Växthuseffekten skapar inga problem, utan bara nya lösningar (plast)
Åh, sån besvikelse jag fick uppleva idag. Jag hade ju väntat ända sen september, ungefär, på den nyskapande skridskobanan som skulle uppföras på Stortorget, på dagen idag, skyltsöndagen (även den en besvikelse - regn och en läskig tomte). Skridskobanan skulle nämligen inte vara en sån där fin sak i is, eftersom vi bor i södern, utan i PLAST. Den beskrevs i tidningen som "en plastskärbräda storlek större". Åh, vad jag har längtat efter att se denna konstgjorda skapelse. Men, si det bidde inte så. För den var övertäckt när vi kom fram. Vi kom för sent. Inga piruetter idag alltså, om man nu kan göra det på plast.
För övrigt så chockade en ytterst stockholmsk person mig i Norrköping, då denne berättade att denne aldrig stått på någon annan is än en konstfrusen. Mänskligheten ter sig riktigt skrämmande ibland.
Skaffa bra valkar om ni inte vill skära er för djupt i fingrarna med de påstått ovassa köksknivarna
/Louise
ps. Herr/Fröken Anonym: jag tänker också alltid på Petters-grannes-lärkträdet när jag pratar lärkträd. Det var därför det kändes så konstigt med en hel skog (eller dunge iallafall). De ska ju stå en och en. ds.
För övrigt så chockade en ytterst stockholmsk person mig i Norrköping, då denne berättade att denne aldrig stått på någon annan is än en konstfrusen. Mänskligheten ter sig riktigt skrämmande ibland.
Skaffa bra valkar om ni inte vill skära er för djupt i fingrarna med de påstått ovassa köksknivarna
/Louise
ps. Herr/Fröken Anonym: jag tänker också alltid på Petters-grannes-lärkträdet när jag pratar lärkträd. Det var därför det kändes så konstigt med en hel skog (eller dunge iallafall). De ska ju stå en och en. ds.
En bärpaj kan göra så mycket
Det är fruktansvärt lätt att vara Louise nu förtiden.
Flytten söderut har gjort något konstigt med mig - jag mår riktigt jävla bra så konstant att det börjar kännas mysko.
Jag vet inte om det är staden, klimatet, dialekten eller bara det faktum att få starta något nytt igen, men allt sammantaget utgör en sjujävla bra kombination. Norrköping var bra på sitt vis, men nu går det att andas ordentligt.
Helgens vandringsäventyr blev förkortat med ca 20 timmar då de tre vandrarna möttes av en vän med bärpaj och vaniljsås i skogen. En av de tre vandrarna hastade iväg genom skogen till en buss, de två andra vandrarna skulle vidare till vindskydd nummer 2. Dock gjorde bärpajen, vaniljsåsen och åsynen av en människa som inte hade leriga vandringskängor att de båda fick civilisationslängtan samt en stark önskan om att inte frysa röven av sig en natt till, så de hoppade in bärpajsvännens bil och fick på köpet se fina hembyggda didgeridoos OCH den ene vandraren fick en gitarr utan strängar. Bussen hem var varm och mitt kök var fyllt av goa korridorsflickor och utflippade diskussioner om tourettes och kändis-look-alikes. It felt good to be home.
På topp på alla plan och ganska välbalanserad på en jättestor och jättehal stubbe i den skånska lärkträdsbarrskogen. Lärken släpper sina barr på vintern, vilket förvirrade norrlandsflickan, som dock kan hävda både norrländskt och danskt medborgarskap. Vänder kappan efter vinden, så att säga.
"På med finkläderna flickor, imorgon går vi i samlad tropp på Skyltsöndag"
/Louise
Flytten söderut har gjort något konstigt med mig - jag mår riktigt jävla bra så konstant att det börjar kännas mysko.
Jag vet inte om det är staden, klimatet, dialekten eller bara det faktum att få starta något nytt igen, men allt sammantaget utgör en sjujävla bra kombination. Norrköping var bra på sitt vis, men nu går det att andas ordentligt.
Helgens vandringsäventyr blev förkortat med ca 20 timmar då de tre vandrarna möttes av en vän med bärpaj och vaniljsås i skogen. En av de tre vandrarna hastade iväg genom skogen till en buss, de två andra vandrarna skulle vidare till vindskydd nummer 2. Dock gjorde bärpajen, vaniljsåsen och åsynen av en människa som inte hade leriga vandringskängor att de båda fick civilisationslängtan samt en stark önskan om att inte frysa röven av sig en natt till, så de hoppade in bärpajsvännens bil och fick på köpet se fina hembyggda didgeridoos OCH den ene vandraren fick en gitarr utan strängar. Bussen hem var varm och mitt kök var fyllt av goa korridorsflickor och utflippade diskussioner om tourettes och kändis-look-alikes. It felt good to be home.
På topp på alla plan och ganska välbalanserad på en jättestor och jättehal stubbe i den skånska lärkträdsbarrskogen. Lärken släpper sina barr på vintern, vilket förvirrade norrlandsflickan, som dock kan hävda både norrländskt och danskt medborgarskap. Vänder kappan efter vinden, så att säga.
"På med finkläderna flickor, imorgon går vi i samlad tropp på Skyltsöndag"
/Louise
Hel och ren
Jodå, jag kan glatt meddela att tandläkarbesöket gick hur bra som helst. Tackar för tipset Johanna om Bo tvärs över gatan, det blev istället en akuttid hos Sofia tvärs över gatan. Hon var också bra, och tandsköterskan bäst (hennes hand var trevlig att hålla i under bedövningsfasen...). Men Herr H, hur tänker du egentligen...? Skulle jag, skiträdd för tandläkaren, sätta prestige i och känna mig stolt om jag lagar UTAN bedövning?! Det här handlade snarast om att jag ta sig över gatan och beställa en tid utan att svettas sönder. Håll dina goda råd för dig själv när de bara är absurda....morr.
Nu är jag iallafall lagad och glad, tandläkarna tog hand om tandvårdsabonnemangsflytten till Skåne ("DET ska du INTE behöva tänka på, vi fixar allt sånt") och jag har för första gången på flera år EN speciell tandläkare, som jag faktiskt känner förtroende för - bara en sån sak att hon frågade mig om jag var rädd. Hon borde få en hyllningssång. Eller nåt.
Skåne är fantastiskt
/Louise
Nu är jag iallafall lagad och glad, tandläkarna tog hand om tandvårdsabonnemangsflytten till Skåne ("DET ska du INTE behöva tänka på, vi fixar allt sånt") och jag har för första gången på flera år EN speciell tandläkare, som jag faktiskt känner förtroende för - bara en sån sak att hon frågade mig om jag var rädd. Hon borde få en hyllningssång. Eller nåt.
Skåne är fantastiskt
/Louise
Skräck och panik under borden
Åh, förskräckelse och handsvett.
Jag har skaffat mig ett hål i tanden, jag känner det och jag kan se det (med hjälp av pannlampa och spegelkompass). Tandvårdsabonnemanget gäller för Täby och jag befinner mig i Lund. Pest. Bestämmer mig för att det får väl bli en dyr historia, jag kan inte vänta till jul med åbäket. Handsvett och ångest. Jag avskyr att gå till tandläkaren. Jag hatar lukten, det är vidrigt när de gräver i munnen på mig och ångestvrål och gny: ljudet av borren. Och minnet av när jag senast borrade och bedövningen inte räckte till. Då inte längre handsvett utan all annan svett du kan tänka dig.
Vill inte vill inte vill inte vill inte.
Men man måste ju.
Tandläkaren ligger mitt över gatan så jag tog mod till mig och gick dit för att beställa tid, men ack ett sånt antiklimax när jag ryckte i dörren: det var stängt på grund av utbildning. SNOPET. Hade varit så mycket bättre att få det avklarat eftersom jag nu måste gå hela helgen och bli mer och mer inbillningssjuk (dvs jag har snart hål i alla tänder i käften). Det hade varit så fint om de haft en tid idag också, för vi har en lövblåsarkille här utanför som blåst löv med ett högst enerverande ljud sen klockan 07.30 i morse.
Lövblåsarljudet hade med all säkerhet låtit högre än den jävla borren som kommer plockas fram.
Med ilande tand och löften om alla möjliga kariesförebyggande åtgärder
/Louise, ynkligt rädd för borrar
Jag har skaffat mig ett hål i tanden, jag känner det och jag kan se det (med hjälp av pannlampa och spegelkompass). Tandvårdsabonnemanget gäller för Täby och jag befinner mig i Lund. Pest. Bestämmer mig för att det får väl bli en dyr historia, jag kan inte vänta till jul med åbäket. Handsvett och ångest. Jag avskyr att gå till tandläkaren. Jag hatar lukten, det är vidrigt när de gräver i munnen på mig och ångestvrål och gny: ljudet av borren. Och minnet av när jag senast borrade och bedövningen inte räckte till. Då inte längre handsvett utan all annan svett du kan tänka dig.
Vill inte vill inte vill inte vill inte.
Men man måste ju.
Tandläkaren ligger mitt över gatan så jag tog mod till mig och gick dit för att beställa tid, men ack ett sånt antiklimax när jag ryckte i dörren: det var stängt på grund av utbildning. SNOPET. Hade varit så mycket bättre att få det avklarat eftersom jag nu måste gå hela helgen och bli mer och mer inbillningssjuk (dvs jag har snart hål i alla tänder i käften). Det hade varit så fint om de haft en tid idag också, för vi har en lövblåsarkille här utanför som blåst löv med ett högst enerverande ljud sen klockan 07.30 i morse.
Lövblåsarljudet hade med all säkerhet låtit högre än den jävla borren som kommer plockas fram.
Med ilande tand och löften om alla möjliga kariesförebyggande åtgärder
/Louise, ynkligt rädd för borrar
Så vänder vi på bladet, och vad hittar vi nu där....
Eller så vänder man på allt och gör antingen en urfegning eller ett strategiskt bra beslut: man skriver inte hemtentan utan satsar istället på den andra kursen man läser. Det får bli en omtenta eller ingen tenta alls, den som lever får se.
Fantastiskt hur snabbt novembertristessen vände - häpp! så var jag iväg och klättrade och häpp! det var ju hur roligt som helst! Jag blev än en gång påmind om varför jag har en sele och ett par trånga jävlar till skor hängandes i mitt rum. FÖR ATT DOM SKA ANVÄNDAS eftersom det är ROLIGT ATT KLÄTTRA. JAg kanske skulle behöva tatuera in det på kroppen nånstans om jag skulle tveka nån gång igen. Klätteri, klättera. Nu blir det två gånger i veckan, och nästa vecka ett litet inhopp på Malmös klätterklubb där Emma ska köra slut på mig med sina finurliga övningar.
Efter att ha gjort slut med hemtentan och sen jag klättrat mig trött sov jag gott för första gången på en vecka - inga drömmar om mord eller misshandel utan istället en lite lätt corny dröm som ingav hopp om livet.
Ikväll blir det träning av luciasånger, pepparkaksdeg finns att köpa på ICA (håll emot, köp inte, förät dig inte...neeej), och mina element verkar få upp värmen.
Det är ju ganska fint, ändå.
/Louise
Fantastiskt hur snabbt novembertristessen vände - häpp! så var jag iväg och klättrade och häpp! det var ju hur roligt som helst! Jag blev än en gång påmind om varför jag har en sele och ett par trånga jävlar till skor hängandes i mitt rum. FÖR ATT DOM SKA ANVÄNDAS eftersom det är ROLIGT ATT KLÄTTRA. JAg kanske skulle behöva tatuera in det på kroppen nånstans om jag skulle tveka nån gång igen. Klätteri, klättera. Nu blir det två gånger i veckan, och nästa vecka ett litet inhopp på Malmös klätterklubb där Emma ska köra slut på mig med sina finurliga övningar.
Efter att ha gjort slut med hemtentan och sen jag klättrat mig trött sov jag gott för första gången på en vecka - inga drömmar om mord eller misshandel utan istället en lite lätt corny dröm som ingav hopp om livet.
Ikväll blir det träning av luciasånger, pepparkaksdeg finns att köpa på ICA (håll emot, köp inte, förät dig inte...neeej), och mina element verkar få upp värmen.
Det är ju ganska fint, ändå.
/Louise
Novembertristess
Nedra November.
Om man nu kan skylla på november; tröttheten, ointresset, apatin, det låga självförtroendet. Inte-få-ändan-ur-vagnen-beteendet. Den där jädra hemtentan som ligger och hånflinar och ögonen som känns som om de krupit in minst fem centimeter i skallen. Hålögdhet. De två sakerna som håller tankarna igång varje dag: Hur ska jag hålla mig varm (åh yllesockor, önskedröm)? och När ska jag få sova lite till?
Det är rätt trist.
Egentligen hänger nog det mesta på att jag måste se till att få in den där tentan, men inspirationen är så borta.
November är en månad då man behöver ha någon bredvid sig hela tiden, beredd med kramar, uppmuntrande ord och hemlagad mat. Man behöver få besök, man måste få sudda bort allt jobbigt för en stund och måla världen i råsa glitter. Låtsas att allt är fint och bra. Jäkla november. Maktlöshet inför all skit som händer i världen. Åh, tristess, gråa månad, förbannelse så tråkigt allt är. Gnäll gnäll. Ynk ynk. Saknad.
Miserabelt tråkigt må jag säga.
/Gnällapan
Om man nu kan skylla på november; tröttheten, ointresset, apatin, det låga självförtroendet. Inte-få-ändan-ur-vagnen-beteendet. Den där jädra hemtentan som ligger och hånflinar och ögonen som känns som om de krupit in minst fem centimeter i skallen. Hålögdhet. De två sakerna som håller tankarna igång varje dag: Hur ska jag hålla mig varm (åh yllesockor, önskedröm)? och När ska jag få sova lite till?
Det är rätt trist.
Egentligen hänger nog det mesta på att jag måste se till att få in den där tentan, men inspirationen är så borta.
November är en månad då man behöver ha någon bredvid sig hela tiden, beredd med kramar, uppmuntrande ord och hemlagad mat. Man behöver få besök, man måste få sudda bort allt jobbigt för en stund och måla världen i råsa glitter. Låtsas att allt är fint och bra. Jäkla november. Maktlöshet inför all skit som händer i världen. Åh, tristess, gråa månad, förbannelse så tråkigt allt är. Gnäll gnäll. Ynk ynk. Saknad.
Miserabelt tråkigt må jag säga.
/Gnällapan