Och så lite gnäll

Dagens står-mig-upp-i-halsen-ämne: Det SuperStudentikosa.
Det overallfanatiska, hysteriskt märkessamlande, överalkoholiserade gängen som har så roligt så roligt, ja jävlar så ROLIGT vi har, se så roligt vi har, ingen har det roligare än vi, ja roligt har vi!, den smala världsbilden, persondyrkanskulten, nä jag kräks på det. Jag blev aldrig riktigt student-studenten, tänk att plugga på LiU och inte ha varit på en endaste liten kravall! Ja; tänk. Tänk så skönt. Tänk att slippa att stappla runt i en overall (det mest osexiga plagg som nånsin konstruerats), tänk att inte behöva hälla i sig liter med alkohol för att överhuvudtaget stå ut med skiten till musik som spelas i högtalarna, tänk att slippa.... Tänk att jag klarar mig utan. Jag blir så trött på dem, som tar sitt osexiga märkessamlande klädesplagg som en stor ursäkt för att supa bort varenda vettig hjärncell. Jag blir så trött.

Jag ska inte kasta snöbollar med grus i när jag ändå tycker att en hel del är rätt kul ändå - ingick i laget Spetskompetens i darttävlingen DÖMD i helgen (kastade pil så att min högerarm säger aj idag), studentikost på lagom nivå och en massa roliga människor. Att vi dessutom gick så långt som till kvartsfinal gjorde saken ännu roligare! (plus att vi definitivt var det snyggaste laget i vår snoffsiga outfit).

Nä, jag tänker nog fortsätta vara en lagomt studentikosdistanserad student även i framtiden, med lagoma inslag av trevligheter på lagom nivå. För vi har ju alla ett val här i livet......

....och nu väljer jag att gå på jakt efter nattens förlorade timma....

Lyssna på Kaki King
/Lojsan

Bästa

Bästa spaningsplats på killar: Badhuset i Norrköping.
Idag var det faktiskt pojkar i någorlunda rätt ålder, till skillnad från den gången Sophie och jag tvingades kasta getögon på 12-åringar, huvvalien, otäckt. Dock gick dagens tittpojkar FETBORT då en utav dem stod och tittade in i gröna vattenrutschkanan precis när jag i full fart kom utåkandes. Utöver att han höll på att bli pååkt av mig kunde han även få det höga nöjet att se min tjusiga sportbh (som var menad att sitta fast ordentligt) åka upp till öronen. Fan.

Dagens bästa dricka: Gellivare Hjortroncider. Oj, så supergott. Rent utav farligt. För man kan inte sluta dricka. Mums. Hanna tycker vi ska göra en beställning på en kartong med 24 flaskor, jag tycker vi ska åka upp till Gällivare på studiebesök. Kanske kan man hoppa ner i ett kar där de gör cidern....mums. Eller *schlurp*!

Dagens roligaste: när jag (oj, krångligt att förklara) torkade svamp på en torkolla, vars nät buktat sig neråt och jag bestämde mig för att bukta tillbaks det så att det istället skulle bukta uppåt, samtidigt som svamparna var kvar. *FLOFF* och sen så bara flög svamparna upp i luften i slowmotion, det kändes som om jag var med i en film, och sen regnade svamparna sakta ner över hela köket och i håret på mig. Som i en film. Om det stora svampregnet. The mushroom rain.


Slutreplik?
/Louise


Pollenchock!

Hur vet man alldeles säkert att det är vår?

Är det fåglarnas överhysteriska glädjesång över solljuset?
Är det alla människor som helt plötsligt ploppar upp överallt, leende, kisande mot den lysande energibollen?
Eller, är det den barnsliga lyckan över att se några snödroppar som gör att man vet att det alldeles säkert är vår?

Nä!

Det absoluta ulitimata vårtecknet är att jag sitter och slår på www.fass.se och undersöker vilka allergipiller jag ska stoppa i mig. Sitter med inte mindre än fyra olika sorters piller i min hand - Cidron, Aerius, Cetrizin och Clarityn.
En fin liten samling :-) Och vilka minnen sen! Aeriusarna kom via post från pillerlangaren Mamma, Cidron inhandlades i Nässjö eftersom jag var allergisk mot husen i staden (helmysko, men sant!), Clarityn kom än en gång via post från pillerlangaren (då det visade sig att Cidronen var extremt trötthetsframkallande och det är typiskt dåligt när man är på praktik...zzz...) och Cetrizinen bara dök upp.

Så, åter in i snorighetens dimma, kära pollenallergiker. Om det blir riktigt illa kan vi börja ha stödmöten och sitta i isolerade rum och prata olika piller och sprida konspirationsteorier om att det är Reinfeldt som ligger bakom pollenchocken (varför han nu skulle göra det?).

Kli kli kli kli.....a inte i ögonen (är den mest idiotiska kommentar man kan få från icke-allergiker!)
/Louise, expertallergiker




Valsång

Varför ska det vara så jobbigt? Så svårt att välja. Alla val man ska göra. Och inte veta vad utgången blir av valen.

Att välja vad som ska lagas till middag kan vara nog så svårt. Att välja om jag ska gå över gatan trots att det är röd gubbe kan vara alldeles för knepigt.  För att inte tala om valet av kläder när jag inte har nån utomhustermometer - är sol = varmt eller svinkallt?

Värre val: framtid, plugg, jobb, känslor.
Välja något som kan ge mig erfarenhet, pengar och fina ord på CV:t men inte ge ro i själen? Välja något som gör en glad just nu men samtidigt kanske mest troligtvis kommer orsaka hål i hjärtat framöver? Välja vänner framför familj? Välja en utopi som högst troligt kan förvandlas till en dystopi? Ibland vore det så skönt om någon gjorde mina val åt mig. Sa åt mig att ta höger även om jag funderat på vänster, bestämde vem jag skall ägna resten av mitt liv åt, såg till att jag inte behövde tänka. Antagligen skulle jag slå bakut på direkten och försvara mina val och min vackra demokratiska frihet.

Men ändå; ibland.....låt mig ligga och stirra i taket och låt någon annan styra upp mitt liv. Det finns ju en kostcirkel, så varför inte en livscirkel? En rund grejja med tårtbitar fyllda av lycka, sorg, kärlek, ilska, trötthet, kreativitet. Socialstyrelsen kunde utarbeta en mall över hur mycket som är lagom för en vecka. Det låter lite George Orwell....brr.

Mitt val nu: tv.
/Louise

Fågelskratt i träden, helium i kroppen



Som om att luften kan gå ner i lungorna, så djupt som den aldrig gått förr under vintern.
Som om att magen blir bubblig, av all min glädje, och fötterna lättare, av all lycka.
Som om att hjärtat inte får plats i bröstet, för min längtan är för stor.
Som en sång, utan ord och ännu ingen melodi, som bara vill ut ur kroppen.

Som en glädje fast med lite vemod fast med lycka i kvadrat med ett stänk av någon sorts sorg och med en känsla av att jag vill göra allt vara överallt omfamna allt, som om att jag inte vet hur jag ska hantera
                                                                                                                                                                 detta
                                                                                                                                                                                som kallas
                                        
                                                                                                                                                                            vår.

Är det min vår eller din vår eller vår vår?
 



Ta fram såpbubblorna igen
blås
låt lyckan växa



I'm not sane; I'm insane
/Louise

Tillsammans är vi såpbubblor

På praktikplatsen i Nässjö har jag hunnit med mycket. Full fart och inspektioner.
Har världens häftigaste mössa när jag går i köken (det är sant! Lite popkeps sådär, fast blå och nätig högst upp på skallen) och jag hittar samma fel som min handledare. Känner mig jätteduktig.

I lägenheten jag hyr är det mer stillastående.
Utan vänner på plats, och utan möjlighet att kommunicera över internet är det tomt, så tomt.
Jag har roat mig med att lyssna på musik på datorn och titta på foton.
Och då saknade jag er ännu mer, mina vänner. Alldeles förskräckligt mycket saknade jag er!!!!

För är det något Norrköping gjort, så är det att jag blivit vän med de bästaste människorna man kan tänka sig.
Ni är allihopa en stor färgglad klump med glädje i koncentrerad form, och ungefär såhär känns det i mig när jag är med er:
112681-18


Ja, precis, så känns det! Som såpbubblor!!!!! Färgglada, runda, glittrande, luftiga, lätta!
Kan man vara ledsen med såpbubblor? Nä!
För såpbubblor är som glädje i magen, som skratt och det underbara fnittret som bara bubblar upp.
Såpbubblor är helt enkelt ren och skär lycka. Och Norrköpingarna, ni är som såpbubblor.



s?pbubblor...

Förresten, så ska inte bara Norrköpingarna räknas in.
Ni i Malmö och Lund och Uppsala och Stockholm och Linköping och Luleå - ni är också såpbubbliga!

Pussar och kramar på er allihopa!
/Louise