Tänk att två så roliga män kan heta så lika!
Samtal vid lördagsfrukostbordet
(på scen moderen, faderen och dotra. I bakgrunden: Ring så spelar vi och lukten av bränt rostat bröd)
Moderen: "Louise, hur var det nu Karin Thunberg skrev i sin krönika i SvD idag...hmmm... Jo! Om det ringer en telefonförsäljare ska man säga som Reinfeldt gjorde..hur sa han nu...det var ju så roligt!"
Louise: "öh...va? Reinfeldt...vad har han med telefoner att....? *funderar febrilt* JASÅ! Ja du menar SEINFELDT!"
Moderen: "hehe...ja just ja, Seinfeldt, inte Reinfeldt!"
Louise: "haha, ja det är ju lite skillnad där ja...."
(Seinfeldt hade tydligen svarat en telefonförsäljare "jag är lite upptagen nu, men jag kan ta ditt hemnummer så kan vi talas vid när du slutat jobba för dagen". Måste prövas!)
Höger kan ibland vara vänster
/Louise
(på scen moderen, faderen och dotra. I bakgrunden: Ring så spelar vi och lukten av bränt rostat bröd)
Moderen: "Louise, hur var det nu Karin Thunberg skrev i sin krönika i SvD idag...hmmm... Jo! Om det ringer en telefonförsäljare ska man säga som Reinfeldt gjorde..hur sa han nu...det var ju så roligt!"
Louise: "öh...va? Reinfeldt...vad har han med telefoner att....? *funderar febrilt* JASÅ! Ja du menar SEINFELDT!"
Moderen: "hehe...ja just ja, Seinfeldt, inte Reinfeldt!"
Louise: "haha, ja det är ju lite skillnad där ja...."
(Seinfeldt hade tydligen svarat en telefonförsäljare "jag är lite upptagen nu, men jag kan ta ditt hemnummer så kan vi talas vid när du slutat jobba för dagen". Måste prövas!)
Höger kan ibland vara vänster
/Louise
Husmödrar och äppellangare
Husmors-fasonerna har slagit till - igen! Inte nog med att jag använder förkläde (har till och med TVÅ stycken att variera mellan!) jag har dessutom frysen full med hembakade kanelbullar och bröd. Och så har jag ägg i kylen som MÅSTE användas innan de förfars så därför tänkte jag baka mig en kaka. Och därför gick jag för att köpa kakao. Och på vägen till kakaoköpandet kom jag på att jag var äckeltrött och således inte skulle baka kaka, men ödet ville andra saker:
Jag träffade äppel-langaren.
Hela hösten har hon försett oss i basgruppen med de godaste, friskaste, saftigaste äpplen jag någonsin smakat. Det har ätits paj på äpplena. Det har stått en påse full på bordet vid varje möte. Hon har snärjt oss in i ett beroende. Och jag kunde inte stå emot. Jag vet att det är destruktivt men.....
Jag följde med hem till äppelhögkvarteret och i mörkret fick jag förse mig med enorma mängder, visserligen lite sekunda varor (de kunde vara lite snigelätna) men när det kostar gratis och smakar gott så fungerar det för att stilla beroendet och ge en skön äppelkick.
Så jag åkte dit igen, in i husmorsfasonerna, för jag åker ju hem till Täby imorgon för två veckor och kan inte lämna äpplena ensamna och oätna...och jag kan ju inte smälla i mig en hel kasse äpplen ikväll. Det blir till att göra äppelkompott à la Virrhönan: skala, skär och koka. Ät. Mesar sockrar lite.
Min lugna segkväll blir alltså skala äpplen på löpande band, och tjoffa ner i grytan. Men gott blir det, till slut.
Håll grytan kokande!...och ögonlocken uppe....
/Louise
Jag träffade äppel-langaren.
Hela hösten har hon försett oss i basgruppen med de godaste, friskaste, saftigaste äpplen jag någonsin smakat. Det har ätits paj på äpplena. Det har stått en påse full på bordet vid varje möte. Hon har snärjt oss in i ett beroende. Och jag kunde inte stå emot. Jag vet att det är destruktivt men.....
Jag följde med hem till äppelhögkvarteret och i mörkret fick jag förse mig med enorma mängder, visserligen lite sekunda varor (de kunde vara lite snigelätna) men när det kostar gratis och smakar gott så fungerar det för att stilla beroendet och ge en skön äppelkick.
Så jag åkte dit igen, in i husmorsfasonerna, för jag åker ju hem till Täby imorgon för två veckor och kan inte lämna äpplena ensamna och oätna...och jag kan ju inte smälla i mig en hel kasse äpplen ikväll. Det blir till att göra äppelkompott à la Virrhönan: skala, skär och koka. Ät. Mesar sockrar lite.
Min lugna segkväll blir alltså skala äpplen på löpande band, och tjoffa ner i grytan. Men gott blir det, till slut.
Håll grytan kokande!...och ögonlocken uppe....
/Louise
Säg tack! och dansa till fötterna går sönder
Men det är ju som att springa över ån efter vatten för att hjälpa en törstande, som sedan, när man fyllt skorna med vatten, visar sig vara otörstig.
Tror att man räddar nån i nöd och sen får man inte ens ett tack....
Denna minnesvärda dag presenterade vi vårat projekt vi utfört i 6 veckor för "Kommunen 1,5 timmars resväg ifrån Norrköping". Värdering av miljöaspekter och formulering av miljömål för att de ska kunna EMAS- certifiera sig. Presentationen gick helbra, det känns som om våran projektrapport sitter som en smäck. Den är sjukt bra, särskilt med tanke på att vi byggt det på två utredningar som inte direkt var sammanlänkade.... Vi har verkligen gjort ett bra arbete som kommer hjälpa den skatans enheten på kommunen!!
Och vad får man.... knappt en enda kommentar på arbetet vi utfört. Samma gamla vanliga visa, som vi redan hört: "så svårt då besluten kommer uppifrån..." "miljöarbete är svårt" men även den smått roande "vi anser att vi har kommit långt i vårat miljöarbete". Tacka FAN för det när man hela tiden tar in studenter som gör jobbet åt en! Iallafall det administrativa i form av utredningar. Vore kul att se det praktiska....
En kopp té, två kakor och reseersättning. Och ett snabbt tack och handslag. 6 veckor.... fy fan. När jag blir stor och mäktig miljötant ska jag banne mig visa uppskattning för alla som hjälper mig.*
Trots allt nöjd då vår kursansvarige brottade ner dem verbalt och muntert skrattade åt deras plattityder. Haha! Men inte är det ett problem med biogasbilar?! Heja Olof! Definitivt bästa kursen och bästa kursansvarige, någonsin.
Helgen tillbringades på festival utan spyfulla människor, sunktältning och ÖB-spritkök. Folkmusikfestivalen hölls istället inomhus i massa olika roliga hus i Folkets Park i Linköping och oj! vad häftigt det var. Polskakursen gjorde mig trött i fötterna och aningens spyfärdig. Herreminje vad vi snurrade. Jag är rätt kass måste jag säga, men kul är det! De två viskurserna fyllde på förrådet av visor som jag antingen bara kan texten på eller melodin.... Men inspirerande var det, och grymt roligt! Spontanstämmor, kanon, glissandos och "tanta-daller". Och så bandet jag väntat på så länge så: Kvartet Traktor, som spelar klezmer-musik från östeuropa. Oh my. Det går inte att hitta musik med mer drag.
Lyssna själv!: http://www.kvartettraktor.se/
Att det sen var en dansfarbror som lärde ut ringdanser samtidigt som de spelade gjorde spelningen ännu bättre (även om galen tokdans är skön den med). Att befinna sig i innersta ringen, med 5,6 ringar runtom, över 100 personer, när alla trycker in mot mitten och ropar ett dundrande "HEY!!" är mäktigt. Och man skrattar, svettas och trampar på folks fötter....och får dödlig träningsvärk.
Livet är fett, men det ger en träningsvärk i både fötter och skrattmuskler. Och ibland av ilsket sammanbitna käkar....
Mycket tanta-daller ska det vara!
/Louise
* = viktig lärdom av min vise farfar "Louise, det ska du minnas: har någon hjälpt dig så glöm aldrig att tacka!" (och så hade han en anekdot om ngn människa som hjälpte en annan medmänniska undan nazisterna under 2a vkr i Danmark. Min farfar var en modig man. Är.)
Tror att man räddar nån i nöd och sen får man inte ens ett tack....
Denna minnesvärda dag presenterade vi vårat projekt vi utfört i 6 veckor för "Kommunen 1,5 timmars resväg ifrån Norrköping". Värdering av miljöaspekter och formulering av miljömål för att de ska kunna EMAS- certifiera sig. Presentationen gick helbra, det känns som om våran projektrapport sitter som en smäck. Den är sjukt bra, särskilt med tanke på att vi byggt det på två utredningar som inte direkt var sammanlänkade.... Vi har verkligen gjort ett bra arbete som kommer hjälpa den skatans enheten på kommunen!!
Och vad får man.... knappt en enda kommentar på arbetet vi utfört. Samma gamla vanliga visa, som vi redan hört: "så svårt då besluten kommer uppifrån..." "miljöarbete är svårt" men även den smått roande "vi anser att vi har kommit långt i vårat miljöarbete". Tacka FAN för det när man hela tiden tar in studenter som gör jobbet åt en! Iallafall det administrativa i form av utredningar. Vore kul att se det praktiska....
En kopp té, två kakor och reseersättning. Och ett snabbt tack och handslag. 6 veckor.... fy fan. När jag blir stor och mäktig miljötant ska jag banne mig visa uppskattning för alla som hjälper mig.*
Trots allt nöjd då vår kursansvarige brottade ner dem verbalt och muntert skrattade åt deras plattityder. Haha! Men inte är det ett problem med biogasbilar?! Heja Olof! Definitivt bästa kursen och bästa kursansvarige, någonsin.
Helgen tillbringades på festival utan spyfulla människor, sunktältning och ÖB-spritkök. Folkmusikfestivalen hölls istället inomhus i massa olika roliga hus i Folkets Park i Linköping och oj! vad häftigt det var. Polskakursen gjorde mig trött i fötterna och aningens spyfärdig. Herreminje vad vi snurrade. Jag är rätt kass måste jag säga, men kul är det! De två viskurserna fyllde på förrådet av visor som jag antingen bara kan texten på eller melodin.... Men inspirerande var det, och grymt roligt! Spontanstämmor, kanon, glissandos och "tanta-daller". Och så bandet jag väntat på så länge så: Kvartet Traktor, som spelar klezmer-musik från östeuropa. Oh my. Det går inte att hitta musik med mer drag.
Lyssna själv!: http://www.kvartettraktor.se/
Att det sen var en dansfarbror som lärde ut ringdanser samtidigt som de spelade gjorde spelningen ännu bättre (även om galen tokdans är skön den med). Att befinna sig i innersta ringen, med 5,6 ringar runtom, över 100 personer, när alla trycker in mot mitten och ropar ett dundrande "HEY!!" är mäktigt. Och man skrattar, svettas och trampar på folks fötter....och får dödlig träningsvärk.
Livet är fett, men det ger en träningsvärk i både fötter och skrattmuskler. Och ibland av ilsket sammanbitna käkar....
Mycket tanta-daller ska det vara!
/Louise
* = viktig lärdom av min vise farfar "Louise, det ska du minnas: har någon hjälpt dig så glöm aldrig att tacka!" (och så hade han en anekdot om ngn människa som hjälpte en annan medmänniska undan nazisterna under 2a vkr i Danmark. Min farfar var en modig man. Är.)
Kräkprojekt
Visst är det fanatiskt spännande att studera vid ett universitet!
Jag känner en hunger att lära mig mer, ta fler kurser, vidga vyerna och bla bla bla....jag kan lätt användas som reklamexempel för universitetet. Och det är väl bilden man får när man läser de glossiga katalogerna. Men aldrig att det står om den där känslan som just nu uppstått: kräk och spykänslan.
Jag mår fysiskt illa av att se vår dumma projektrapport, jag blir grön i ansiktet av att se flertalet i gruppen när vi har möte, jag blir så oerhört trött på hela skiten.... Just nu vill jag ha ett totalt meningslöst jobb (stämpla frimärken eller ägg eller nåt sånt) där jag slipper tänka. Eller alternativt göra något där folk inte är så innerligt trötta på varandra att vi uppför oss som elaka barn på lågstadiet. Den som skriker högst bestämmer, den som håller käft förlorar. Har du en annan åsikt så lägg inte fram den med finess utan gör det med lite extra aggressiv ton. Välkommen bakom kulissen.
Ja herregud, eller allah, eller nåt annat övernaturligt. Elvis kanske.
Räddningen kom dock; en kram och en spontan inbjudan på middag (mycket välkommet, det enda jag tänkte på var mat och hur jag skulle orka laga den). Att få ligga i en soffa under en filt och få prata ur sig allt som trycker medans vännen lagar mat åt en, det är ett privilegium, en enorm present som värderas högt. Att sen cykelturen till klätterhallen blev förgäves då det visade sig vara stängt gjorde inte så mycket, eftersom detta gjorde att jag för första gången i mitt liv cyklat på ett industrijärnvägsspår.
Guppigt, och klurigt när rälsarna korsar varandra.
Fingrarna i halsen, bryt ihop och kom igen...
/Louise
Jag känner en hunger att lära mig mer, ta fler kurser, vidga vyerna och bla bla bla....jag kan lätt användas som reklamexempel för universitetet. Och det är väl bilden man får när man läser de glossiga katalogerna. Men aldrig att det står om den där känslan som just nu uppstått: kräk och spykänslan.
Jag mår fysiskt illa av att se vår dumma projektrapport, jag blir grön i ansiktet av att se flertalet i gruppen när vi har möte, jag blir så oerhört trött på hela skiten.... Just nu vill jag ha ett totalt meningslöst jobb (stämpla frimärken eller ägg eller nåt sånt) där jag slipper tänka. Eller alternativt göra något där folk inte är så innerligt trötta på varandra att vi uppför oss som elaka barn på lågstadiet. Den som skriker högst bestämmer, den som håller käft förlorar. Har du en annan åsikt så lägg inte fram den med finess utan gör det med lite extra aggressiv ton. Välkommen bakom kulissen.
Ja herregud, eller allah, eller nåt annat övernaturligt. Elvis kanske.
Räddningen kom dock; en kram och en spontan inbjudan på middag (mycket välkommet, det enda jag tänkte på var mat och hur jag skulle orka laga den). Att få ligga i en soffa under en filt och få prata ur sig allt som trycker medans vännen lagar mat åt en, det är ett privilegium, en enorm present som värderas högt. Att sen cykelturen till klätterhallen blev förgäves då det visade sig vara stängt gjorde inte så mycket, eftersom detta gjorde att jag för första gången i mitt liv cyklat på ett industrijärnvägsspår.
Guppigt, och klurigt när rälsarna korsar varandra.
Fingrarna i halsen, bryt ihop och kom igen...
/Louise
Jag kan allt!
Det är inte klokt vad jag kan mycket, som Bråkmakargatan-Lotta säger. "Jag kan allt förutom att vissla och åka slalom". Eftersom jag placerades på ett par skidor av mina föräldrar när jag var 2 år gammal med vaga förhoppningar om en ny Stenmark, samt med tanke på att jag kan vissla riktigt bra så borde kontentan vara att jag faktiskt kan allt! Skön insikt.
Det jag kan är: städa, dricka oändliga mängder vin och pandasprit, förnöja gäster med pinsamma felsägningar och allmäna idiotheter och reta upp äckliga slemhostgubbegrannar kl. 21.20.
Jag kan också: få in 5 nattgäster + mig själv i mitt rum, maila massor med viktiga mail - i tid!, göra frågesport om vin (jag som inte är mer insatt i ämnet än "rött, vitt, blandat (rosé), gott, billigt, äckligt och billigt samt strö salt om du spillt") och plöja väg med min cykel i stan så att Lisa kan cykla lugnt i mitt bakvatten.
Och idag kunde jag även: eller snarare vågade jag göra det som varenda 11-årig småtjej med självaktning redan gjort; med andra ord ta hål i öronen. Nålar är ju så oerhört äckligt. Om någon nu (kanske nån 10-åring som väntar på att få klartecken) vill veta hur det känns så kan jag meddela att jag inte har nåt minne av hur det kändes, utan bara ljudet. Tryck ihop en häftapparat nära örat så har du ljudet live. Trycker du för nära behöver du inte betala 90 spänn per öra, då har du fixat hålen själv. Grattis isåfall!
För övrigt: så är det bra med personer man känt så länge att man kan kommunicera genom grymtningar, humningar, halva meningar eller snabbpratarsluddringar. Ulle's och min ständiga kommentar var "17 år!" även fast det egentligen var 16, 25 år ungefär, men ändå. Synd att Martina var tvungen att fara till Ungern, då hade hon kunnat vara med och grymta och sluddra, men hon hade fått lägga till ett år gällande mig. Eller när jag nu fick testa rutchkanan på hennes tomt i Täby....tänk att rutchkanor kan vara så brobyggande!
Lyssnar på: Tomas Andersson Wij, Cat Stevens, Kathryn Williams. Bara dessa tre, var tredje gång. Jag har snöat in totalt.
Peta inte på öronen
/Louise
Det jag kan är: städa, dricka oändliga mängder vin och pandasprit, förnöja gäster med pinsamma felsägningar och allmäna idiotheter och reta upp äckliga slemhostgubbegrannar kl. 21.20.
Jag kan också: få in 5 nattgäster + mig själv i mitt rum, maila massor med viktiga mail - i tid!, göra frågesport om vin (jag som inte är mer insatt i ämnet än "rött, vitt, blandat (rosé), gott, billigt, äckligt och billigt samt strö salt om du spillt") och plöja väg med min cykel i stan så att Lisa kan cykla lugnt i mitt bakvatten.
Och idag kunde jag även: eller snarare vågade jag göra det som varenda 11-årig småtjej med självaktning redan gjort; med andra ord ta hål i öronen. Nålar är ju så oerhört äckligt. Om någon nu (kanske nån 10-åring som väntar på att få klartecken) vill veta hur det känns så kan jag meddela att jag inte har nåt minne av hur det kändes, utan bara ljudet. Tryck ihop en häftapparat nära örat så har du ljudet live. Trycker du för nära behöver du inte betala 90 spänn per öra, då har du fixat hålen själv. Grattis isåfall!
För övrigt: så är det bra med personer man känt så länge att man kan kommunicera genom grymtningar, humningar, halva meningar eller snabbpratarsluddringar. Ulle's och min ständiga kommentar var "17 år!" även fast det egentligen var 16, 25 år ungefär, men ändå. Synd att Martina var tvungen att fara till Ungern, då hade hon kunnat vara med och grymta och sluddra, men hon hade fått lägga till ett år gällande mig. Eller när jag nu fick testa rutchkanan på hennes tomt i Täby....tänk att rutchkanor kan vara så brobyggande!
Lyssnar på: Tomas Andersson Wij, Cat Stevens, Kathryn Williams. Bara dessa tre, var tredje gång. Jag har snöat in totalt.
Peta inte på öronen
/Louise