FLYT!
Ja, en jäkla massa flyt är det, både nu och framöver:
Flyt-ett: Samma dag som jag hade oerhörd ångest över höstens boende som i princip ofinns så blev jag uppringd av ett studenthem i Lund som sa att jag fått ett andrahandskontrakt där i ett halvår. Jag som inte ens visste att jag stod i kön för andrahandskontrakt.... Att det sen bara är kvinnor som får bo på studenthemmet gör att jag (förhoppningsvis??) slipper äckliga kök och kiss på ringen ;-)
Flyt-två: Kommer antagligen att flyta bort av svett när jag ska ta mig in till Stockholms Central med all packning.
Flyt-tre: Om det fortsätter att regna som det gör på västkusten finns det risk att vår väg upp till huset flyter bort. Med andra ord: o-flyt, eftersom jag kommer få ägna mig åt att bära grus i hinkar i två veckor (vilket i sin tur genererar flytande svett)
Flyt-fyra: Jag hoppas min kajak flyter när vi sticker ut för en veckas paddling på väskusten. Kommer bli helt underbart, och jag begär bara några timmars sol per dag så att kläderna hinner torka.....tack?
Glöm inte flytvästen! (om du har o-flyt) (eller om du är på sjön) (eller när du ska hämta kaffetermosen i kajaken, för det är oftast då man ramlar i spat, enligt kajakuthyraren på Marstrand)
/Lojs
Flyt-ett: Samma dag som jag hade oerhörd ångest över höstens boende som i princip ofinns så blev jag uppringd av ett studenthem i Lund som sa att jag fått ett andrahandskontrakt där i ett halvår. Jag som inte ens visste att jag stod i kön för andrahandskontrakt.... Att det sen bara är kvinnor som får bo på studenthemmet gör att jag (förhoppningsvis??) slipper äckliga kök och kiss på ringen ;-)
Flyt-två: Kommer antagligen att flyta bort av svett när jag ska ta mig in till Stockholms Central med all packning.
Flyt-tre: Om det fortsätter att regna som det gör på västkusten finns det risk att vår väg upp till huset flyter bort. Med andra ord: o-flyt, eftersom jag kommer få ägna mig åt att bära grus i hinkar i två veckor (vilket i sin tur genererar flytande svett)
Flyt-fyra: Jag hoppas min kajak flyter när vi sticker ut för en veckas paddling på väskusten. Kommer bli helt underbart, och jag begär bara några timmars sol per dag så att kläderna hinner torka.....tack?
Glöm inte flytvästen! (om du har o-flyt) (eller om du är på sjön) (eller när du ska hämta kaffetermosen i kajaken, för det är oftast då man ramlar i spat, enligt kajakuthyraren på Marstrand)
/Lojs
Ett ganska okvickt silver
Det är konstigt att vara bostadslös.
Jag är liksom flytande, som ett kvicksilver (ett ganska slött sådant), som inte har någon fast punkt.
Lyan är lämnad, bara nycklarna som ska lämnas in.
Sakerna ivägskickade.
Jag är inflyttad hos Lisa, på en kunglig madrass, i väntan på att jag ämnar resa en liten bit nedåt i landet till herr H.
Och därefter hem till mitt officiella hem i Täby, för en liten stund, för att sen åka till sommarstugan, och ifrån sommarstugan fara ut och paddla en vecka, för att några veckor senare flytta till Skånelandet, för att i september månad bo i ett kollektiv i Malmö (jag som aldrig mer skulle bo i kollektiv...hm) och sen kanske flytta till Lund efter det om jag får tag i nåt boende där......
Kvicksilver.
Där min ryggsäck är, där är mitt hem.
Och det är faktiskt så grymt skönt. Jag har blivit sommarslö och lugn, orkar inte hetsa upp mig i onödan och orkar inte stressa för fem öre. Jag glider runt, som ett kvicksilver, ett ganska slött sådant, och så får allt bli som det blir. Jag har det jag behöver i ryggsäcken och så får det helt enkelt funka.
Åska ikväll.
Bad- och grill imorgon.
Klipp-av-allt-håret på torsdag.
Och rulla vidare mot Småland på fredag.
Fullplanerad kalender....
/Louise, tillfreds med livet.
hejdå, lyan.
Jag är liksom flytande, som ett kvicksilver (ett ganska slött sådant), som inte har någon fast punkt.
Lyan är lämnad, bara nycklarna som ska lämnas in.
Sakerna ivägskickade.
Jag är inflyttad hos Lisa, på en kunglig madrass, i väntan på att jag ämnar resa en liten bit nedåt i landet till herr H.
Och därefter hem till mitt officiella hem i Täby, för en liten stund, för att sen åka till sommarstugan, och ifrån sommarstugan fara ut och paddla en vecka, för att några veckor senare flytta till Skånelandet, för att i september månad bo i ett kollektiv i Malmö (jag som aldrig mer skulle bo i kollektiv...hm) och sen kanske flytta till Lund efter det om jag får tag i nåt boende där......
Kvicksilver.
Där min ryggsäck är, där är mitt hem.
Och det är faktiskt så grymt skönt. Jag har blivit sommarslö och lugn, orkar inte hetsa upp mig i onödan och orkar inte stressa för fem öre. Jag glider runt, som ett kvicksilver, ett ganska slött sådant, och så får allt bli som det blir. Jag har det jag behöver i ryggsäcken och så får det helt enkelt funka.
Åska ikväll.
Bad- och grill imorgon.
Klipp-av-allt-håret på torsdag.
Och rulla vidare mot Småland på fredag.
Fullplanerad kalender....
/Louise, tillfreds med livet.
hejdå, lyan.Norrköpings-färd nr 1-3
Norrköpings-färd 1: Folkparken
Cykla Norralundsgatan (Haga), den breda femtiotalsanpassade gatan med de forna barnrikehusen runtom dig. Se himlen förändras över den enorma asfalterade ytan. Kolla in vilka alkisar som sitter på Piccolo. Trampa skitsnabbt den långa raksträckan som leder dig in på Norra Promenaden, inte för att du har bråttom utan för att se hur snabbt du kan cykla.
Fortsätt in iFolkparken och befinn dig i en sal av löv. Bromsa in, cykla sakta, sakta...sak..t...a.....
Lyssna på musik som gör att det känns halleluja.
Musik som gör att du lyfter.
Förslag: Loupita # 3 med Kristoffer Åström
Och glöm inte att akta dig för de jävla frisbeesarna som folk envisas att golfa med.
Norrköpings-färd 2: Skvallertorget
Fortfarande på cykel (så klart). Jag lever fortfarande med en frihetskänsla på min cykel, precis som för folk som aldrig sett en cykel förut och som inser att det går så fort istället för att gå. Kanske inte bara därför, kanske mer för att jag kan lägga livets nödvändigheter i min cykelkorg och sen närapå flyga.
Men vi fortsätter iallafall, ut ur Folkparken, svänger förbi fängelset. Läs på fängelsemuren:
Det är något konstigt med friheten.
There IS something in between.
Medias bild- din verklighet?
Stop wars (med starwarsloggan)
och xxxx hjärta yyyy
Cykla på, trampa upp farten - glid förbi Kåkenhus och Täppan.
Släng dig med lätt dödsförakt nerför märkesbacken som nu är reducerad till en trottoar.
Kasta dig med ordentligt dödsförakt ut på Skvallertorget.
Skvallertorget: torget som fått pris för sin geniala trafiklösning. Torget där varken bilar, cyklar eller gående människor har företräde. Torget där ingen vet något alls och alla lever i total förvirring i en blandning av skräck och av illa undertryckt ilska över idioten som försöker köra rakt in i dig.
Behöver jag säga att jag älskar det?
Musik som gör att du väjer för bilar, bussar, folk och fä med en smäckerhet som sällan skådats:
Thunder Road med Bruce Springsteen
Norrköpingsfärd 3: Spindelbron
Vänta tills det blir mörkt ute. Ta på dig en varm tröja och ditt bästa spindelsinne.
Gå ner till Strömmen från Kåkenhus, följ strömkanten. När du gått förbi Drags kommer du till bron.
Bron med alla spindlar.
Spindlar stora som ponnyhästar, spindlar som skulle kunna äta upp dig om du hade vett att smaka gott.
De är helt fanatiska och fantastiska de här spindlarna. Näten är stora, och på natten sitter spindlarna mitt i sina vävda skapelser och väntar.
De väntar ut dig.
På dagen kan du knappt se näten och än mindre några spindlar. Det kunde varit en dröm, en hallucination, en överfobi som gjort att du förstorat spindlarna till hiskeligt stora storlekar.
Inte förrän du börjar tvivla går du dit igen en natt och förskräcks och förtjusas av deras kolossonorma storlekar och vassa tänder.
Du är ganska liten.
Musikförslag: inget alls. Lyssna på vattenfallen och andetagen istället.
Cykla Norralundsgatan (Haga), den breda femtiotalsanpassade gatan med de forna barnrikehusen runtom dig. Se himlen förändras över den enorma asfalterade ytan. Kolla in vilka alkisar som sitter på Piccolo. Trampa skitsnabbt den långa raksträckan som leder dig in på Norra Promenaden, inte för att du har bråttom utan för att se hur snabbt du kan cykla.
Fortsätt in iFolkparken och befinn dig i en sal av löv. Bromsa in, cykla sakta, sakta...sak..t...a.....
Lyssna på musik som gör att det känns halleluja.
Musik som gör att du lyfter.
Förslag: Loupita # 3 med Kristoffer Åström
Och glöm inte att akta dig för de jävla frisbeesarna som folk envisas att golfa med.
Norrköpings-färd 2: Skvallertorget
Fortfarande på cykel (så klart). Jag lever fortfarande med en frihetskänsla på min cykel, precis som för folk som aldrig sett en cykel förut och som inser att det går så fort istället för att gå. Kanske inte bara därför, kanske mer för att jag kan lägga livets nödvändigheter i min cykelkorg och sen närapå flyga.
Men vi fortsätter iallafall, ut ur Folkparken, svänger förbi fängelset. Läs på fängelsemuren:
Det är något konstigt med friheten.
There IS something in between.
Medias bild- din verklighet?
Stop wars (med starwarsloggan)
och xxxx hjärta yyyy
Cykla på, trampa upp farten - glid förbi Kåkenhus och Täppan.
Släng dig med lätt dödsförakt nerför märkesbacken som nu är reducerad till en trottoar.
Kasta dig med ordentligt dödsförakt ut på Skvallertorget.
Skvallertorget: torget som fått pris för sin geniala trafiklösning. Torget där varken bilar, cyklar eller gående människor har företräde. Torget där ingen vet något alls och alla lever i total förvirring i en blandning av skräck och av illa undertryckt ilska över idioten som försöker köra rakt in i dig.
Behöver jag säga att jag älskar det?
Musik som gör att du väjer för bilar, bussar, folk och fä med en smäckerhet som sällan skådats:
Thunder Road med Bruce Springsteen
Norrköpingsfärd 3: Spindelbron
Vänta tills det blir mörkt ute. Ta på dig en varm tröja och ditt bästa spindelsinne.
Gå ner till Strömmen från Kåkenhus, följ strömkanten. När du gått förbi Drags kommer du till bron.
Bron med alla spindlar.
Spindlar stora som ponnyhästar, spindlar som skulle kunna äta upp dig om du hade vett att smaka gott.
De är helt fanatiska och fantastiska de här spindlarna. Näten är stora, och på natten sitter spindlarna mitt i sina vävda skapelser och väntar.
De väntar ut dig.
På dagen kan du knappt se näten och än mindre några spindlar. Det kunde varit en dröm, en hallucination, en överfobi som gjort att du förstorat spindlarna till hiskeligt stora storlekar.
Inte förrän du börjar tvivla går du dit igen en natt och förskräcks och förtjusas av deras kolossonorma storlekar och vassa tänder.
Du är ganska liten.
Musikförslag: inget alls. Lyssna på vattenfallen och andetagen istället.
Spinning
Det är rörelse i luften.
Halva lägenheten är utrymd, en fjärdedel ligger i flyttlådor och däremellan är det en röra som ser ut som ett mindre världskrig. Kylen är full med grönsaker som dött en stillsam död för flera veckor sen och bananflugorna surrar glatt i vasken. Det är ett jäkla kaos helt enkelt. Jag kom in i Lund, studera.nu tycker inte om mig så jag får skicka in pappersversionen. Ångest över att brevbärarna kanske tappar bort blanketten. Har sökt bostad, får reda på måndag vilken köplats jag får. Åh, magknip. Jag har vänner som ställer upp, som bjuder in mig att bo på golv om det skiter sig, men det är så himla svårt att sova när jag hör andra andetag.
Men, ta fram ditt gamla motto: Det ordnar sig, förr eller senare.
Folk frågar om det känns konstigt och sorgligt att plocka ihop livet och lägga ner det i kartongerna. Om det känns hemskt att lämna Norrköping. Svar: jag vet inte. Jag är i ett känslomässigt vakuum, jag känner inget, jag tänker inte. Jag bara gör. Norrköping har varit underbart bra och de vänner jag fått är mer än guld värda. Men samtidigt så kan jag inte bo kvar, det finns fortfarande mycket att se, mycket att uppleva. Det ska bli så skönt att än en gång avmaterialisera sig, bara ta med det absolut viktigaste och upptäcka ett nytt ställe. Eller, nåja, hyffsat nytt. Jag går inte helt vilse iallafall.
Första kvällen i Norrköping gick och gick och gick och gick jag. Nästan ute i Lindö var jag. Tårarna rann och det kändes så inihelvete fel att vara där. Totalkaos. Sen startade pluggandet och nollning och det skapades vänner på första kvällen. En fadder gillade att klättra. Vilken jävla tur man har ibland. Vem skulle jag annars ha klättrat med under dessa tre år? En tjej bodde på samma våning som mig. Vilken jävla tur. För vem skulle jag annars ha hängt med, vem skulle jag ha flyttat efter, ut till Haga?
Det har varit både upp och ner.
Som en kaskelott är jag.
Det har varit boende på tre olika ställen och former: studentkorridor, kollektiv, egen lägenhet.
Kollektiv har jag nog definitivt avklarat (Året Bakom Draperiet).
Korridor kan funka igen.
Egen lägenhet är väldigt funktionellt.
Tänkte ta med er på en rundvandring i Norrköping, men det får vila tills senare för nu är det packapackapacka som gäller. Och en avslutande klättring.
Det bor tvestjärtar på balkongen
/Louise
Halva lägenheten är utrymd, en fjärdedel ligger i flyttlådor och däremellan är det en röra som ser ut som ett mindre världskrig. Kylen är full med grönsaker som dött en stillsam död för flera veckor sen och bananflugorna surrar glatt i vasken. Det är ett jäkla kaos helt enkelt. Jag kom in i Lund, studera.nu tycker inte om mig så jag får skicka in pappersversionen. Ångest över att brevbärarna kanske tappar bort blanketten. Har sökt bostad, får reda på måndag vilken köplats jag får. Åh, magknip. Jag har vänner som ställer upp, som bjuder in mig att bo på golv om det skiter sig, men det är så himla svårt att sova när jag hör andra andetag.
Men, ta fram ditt gamla motto: Det ordnar sig, förr eller senare.
Folk frågar om det känns konstigt och sorgligt att plocka ihop livet och lägga ner det i kartongerna. Om det känns hemskt att lämna Norrköping. Svar: jag vet inte. Jag är i ett känslomässigt vakuum, jag känner inget, jag tänker inte. Jag bara gör. Norrköping har varit underbart bra och de vänner jag fått är mer än guld värda. Men samtidigt så kan jag inte bo kvar, det finns fortfarande mycket att se, mycket att uppleva. Det ska bli så skönt att än en gång avmaterialisera sig, bara ta med det absolut viktigaste och upptäcka ett nytt ställe. Eller, nåja, hyffsat nytt. Jag går inte helt vilse iallafall.
Första kvällen i Norrköping gick och gick och gick och gick jag. Nästan ute i Lindö var jag. Tårarna rann och det kändes så inihelvete fel att vara där. Totalkaos. Sen startade pluggandet och nollning och det skapades vänner på första kvällen. En fadder gillade att klättra. Vilken jävla tur man har ibland. Vem skulle jag annars ha klättrat med under dessa tre år? En tjej bodde på samma våning som mig. Vilken jävla tur. För vem skulle jag annars ha hängt med, vem skulle jag ha flyttat efter, ut till Haga?
Det har varit både upp och ner.
Som en kaskelott är jag.
Det har varit boende på tre olika ställen och former: studentkorridor, kollektiv, egen lägenhet.
Kollektiv har jag nog definitivt avklarat (Året Bakom Draperiet).
Korridor kan funka igen.
Egen lägenhet är väldigt funktionellt.
Tänkte ta med er på en rundvandring i Norrköping, men det får vila tills senare för nu är det packapackapacka som gäller. Och en avslutande klättring.
Det bor tvestjärtar på balkongen
/Louise
Den dagen jag kände mig som en kotlett
Idag har jag känt mig som en kotlett.
En stor, god, smaskig kotlett som gör att det dryper av saliv i munnen.
En kotlett som hundar vill ha.
Norrköping ser till ytan ut att vara den där arbetarindustristaden som kommit upp sig lite, en homogen kultur bortsett från "förorterna" där det blandas upp lite. Nja. I och med detta jobb, där man tar sig in i vartenda jävla hyreshus så börjar det utkristalliseras att vissa gator är finare, dyrare och mer väluppfostrade än en del gator där likgiltigheten är lika kvävande som en blöt filt, där det är hårdare skal på människorna och där De Läskiga Hundarna bor.
De Läskiga Hundarna är kamphundar. Stor hundar (jävligt stora hundar). Små hundar. Mittemellanhundar.
Jag har inget emot hundar. Är inte jätteemot kamphundar - om jag bara kunde lita på att ägarna kan kontrollera hundjäveln!
I fyra dörrar i ett hus möts jag av ett dovt dreglande muller.
Kotlettkänslan infinner sig snabbt. Den stora hunden bedömer jag kan hoppa upp och bita av mig näsan.
Den lilla kan iallafall sätta tänderna i min (ganska så) saftiga vad.
Hundarna sparkas undan eller hålls i halsbandet.
Jag svettas kotlettsvett och försöker inte se så jävla neonfärgad ut i min gigantiska ill-orangea och ill-gula jobbväst (ungefär det mest osexiga plagg du kan hitta på marknaden).
Ägarna vittrar rädslan och ler hånfullt inombords, jag ser det.
Hånfullt för fulvästen, nöjt för att hundjäveln skrämmer mig.
Varför avlas hundar fram för att (iallafall se ut som om att de vill) äta allt och alla?
Varför är världen så hård.
/Louise, en ganska rädd hare
En stor, god, smaskig kotlett som gör att det dryper av saliv i munnen.
En kotlett som hundar vill ha.
Norrköping ser till ytan ut att vara den där arbetarindustristaden som kommit upp sig lite, en homogen kultur bortsett från "förorterna" där det blandas upp lite. Nja. I och med detta jobb, där man tar sig in i vartenda jävla hyreshus så börjar det utkristalliseras att vissa gator är finare, dyrare och mer väluppfostrade än en del gator där likgiltigheten är lika kvävande som en blöt filt, där det är hårdare skal på människorna och där De Läskiga Hundarna bor.
De Läskiga Hundarna är kamphundar. Stor hundar (jävligt stora hundar). Små hundar. Mittemellanhundar.
Jag har inget emot hundar. Är inte jätteemot kamphundar - om jag bara kunde lita på att ägarna kan kontrollera hundjäveln!
I fyra dörrar i ett hus möts jag av ett dovt dreglande muller.
Kotlettkänslan infinner sig snabbt. Den stora hunden bedömer jag kan hoppa upp och bita av mig näsan.
Den lilla kan iallafall sätta tänderna i min (ganska så) saftiga vad.
Hundarna sparkas undan eller hålls i halsbandet.
Jag svettas kotlettsvett och försöker inte se så jävla neonfärgad ut i min gigantiska ill-orangea och ill-gula jobbväst (ungefär det mest osexiga plagg du kan hitta på marknaden).
Ägarna vittrar rädslan och ler hånfullt inombords, jag ser det.
Hånfullt för fulvästen, nöjt för att hundjäveln skrämmer mig.
Varför avlas hundar fram för att (iallafall se ut som om att de vill) äta allt och alla?
Varför är världen så hård.
/Louise, en ganska rädd hare