virrhönans irrfärder

...är det man bör göra när ens grupp säger åt en att stanna hemma och bli frisk. Så idag är jag placerad i sängen med bok och dator och koncentrerar mig på att bli frisk genom att göra trevliga men oansträngande saker. Den där oumbärligheten som jag i perioder tror att jag besitter har fått stryka på foten, och jag drar mig till minnes några visdomsord en gammal vän sade "Världen står inte och faller med din inverkan!".

Så världen får sköta sig själv idag.
/Louise

Jag vill ha:

* en julkalender (eller, nej, TVÅ julkalendrar! En med choklad i och en vanlig)

* en klippning som gör att håret blir längre!

* frisk- och kryhet i min kropp. Är förkyld igen, och igen, och igen...

* solsken

* ett totalstopp på universitetet gällande grupparbeten. Nu får det väl ändå vara nog snart?!

* jullov, ungefär från imorgonbitti



Ganska rimliga önskemål, inte sant?

- Finaste julkalendern fick jag dock redan förra året, då K hade gjort en kalender till mig där varje lucka innehöll något vi upplevt tillsammans - både i text och bild.

- Håret växer sakta men säkert och jag ser ut som en höstack. Men, även i höstackar kan man hitta...en ...nål..?

- Förkylningen försvinner om några dagar, bergis. Jag skolkade från eftermiddagsföreläsningen och placerade mig i sängen. Kanske ger resultat.

- Såg faktiskt solen genom fönstret reflekteras på ett hus mittemot vårat, så jag såg ju nästan den.

- Idag redovisades skitprojektet från förra kursen, på måndag tar denna kurs slut och tja... det ryktas om grupparbete på nästa kurs också. Bit ihop.

- jullov nu?! Jag har ju iallafall 6 dagar mellan två kurser nästa vecka, det är nästan jullov. Faktiskt.

Så, sett ur den positiva och äppelkäcka synvinkeln så är allt kalastoppen. Men det där snoret i bihålorna hade jag gärna tagit bort för ett ännu bättre välbefinnande.



Skrivet från sängen, och egentligen en hemskt massa blaj...
/Louise

Den där galna ilskan börjar vakna till liv, och den säger att det är dags att röra på sig. Jag klarar helt enkelt inte av korridorslivet längre; med ostädade kök, egocentriska uppfattningar istället för en kollektivistisk anda, folk som inte tar ansvar, sångfåglarna i köket, personerna jag tvingas umgås med, de överfulla diskställen......jag blir tokig. Det kryper i kroppen på mig. Mina två bästa här konstaterade att det hade varit fint om man hade kunnat "hålla öronen" precis som när man håller andan. *HUMPPPPFFF* och så slipper man höra det evinnerliga kacklet.....

Nej, jag är inte bitter. Men jag har nog kommit till det där stadiet då det är dags att flytta hemifrån.


I övrigt: svängde vi till London till hans syster och fästman. Fantastisk fotoutställning på Natural history museum, tittande, klänningsköp samt rökelseinrökning (blä!) på Camden market, musikal (Wicked) och en fot som inte riktigt ville vara med (det fick den vara iallafall, den dummingen). Det var fint. Och Tobleronen var snorbillig. Allt man kan önska sig!

/Louise

Det är för mycket höst.

Det är för kallt och det är för kalt. Träden börjar bli skalliga. Jag tror att hösten påminner för mycket om åldrande, om att vi alla går mot samma öde så småningom. Clemenstorget är blött och beckmörkt under träden; som en vit fast svart fläck på kartan över Lund. En liten lampa hade varit fint, fram tills dess trevar vi oss fram i mörkret och hoppas på att cyklister utan lysen har radarn påkopplad.

När intensivkursen nu är utbytt mot en annan, så slår latheten till och jag jobbar på tok för lite. Jag är en slö student som igår hade hemmafrulängtan, och då blev det så. Tvättberget besegrades, rummet städades, bröd bakades, jag gympastångades på Gerdahallen. Men inte så mycket blev läst. Kanske kan duktighet inte alltid mätas utifrån lästa spaltmeter, kanske kan det mätas utifrån dammfria kvadratcentimeter eller kubikdecimeter nybakta bröd. Om det ens ska mätas - för varför i hela friden ska man vara duktig jämt och ständigt?

/Louise

Söndag 1 november, 2009

Oj, ett sånt väkommnande man fick tillbaka! Jag blir alldeles glad och säger hej tillbaka, goa vänner! Tänk så utspridda ni är, i hela landet och världen utanför och ändå så kan man mötas här ute i det någorlunda abstrakta internätet. Det är häftigt, det måste erkännas. Eftersom jag nu varit så tyst på ett bra tag, och inte haft någon vidare kontakt med folk som bor längre bort än min korridor så får ni en grundlig genomgång över vad som händer. En total självbiografi - så tar vi reflektioner över livet och annat smått och gott en annan dag.

Studierna fortsätter på masterprogrammet i strategisk kommunikation i Helsingborg. Jag bor kvar i Lund och är nu en van pendlare, om det nu är en status man vill uppnå. Jag är lite tveksam. Studierna har inneburit en 15 hp kurs i projekt, så vi har jobbat i grupper och utfört riktiga kommunikationsutredningar. Det har varit tufft och helsikes jobbigt och jag är både ypperligt glad att jag har gått kursen och lärt mig en hel massa - men jag är nog snäppet ypperligare gladare att kursen är över, för den har verkligen sugit musten ur mig. Kursen avslutades i fredags och idag är jag som en badboll som har ventilen öppen....pyst, liksom. Pust. Puh. Nu är det två 7,5 hp kurser kvar, och sen är det dags för uppsats hela våren.

Kärleken har hållit på i exakt ett år, sånär som på några dagar. Ofattbart men lyckligt. Vi har nu testat förhållande i samma stad, förhållande på tusentalsmil-distans, en månads studentrumsdelande, distans till Göteborg, sammanboende i somras, fortsatt distans och i januari/februari-trakten så flyttar jag upp. Det är konstigt, och samtidigt fantastiskt underbart - slut på tågpendlandet, längtandet, ångesten; början på samboskapet, vardagligheter och ett helt nytt liv på sätt och vis. Jag trodde inte jag hade så mycket som band mig till Lund, men det är ju korridorarna, det är bästa spelmanslaget Lustspel, det är staden i sig, mitt högt älskade rum. I utbyte får jag en trea i en Göteborgsförort, billiga grönsaker på torget utanför, en kulturell mix som inte går att hitta i Lund och förstås - kärleken i egen hög person, i samma lägenhet, aldrig längre bort än 10 meter. Och så kommer en av de bästa korrarna med upp till Göteborg. Känns tryggt. I Göteborg ska jag skriva min masteruppsats; har fixat en handledare på Göteborgs universitet så att jag inte behöver åka ner till Skåne för att få ledstjärnor i mitt skrivande. Kommer att skriva något inom ramarna för kommunikation och CSR, vad det blir vete gudarna just nu.



Sommaren bjöd på Ransäterstämman, lite Täby, lite Tjörn, 5 veckors harvande på ett äldreboende i Mölndal. Jag försöker lova mig själv att jag jobbat klart inom vården men man ska inte ropa hej förrän man är över ett bäcken *ta i trä*. Men helt seriöst så kommer jag bli smått galen om jag behöver jobba de totalt uppfuckade vårdtiderna igen (7-16.30, 7-14, 14-21.30-7-16.30....ledig en dag här, en dag där). Nåväl, det var 5 veckor och en timmas resväg enkel väg. Sen vart en veckas stugtur i fjällen (Vakkotavare - Teusajaure - Singi - Hukejaure - Sitasjaure) där Hukejaure var bäst, bäst så himla bäst in i norden. Vi stannade där två nätter och njöt av rökt röding, stekt röding, Sveriges absolut bästa bastu, njöt av trevliga människor och fina hundar, njöt av stugvärdens trevliga sällskap och fjällets lugn. Den gamla visan har så rätt:

"För fjället stillat en våldsam längtan, och givit ro åt en rastlös själ. Jag vänder hemåt men utan trängtan och tackar fjället som gjort mig väl"

Fast jag var inte klar när det var dags att åka hem, inte för fem korvöre. Jag ville stanna, bosätta mig och först åka hem när det blivit lite för kallt (för det här var nämligen den soligate och varmaste fjällvandring jag någonsin varit på!).
Nåväl; sommaren fortsatte med 25*2-årsfirande ute i Stockholms skärgård, en veckas sommarstugande, en hejdundrande släktträff med en släkt jag inte känner (herrns släkt alltså) och en vecka i Italien som bjöd på stadstrampande, bergstittande, fiskätande, buss-och-båtåkande, vandring 1300 höjdmeter uppåt och boende i Italienskt "bergshus" med lokala alpinistklubben med endast en 14-åring som pratade engelska, vandring 1300 höjdmeter neråt och vader som tennisbollar, sol, värme, cykelutflykter och helt enkelt en hejdundrande semester.

Och alla ni; alla kära vänner som jag inte hört av mig till eller träffat på så länge....vad annat kan jag säga än att jag saknar er, allihopa! Jag hade så gärna åkt på riksting men det blev spelmansträff istället. Hade så gärna följt med och paddlat med er fina TVMare i somras, men jag såg mailet försent. Borde vara i Stockholm lite oftare, men det är alltid så ont om tid..... Jag tänker att tid kommer att frigöras när jag äntligen slipper pendla mellan Lund och Göteborg, och att partnern och jag kan umgås i veckorna och känna att det faktiskt är okej att inte träffas på helgen. Jag tänker att det vore så fint att dra ihop det gamla TVM-folket och vandra en sväng, eller paddla en snutt till våren. Jag tänker att alla gamla Täby-vänner borde träffas och prata nutid och gamla minnen. Jag önskar att jag springer på er alla andra, någonstans, någongång.

Kramar på alla
/Louise