Rulltrappa
Stegen i rulltrappan och det rullande handtaget går alltid lite, lite i otakt. Håll hårt i handtaget så kommer du märka att du snart ligger framåtlutad, för handtaget rullar snabbare.
Lite så är livet; allt spelar inte i takt. Bara ibland, då allt bara går ihop och rullar på som en liten taktfast tickande maskin. Tock tock tock tock. Allt som oftast flyter det fint på någon punkt medan de andra hackar eller går i otakt. Det är nog därför jag inte tål hemma-hos-reportage där alla har vita tänder och städat så att man kan slicka golven, eller varför inte dessa hemska historier i yrkeskårens tidning där alla har det sååå fint på jobbet. Eller de som flyttat ut på landet och har det såååå fantastiskt. Kanske även de som "bara råkade snubbla på en jättebillig lägenhet i centrala stan för snorbillig hyra och lite lagomt med renoveringsbehov". Kräks på det. När det enda fancy-pancy man själv råkar ut för är att man får en sittplats på spårvagnen in till stan (det är inte varje dag det!). Eller att vakna och upptäcka att frukosten inte är slut; det är livskvalitet det. (och sen kan man ställa det i relation till väldigt många andra människor, som får 1 dl ris om dagen och så mår man ännu sämre för att man inte känner tacksamhet för att man har Rasker-bröd i frysen, hurra hurra).
Men när man försöker och försöker. Kämpar för att det ska glimra till, att något ska hända, att man ska vakna och ändå så blir allt bara samma gråa dis. Då lessnar man och tänker att oktober är snart slut
och kvarstår november, december, januari, februari, mars, april
Sköna maj välkommen.
/Lo.
Lite så är livet; allt spelar inte i takt. Bara ibland, då allt bara går ihop och rullar på som en liten taktfast tickande maskin. Tock tock tock tock. Allt som oftast flyter det fint på någon punkt medan de andra hackar eller går i otakt. Det är nog därför jag inte tål hemma-hos-reportage där alla har vita tänder och städat så att man kan slicka golven, eller varför inte dessa hemska historier i yrkeskårens tidning där alla har det sååå fint på jobbet. Eller de som flyttat ut på landet och har det såååå fantastiskt. Kanske även de som "bara råkade snubbla på en jättebillig lägenhet i centrala stan för snorbillig hyra och lite lagomt med renoveringsbehov". Kräks på det. När det enda fancy-pancy man själv råkar ut för är att man får en sittplats på spårvagnen in till stan (det är inte varje dag det!). Eller att vakna och upptäcka att frukosten inte är slut; det är livskvalitet det. (och sen kan man ställa det i relation till väldigt många andra människor, som får 1 dl ris om dagen och så mår man ännu sämre för att man inte känner tacksamhet för att man har Rasker-bröd i frysen, hurra hurra).
Men när man försöker och försöker. Kämpar för att det ska glimra till, att något ska hända, att man ska vakna och ändå så blir allt bara samma gråa dis. Då lessnar man och tänker att oktober är snart slut
och kvarstår november, december, januari, februari, mars, april
Sköna maj välkommen.
/Lo.
'cause you are my DANSING SHOES young and sweet....
Jag är trött. Efter-festivaltrött. Jag tänkte skriva att jag varit på filmjölk men det har jag inte utan jag har varit på folkmusikfestival (trött...). Det bästa var att jag och Caroline lärde oss finnskogspols och att jag köpte dansskor. De var bara de som hade klack som passade och de var röda. De andra sa att var det någon som skulle ha röda skor, så var det jag, så helt plötsligt var 1400 kronor borta och jag förhöjde känslan i folkdans med 100%. Att ha klackar, röda skor och dessutom kunna glida runt som i en dans i dansen är eufori. Jag är kär!
Nu spelar Hampus gitarr och vi sjunger Ack Värmeland du sköna, Jonnie och en Alf Hambe-låt där stjärnor de spelom, dudilom delom. Min röst bär inte så bra, men jag kan iallafall sätta tonerna rätt. Jag låter mer som en gammal tant med spända stämband....
Nu spelar Hampus gitarr och vi sjunger Ack Värmeland du sköna, Jonnie och en Alf Hambe-låt där stjärnor de spelom, dudilom delom. Min röst bär inte så bra, men jag kan iallafall sätta tonerna rätt. Jag låter mer som en gammal tant med spända stämband....