns lite hemma.

- CSN vet inte om att jag vill ha pengar i höst. Jag kan inte skriva in mig på nån nation för jag har inget antagningsbesked (blev antagen på telefon). Har inget Ladok-uttdrag som jag kan ge till Huset för att bevisa att jag faktiskt har läst. Och studera.nu, det åbäket vill inte alls samarbeta.

* Snart är det måndag, och pluggandet sätter igång, rutinerna börjar ta form och jag har möjligheten att lägga upp nya infallsvinklar och projekt. Kanske sjunga lite kör, kanske klättra lite, kanske nåt annat....

"Det enda vi behöver frukta är att himlen faller ner över oss"
/Majestix