*pffuuuuiii*
Håhåjaja.
Hur kan man känna sig som en slutkörd fembarnsmor boendes i ett fyravåningshus med tillhörande garageinfart i skarp uppförsbacke som aldrig sandas och alltid är halkig?
Jag menar; när jag är en högst framstående singelkvinna à 22 år boendes i lägenhet med enda störningsmoment: slemhostamannen. Och så har jag ju inte pluggat ihjäl mig heller på senaste tiden.
Men nu är det jullov, och direkt när sista mötet avslutades så var det som om ploppen på en badboll lossade -*pfuuuuuii* - och jag däckade på sängen. Godmorgon, godmiddag, godkväll? Orken är totalt borta, och jag tänker nu, på något underligt sätt, ta mig hem till hembyn Täby imorgon och där tänker jag blifva så länge det går. Eller iallafall tills jag fått orken och lusten tillbaka.
Dagens funderingar om utseende (på aftonbladet.se):
- Ipswich-mördaren ser verkligen ut som den galne psykopat han är. Det känns som att om man skulle träffa honom så skulle man lägga benen på ryggen oavsett han hade delgett dig vilka avsikter han haft.
- Rockbjörnen (den med en människa i) ser ut som det där djuret på Skansen....som inte är en bison. Vis...nåt. Inte björn iallafall.
- Än en gång - Sofi Fahrman- likadant ansiktsuttryck igen! Botox lär fixera dragen ordentligt, men är hon inte lite ung för det.....?
Mitt eget utseende: svarta ringar under ögonen är sexigt. Iallafall om man är inne på goth. Kanske ska anamma den stilen.
ZZZZzzzzZZZZZ
/Louise
Hur kan man känna sig som en slutkörd fembarnsmor boendes i ett fyravåningshus med tillhörande garageinfart i skarp uppförsbacke som aldrig sandas och alltid är halkig?
Jag menar; när jag är en högst framstående singelkvinna à 22 år boendes i lägenhet med enda störningsmoment: slemhostamannen. Och så har jag ju inte pluggat ihjäl mig heller på senaste tiden.
Men nu är det jullov, och direkt när sista mötet avslutades så var det som om ploppen på en badboll lossade -*pfuuuuuii* - och jag däckade på sängen. Godmorgon, godmiddag, godkväll? Orken är totalt borta, och jag tänker nu, på något underligt sätt, ta mig hem till hembyn Täby imorgon och där tänker jag blifva så länge det går. Eller iallafall tills jag fått orken och lusten tillbaka.
Dagens funderingar om utseende (på aftonbladet.se):
- Ipswich-mördaren ser verkligen ut som den galne psykopat han är. Det känns som att om man skulle träffa honom så skulle man lägga benen på ryggen oavsett han hade delgett dig vilka avsikter han haft.
- Rockbjörnen (den med en människa i) ser ut som det där djuret på Skansen....som inte är en bison. Vis...nåt. Inte björn iallafall.
- Än en gång - Sofi Fahrman- likadant ansiktsuttryck igen! Botox lär fixera dragen ordentligt, men är hon inte lite ung för det.....?
Mitt eget utseende: svarta ringar under ögonen är sexigt. Iallafall om man är inne på goth. Kanske ska anamma den stilen.
ZZZZzzzzZZZZZ
/Louise
Menskopp - världens bästa lilla grejj! (men bara för kvinnor)
Okej, nu när det är fullmåne tänker jag passa på att kliva in i ett himlarns tabubelagt område OCH samtidigt göra reklam. Särskilt riktat till kvinnor! Eller bara till kvinnor, faktiskt, eftersom det är vi som dras med helvetesskapet M.E.N.S (Mycket Enerverande Nödvändiga Saker).
Eftersom jag är en liten miljömupp och dessutom en snål jävel så fastnade jag för ungefär ett år sen för en liten annons i en friluftstidning. www.menskopp.se stod det bara. "Häpp" tänkte jag och surfade in och sparade ihop lite pengar och skaffade mig en kopp. Och det var banne mig det bästa beslutet jag någonsin tagit!
Vad är då en menskopp? En mycket finurlig sak: helt enkelt en liten kopp gjord i alternativt gummi eller silikon (beroende på märke) som man "pluggar upp". Där sitter den och samlar upp blodet, och så tömmer du den ca 4 ggr/dygn. När du tömmer den så sköljer du av den med vatten och så in igen. När du är klar med din vecka så kokar du den i 5 minuter - steriliserad och klar!
Fördelar jag haft glädje av med min kopp:
1. Köpte min första, en DivaCup från www.menskopp.se. Den var för lång och skavde - fick byta till en annan modell (MoonCup), kostnadsfritt! All heder åt det företaget!
2. Min mensvärk som förr varit ohygglig har nu blivit helt överkomlig. Om man mäter det i ipren så är jag nu nere i 1 eller 0 ipren/mensvecka, till skillnad från förr då jag åt ipren på rullande schema de två första dagarna och även sista dagen av veckan. Om det beror på koppen eller ej kan jag inte svära på, men nåt har det nog med varandra att göra.
3. Jag sparar in våldsamt massa pengar om man tänker efter.... 259 pix gav jag för koppen och behöver inte längre köpa bindor i mängd. Utslaget på ett år blir det alltså...259/12 = ca 22 kronor per månad. Om vi sen förutsätter att koppen håller i förväntade 10 år så blir det hiskeligt billigt....
4. Det har blivit mycket smidigare att ha mens när jag är ute och idkar friluftsliv eftersom jag inte behöver byta så ofta. Jag slipper dessutom att släpa på (äckligt) skräp i en vecka. Och, för er som tycker att det verkar apa-äckligt så kan jag spä på era förväntningar angående sterilisering av fingrarna som pjoddrar in och ut koppen då jag inte har tillgång till tvål: jag kissar på fingrarna. Kors i taket, där svimmade nog tre stycken... men det är jävligt smart faktiskt. Och, helt ärligt, är du på vinterfjäll så....är det jävligt gött att bli varm om fingrarna! MOAHAHAHAHA!!
5. Man känner inte av koppen när den väl sitter inne i kroppen (oj ett sånt rim!), till skillnad från bindor som inte blir så behagliga efter ett tag. Tamponger uttalar jag mig inte om eftersom jag aldrig använde såna. Dessutom så är det inte så jättehälsosamt att ha ngt fuktigt och varmt emot det stackars underlivet, himla fin grogrund för svamp. Efter två år med champisar så är jag toknoga med sånt, och koppen hjälper till att hålla dem borta!
Nackdelar jag fått lida av med min kopp:
1. Då jag hade en för lång kopp (det beror ju helt på hur lång man är inuti, så att säga) var koppen INTE kul. Det skavde som fan helt enkelt. Men efter bytet blev livet underbart. Halleluja.
2. Det kan vara lite knepigt i början att lära sig använda koppen. Nu är jag en fena på det, och bara för att jag blivit en fena har jag TVÅ gånger lyckats jiddra ner koppen i toaletten. Man kan säga som så att nu vet jag att man kan få ner armen ganska långt ner i toastolen och att vattnet däri är jävligt kallt....hehe.
3. Den gången jag steriliserade/kokade min kopp ALLDELES för länge. Det vill säga jag glömde bort den. Tills det luktade apa i lägenheten (Kollektivet) och jag upptäckte att dimman låg tät i köket och att vattnet kokat bort och min stackars kopp skulle läcka som ett såll om jag använde den....snyft! Och SNYFT över Lisas superba såskastrull som jag pajjade....jag fick plikta med en bokhylla som straff....
Införskaffade snabbt en ny, för det var riktigt läbbigt att ha mens och inte ha kopp kan jag meddela.
4. Min kopp läcker lite de två/tre första nätterna då jag i det närmaste har hets-mens. Får "köra dubbelt upp" då, men sen ordnar det sig.
Så, mina kära kvinnliga vänner: vill ni ha ett mindre bökigt liv, leva mer ekologiskt hållbart, leva billigare, leva hälsosammare och kanske mindre smärtfyllt - skaffa en menskopp!!! Om man beställer en DivaCup på www.menskopp.se så får man faktiskt 3 månaders öppet köp (är du inte nöjd, skicka tillbaka koppen och få pengarna tillbaka). Sjukt bra.
Jag kan lovorda denna lilla skapelse i timmar, men nu ska jag sova. Så nu får ni antingen bli inspirerade och imponerade och skaffa en egen kopp eller så får ni skratta åt mig som lägger ut en blogg om detta hysch-hysciga ämne (varför det nu ska vara så, kvinnor har alltid haft mens och kommer antaglien alltid ha) och glatt fortsätta med era miljövidriga grejjor!
Bloody hell....
/Louise
Eftersom jag är en liten miljömupp och dessutom en snål jävel så fastnade jag för ungefär ett år sen för en liten annons i en friluftstidning. www.menskopp.se stod det bara. "Häpp" tänkte jag och surfade in och sparade ihop lite pengar och skaffade mig en kopp. Och det var banne mig det bästa beslutet jag någonsin tagit!
Vad är då en menskopp? En mycket finurlig sak: helt enkelt en liten kopp gjord i alternativt gummi eller silikon (beroende på märke) som man "pluggar upp". Där sitter den och samlar upp blodet, och så tömmer du den ca 4 ggr/dygn. När du tömmer den så sköljer du av den med vatten och så in igen. När du är klar med din vecka så kokar du den i 5 minuter - steriliserad och klar!
Fördelar jag haft glädje av med min kopp:
1. Köpte min första, en DivaCup från www.menskopp.se. Den var för lång och skavde - fick byta till en annan modell (MoonCup), kostnadsfritt! All heder åt det företaget!
2. Min mensvärk som förr varit ohygglig har nu blivit helt överkomlig. Om man mäter det i ipren så är jag nu nere i 1 eller 0 ipren/mensvecka, till skillnad från förr då jag åt ipren på rullande schema de två första dagarna och även sista dagen av veckan. Om det beror på koppen eller ej kan jag inte svära på, men nåt har det nog med varandra att göra.
3. Jag sparar in våldsamt massa pengar om man tänker efter.... 259 pix gav jag för koppen och behöver inte längre köpa bindor i mängd. Utslaget på ett år blir det alltså...259/12 = ca 22 kronor per månad. Om vi sen förutsätter att koppen håller i förväntade 10 år så blir det hiskeligt billigt....
4. Det har blivit mycket smidigare att ha mens när jag är ute och idkar friluftsliv eftersom jag inte behöver byta så ofta. Jag slipper dessutom att släpa på (äckligt) skräp i en vecka. Och, för er som tycker att det verkar apa-äckligt så kan jag spä på era förväntningar angående sterilisering av fingrarna som pjoddrar in och ut koppen då jag inte har tillgång till tvål: jag kissar på fingrarna. Kors i taket, där svimmade nog tre stycken... men det är jävligt smart faktiskt. Och, helt ärligt, är du på vinterfjäll så....är det jävligt gött att bli varm om fingrarna! MOAHAHAHAHA!!
5. Man känner inte av koppen när den väl sitter inne i kroppen (oj ett sånt rim!), till skillnad från bindor som inte blir så behagliga efter ett tag. Tamponger uttalar jag mig inte om eftersom jag aldrig använde såna. Dessutom så är det inte så jättehälsosamt att ha ngt fuktigt och varmt emot det stackars underlivet, himla fin grogrund för svamp. Efter två år med champisar så är jag toknoga med sånt, och koppen hjälper till att hålla dem borta!
Nackdelar jag fått lida av med min kopp:
1. Då jag hade en för lång kopp (det beror ju helt på hur lång man är inuti, så att säga) var koppen INTE kul. Det skavde som fan helt enkelt. Men efter bytet blev livet underbart. Halleluja.
2. Det kan vara lite knepigt i början att lära sig använda koppen. Nu är jag en fena på det, och bara för att jag blivit en fena har jag TVÅ gånger lyckats jiddra ner koppen i toaletten. Man kan säga som så att nu vet jag att man kan få ner armen ganska långt ner i toastolen och att vattnet däri är jävligt kallt....hehe.
3. Den gången jag steriliserade/kokade min kopp ALLDELES för länge. Det vill säga jag glömde bort den. Tills det luktade apa i lägenheten (Kollektivet) och jag upptäckte att dimman låg tät i köket och att vattnet kokat bort och min stackars kopp skulle läcka som ett såll om jag använde den....snyft! Och SNYFT över Lisas superba såskastrull som jag pajjade....jag fick plikta med en bokhylla som straff....
Införskaffade snabbt en ny, för det var riktigt läbbigt att ha mens och inte ha kopp kan jag meddela.
4. Min kopp läcker lite de två/tre första nätterna då jag i det närmaste har hets-mens. Får "köra dubbelt upp" då, men sen ordnar det sig.
Så, mina kära kvinnliga vänner: vill ni ha ett mindre bökigt liv, leva mer ekologiskt hållbart, leva billigare, leva hälsosammare och kanske mindre smärtfyllt - skaffa en menskopp!!! Om man beställer en DivaCup på www.menskopp.se så får man faktiskt 3 månaders öppet köp (är du inte nöjd, skicka tillbaka koppen och få pengarna tillbaka). Sjukt bra.
Jag kan lovorda denna lilla skapelse i timmar, men nu ska jag sova. Så nu får ni antingen bli inspirerade och imponerade och skaffa en egen kopp eller så får ni skratta åt mig som lägger ut en blogg om detta hysch-hysciga ämne (varför det nu ska vara så, kvinnor har alltid haft mens och kommer antaglien alltid ha) och glatt fortsätta med era miljövidriga grejjor!
Bloody hell....
/Louise
Skiftis och Jag; du och jag Skiftis.....
Men ÅNGESTskrik. Jag hade ju skrivit massor, och roligt och hej och hå. Och så skulle jag bara lägga till en bild som skulle visa min nya och fina skiftnyckel och så bara POFF försvann allt. Järnspikar, som man skulle sagt i en nittiettanfilm.
Så nu börjar återskapandet; historien om Skiftis, the superexpensive Skiftnyckel. "Shift-key":
Mitt ena örhänge gjorde ett kamikazeehopp rakt ner i handfatets avlopp. Stön och satan, för hur öppnar man ett sånt tänkte jag som aldrig utbildats i såna viktiga frågor (men jag är överjävlig på att klia ryggar och rita små figurer, bara så ni vet att jag har några talanger). Jag insåg snabbt att det iallafall krävs en skiftnyckel, och likt de tre vise männen såhär i juletider så gav jag mig av till Clas Ohlson. Inget jesusbarn i en krubba förvisso, men massor av stjärnor lyste. I hemmafixarnas ögon.
Jag letade mig fram som i en djungel bland alla skyltar om sånt man INTE behöver (det är mer regel än undantag på C.O att man aldrig hittar det man söker bara miljoner andra grejjer man aldrig visste att man behövde. Vinkelslip, anyone?!). Tillslut såg jag dem. Skiftnycklarna. Lyxskiftisarna. Med ergonomiska, mjuka handtag, nyoljade, svarta och orange. Fräsig outfit helt enkelt. Priset därtill. Jag kunde fått fem stycken för bara 20 kronor extra, men då var de ju bara i vanlig metall och - vad fasen ska jag med FEM skiftisar till, när jag knappt har användning för EN?!! Det fick bli den dyra, stora ergonomiska. Med lätt svidande plånbok gick jag därifrån med nye vännen Skiftis i näven.
Väl hemma fick han jobba så svetten rann- örhänget återfanns (hurra!) och avloppet kunde konstateras var rent och fint, trots att jag befarade att päls tillhörande en minimammut låg däri. Underbart.
För att se en bild på mig och min bästis, se inlägg nedan. Jag vill lägga in bilden i texten, men jag råkade tydligen radera allt jag skrivit genom att lägga en bild. Så ni får vackert scrolla ner. Tack!
Brorsbarnet på 8 månader var precis så söt och glad som bara små brorsbarn kan vara. Världens goaste skratt :-) Och, jag fick hans första "Hej!". Det hela intresserar säkert inte er, även om jag som släkting tycker att det är Världens Mest Fantastiska Händelse, men ändå. This is the real story about the HEJ:
Jag busade med plutten och sa "Hej!" varpå han direkt svarar "Hej!". Tiden stod still. Ett första Hej! var uttalat! Att grabben ännu inte kan säga mer än ma-ma eller da-da, och antagligen är innebörden av orden "Gröt", "En portion till!" eller "Men vad glor ni på hela tiden..." så berodde detta Hejet till största sannolikhet på en hick, en rap, eller så blev knodden helt förskräckt av att jag tryckte upp mitt gigantansikte i hans lilla plyte och sa "Hej!!". Men ändå: det var häftigt.
Nej, nu ska jag och Skiftis laga currygrytamiddag för att fira första advent. Inte en adventsljustake, inte en lussekatt och inte en droppe glögg. För jag orkar inte. Lite hemmagjort julpynt är uppe. Men sen tar det slut med orken. Förra året var jag så julig som aldrig förr: bakade lussekattor, pepparkakor (egen deg!), gjorde adventsljustake i brödformen och julstjärnor. Ah, det var fint, men i år är julhungern mindre. Kanske beror det på vädret, eller att jag har tankarna på annat håll. Det finns så många andra jular som kommer så det räcker och blir över. Fast lite juligt blir det på lördag när Julutansnöfest hålls i min lya. Julmustiga drinkar och pepparkakor med gojs utlovas. Kanske en puss under misteln, om jag får tag i en sån. Annars funkar det säkert lika bra under basilikan.
Bordell i Bregottfabriken (om man släpper in tjurar)
/Louise
Så nu börjar återskapandet; historien om Skiftis, the superexpensive Skiftnyckel. "Shift-key":
Mitt ena örhänge gjorde ett kamikazeehopp rakt ner i handfatets avlopp. Stön och satan, för hur öppnar man ett sånt tänkte jag som aldrig utbildats i såna viktiga frågor (men jag är överjävlig på att klia ryggar och rita små figurer, bara så ni vet att jag har några talanger). Jag insåg snabbt att det iallafall krävs en skiftnyckel, och likt de tre vise männen såhär i juletider så gav jag mig av till Clas Ohlson. Inget jesusbarn i en krubba förvisso, men massor av stjärnor lyste. I hemmafixarnas ögon.
Jag letade mig fram som i en djungel bland alla skyltar om sånt man INTE behöver (det är mer regel än undantag på C.O att man aldrig hittar det man söker bara miljoner andra grejjer man aldrig visste att man behövde. Vinkelslip, anyone?!). Tillslut såg jag dem. Skiftnycklarna. Lyxskiftisarna. Med ergonomiska, mjuka handtag, nyoljade, svarta och orange. Fräsig outfit helt enkelt. Priset därtill. Jag kunde fått fem stycken för bara 20 kronor extra, men då var de ju bara i vanlig metall och - vad fasen ska jag med FEM skiftisar till, när jag knappt har användning för EN?!! Det fick bli den dyra, stora ergonomiska. Med lätt svidande plånbok gick jag därifrån med nye vännen Skiftis i näven.
Väl hemma fick han jobba så svetten rann- örhänget återfanns (hurra!) och avloppet kunde konstateras var rent och fint, trots att jag befarade att päls tillhörande en minimammut låg däri. Underbart.
För att se en bild på mig och min bästis, se inlägg nedan. Jag vill lägga in bilden i texten, men jag råkade tydligen radera allt jag skrivit genom att lägga en bild. Så ni får vackert scrolla ner. Tack!
Brorsbarnet på 8 månader var precis så söt och glad som bara små brorsbarn kan vara. Världens goaste skratt :-) Och, jag fick hans första "Hej!". Det hela intresserar säkert inte er, även om jag som släkting tycker att det är Världens Mest Fantastiska Händelse, men ändå. This is the real story about the HEJ:
Jag busade med plutten och sa "Hej!" varpå han direkt svarar "Hej!". Tiden stod still. Ett första Hej! var uttalat! Att grabben ännu inte kan säga mer än ma-ma eller da-da, och antagligen är innebörden av orden "Gröt", "En portion till!" eller "Men vad glor ni på hela tiden..." så berodde detta Hejet till största sannolikhet på en hick, en rap, eller så blev knodden helt förskräckt av att jag tryckte upp mitt gigantansikte i hans lilla plyte och sa "Hej!!". Men ändå: det var häftigt.
Nej, nu ska jag och Skiftis laga currygrytamiddag för att fira första advent. Inte en adventsljustake, inte en lussekatt och inte en droppe glögg. För jag orkar inte. Lite hemmagjort julpynt är uppe. Men sen tar det slut med orken. Förra året var jag så julig som aldrig förr: bakade lussekattor, pepparkakor (egen deg!), gjorde adventsljustake i brödformen och julstjärnor. Ah, det var fint, men i år är julhungern mindre. Kanske beror det på vädret, eller att jag har tankarna på annat håll. Det finns så många andra jular som kommer så det räcker och blir över. Fast lite juligt blir det på lördag när Julutansnöfest hålls i min lya. Julmustiga drinkar och pepparkakor med gojs utlovas. Kanske en puss under misteln, om jag får tag i en sån. Annars funkar det säkert lika bra under basilikan.
Bordell i Bregottfabriken (om man släpper in tjurar)
/Louise
Min lyxiga Skiftis strikes back!
