Minnesfragment
And one time, at my corridor.....
....det finns verkligen inget värre än tjatet från folk om alla spexiga knastokiga saker som händer på deras korridorer. Oftast är det folk som fastnat i 20-årsåldern och fortfarande anser att supa sig dyngrak och vakna upp på oväntat ställe är något tokroligt och något att lägga till i meritlistan. Sån är ju inte jag.
Jag blir mer och mer hemvävd och nykter för varje dag, och inser att jag trivs väldigt bra med det. Men en sak skiljer oss inte åt, jag och de enerverande 20-årskonserverade korridorsmänniskorna: jag kan inte sluta att älska min korridor.
För där finns alltid någon som orkar lyssna på mitt gråa moln som allt för ofta på vintern lägger sig ovanför mitt huvud.
Det finns alltid någon att skratta med, någon att läsa upp dumheter i tidningen för och någon som skrattar när jag läser "Rocky" högt.
Där är alltid någon som vill gå en promenad, låna ut en skvätt mjölk och ibland blir man bjuden på mat bara man ser lite extra trött och ledsen ut.
På min korridor läser vi Bang från 2002 och Turist på toaletten, men smygläser alltid ettans Veckorevyn när tillfälle bjuds och stoltserar med konstiga kunskaper som vår politiskt korrekta korridor chockeras över. Många av oss blir ytterst upprörda när "The Doctors" tycker att det är mer hygieniskt att raka bort könshåret än att låta det sitta kvar.
I min korridor idag fick jag fruktansvärd lust att spela kägel (nästan bowling) med kålhuvudet jag bar på (inte mitt). Min fina granne lade genast ut fem clementiner som käglor och hej! vad kålhuvudet flög när jag rullade iväg det. På min korridor hörs skratten högt och långt, och alla knep är tillåtna.
Min korridor, mitt kollektiv, mina kvinnliga medboenden - livet skulle vara så otroligt mycket tråkigare utan dem.
/Lo
Jag blir mer och mer hemvävd och nykter för varje dag, och inser att jag trivs väldigt bra med det. Men en sak skiljer oss inte åt, jag och de enerverande 20-årskonserverade korridorsmänniskorna: jag kan inte sluta att älska min korridor.
För där finns alltid någon som orkar lyssna på mitt gråa moln som allt för ofta på vintern lägger sig ovanför mitt huvud.
Det finns alltid någon att skratta med, någon att läsa upp dumheter i tidningen för och någon som skrattar när jag läser "Rocky" högt.
Där är alltid någon som vill gå en promenad, låna ut en skvätt mjölk och ibland blir man bjuden på mat bara man ser lite extra trött och ledsen ut.
På min korridor läser vi Bang från 2002 och Turist på toaletten, men smygläser alltid ettans Veckorevyn när tillfälle bjuds och stoltserar med konstiga kunskaper som vår politiskt korrekta korridor chockeras över. Många av oss blir ytterst upprörda när "The Doctors" tycker att det är mer hygieniskt att raka bort könshåret än att låta det sitta kvar.
I min korridor idag fick jag fruktansvärd lust att spela kägel (nästan bowling) med kålhuvudet jag bar på (inte mitt). Min fina granne lade genast ut fem clementiner som käglor och hej! vad kålhuvudet flög när jag rullade iväg det. På min korridor hörs skratten högt och långt, och alla knep är tillåtna.
Min korridor, mitt kollektiv, mina kvinnliga medboenden - livet skulle vara så otroligt mycket tråkigare utan dem.
/Lo