IQ fiskmås?
Idag sålde jag mig till vetenskapen. Pris: en Mars Delight.
Jag fick sitta och kika på en dator där olika personer dök upp där det stod olika fakta om dem. Sen skulle man komma ihåg faktaorden och skriva ner dem. Åh, så frustrerande. Det var ytterst lite jag kom ihåg, och jag tror inte att jag föll in i normen för hur jag BORDE ha kommit ihåg. Damn it. Chokladen var iallafall god. Tänkte vara tråkig och köra på det säkra kortet Twix men i sista stund ändrade jag mig och tog helt impulsivt Marsen. Fantastiskt val! Det känns rätt deprimerande att jag kan ägna cirka 50 procent av en text om psykologiska försök till att skriva om choklad, men det visar väl vilka prioriteringar jag har....på gott och ont.
I övrigt har jag fått ett helt blogginläggning dedikerat till mig, i min vän Martinas blogg. Det var fint tyckte jag.
Läs den: martinasord.blogg.se
Betraktelser från ett snöigt Shangai, mycket spännande att följa! :-)
Ner med näsan i pluggböckerna
/Louise
Jag fick sitta och kika på en dator där olika personer dök upp där det stod olika fakta om dem. Sen skulle man komma ihåg faktaorden och skriva ner dem. Åh, så frustrerande. Det var ytterst lite jag kom ihåg, och jag tror inte att jag föll in i normen för hur jag BORDE ha kommit ihåg. Damn it. Chokladen var iallafall god. Tänkte vara tråkig och köra på det säkra kortet Twix men i sista stund ändrade jag mig och tog helt impulsivt Marsen. Fantastiskt val! Det känns rätt deprimerande att jag kan ägna cirka 50 procent av en text om psykologiska försök till att skriva om choklad, men det visar väl vilka prioriteringar jag har....på gott och ont.
I övrigt har jag fått ett helt blogginläggning dedikerat till mig, i min vän Martinas blogg. Det var fint tyckte jag.
Läs den: martinasord.blogg.se
Betraktelser från ett snöigt Shangai, mycket spännande att följa! :-)
Ner med näsan i pluggböckerna
/Louise
Finkväll
Idag var det äntligen dags att låta våra väl inövade, inte alls för svängiga, folkmusikaliska låtar framföras för publik. Scen: Kulturens auditorium, sammanhang: förintelsens minnesdag.
Efter lite småpanik då fiol, altfiol och tvärflöjt inte alls ville stämma med varandra smög vi ut och lyssnade på tal om hur Sverige uppträtt gentemot judarna under andra världskriget. En kvinna som talade hade levt i koncentrationsläger i 5 år, det var mycket gripande att höra henne tala, men eftersom vi spelade vid 3 olika tillfällen under ceremonin var jag tvungen att koppla bort känslorna lite för annars hade det inte alls gått att spela. Tårar och tvärflöjt är en så knepig kombination. Spelandet gick bra, det var alldeles lagom sorgliga och vackra och hoppingivande låtar vi valt ut. Publiken verkade väldans nöjda och började fråga vilka vi var, vilket var roligt då vi försökt hålla oss lite i bakgrunden - det var ju liksom inte vi som skulle vara i centrum.
Kvällen fortsatte med en visning av den permanenta utställningen "Röster från Ravensbrück", mycket gripande men även hoppingivande. Det är intressant hur människans överlevnadsinstinkt kopplas och hängs upp på rutiner och materiella ting. Att se ett kors på ett pärlband gjort av tuggat bröd tog saken till sin yttersta spets på något sätt, och där svämmade ögonen över litegrann.
Kvällen avslutades med att vi musikanter fick resterna från en tårta som fanns i personalrummet. Eftersom Åsa tog kartongen som var under fick jag helt enkelt ta min tårtbit (prinsesstårta!) i handen för att transportera hem. Men, säg den som kan bära en tårtbit i handen utan att smaka lite på den....snart åt jag tårta precis som man äter äpple. Gott och kladdigt! Jag ska börja äta mer mat med händerna, mycket roligare än med knivar och gafflar i kall metall.
Gå ut och se på stjärnhimlen
Louise
Efter lite småpanik då fiol, altfiol och tvärflöjt inte alls ville stämma med varandra smög vi ut och lyssnade på tal om hur Sverige uppträtt gentemot judarna under andra världskriget. En kvinna som talade hade levt i koncentrationsläger i 5 år, det var mycket gripande att höra henne tala, men eftersom vi spelade vid 3 olika tillfällen under ceremonin var jag tvungen att koppla bort känslorna lite för annars hade det inte alls gått att spela. Tårar och tvärflöjt är en så knepig kombination. Spelandet gick bra, det var alldeles lagom sorgliga och vackra och hoppingivande låtar vi valt ut. Publiken verkade väldans nöjda och började fråga vilka vi var, vilket var roligt då vi försökt hålla oss lite i bakgrunden - det var ju liksom inte vi som skulle vara i centrum.
Kvällen fortsatte med en visning av den permanenta utställningen "Röster från Ravensbrück", mycket gripande men även hoppingivande. Det är intressant hur människans överlevnadsinstinkt kopplas och hängs upp på rutiner och materiella ting. Att se ett kors på ett pärlband gjort av tuggat bröd tog saken till sin yttersta spets på något sätt, och där svämmade ögonen över litegrann.
Kvällen avslutades med att vi musikanter fick resterna från en tårta som fanns i personalrummet. Eftersom Åsa tog kartongen som var under fick jag helt enkelt ta min tårtbit (prinsesstårta!) i handen för att transportera hem. Men, säg den som kan bära en tårtbit i handen utan att smaka lite på den....snart åt jag tårta precis som man äter äpple. Gott och kladdigt! Jag ska börja äta mer mat med händerna, mycket roligare än med knivar och gafflar i kall metall.
Gå ut och se på stjärnhimlen
Louise
Stormvandring/Stormvarning
Det varnades för stormig blåst och en massa regn. Allmänheten borde hålla sig inne, sades det.
Nån hoppade ur vår utflyktsgrupp och när jag tittade ut på morgonen pissade regnet ner. Inte fasen ska nåt ställas in här inte! Med tanke på att vi inte skulle tälta utan åka hem i god tid till varmt hus, varm dusch, mat i kylskåpet och torra kläder kan man inte hålla på och vara vek över lite blåst och regn. Det är ju ett äventyr!
Skryllegården var blåsig, men när vi kom in i skogen dämpades det. Åh, vad jag har saknat det: en skog. En skog att traska i, en riktigt trollskog där mossan kryper upp över stenar och träd. Jag var bergsäker på att om jag la mig en längre stund i mossan så skulle den krypa upp över mig. Nu hade vi inte riktigt tid eller lust att testa så vi gick vidare mot Kaninlandet - som en spegelbild av Ölands Alvar. Så vackert! Och jisses så blåsigt. Så blåsigt att snoret blåste ur näsan på mig, fast de andra tyckte att det borde blåsa in igen.....diskussionerna blev tämligen förvirrande då vartannat ord liksom blåste bort. Plus att mössa och kapuschong dämpade hörseln ordentligt.
Upp för backar, jisses vilka backar det finns i Skåne! Bara för att komma upp på en smal ås, som en stor banvall. Fantastisk utsikt och underbar blåst! Det är skönt att bli styrd av naturens krafter ibland.... Lunch i lä med höga moln. "Åh så skönt att slippa regnet!". Dripp dropp så började det regna igen.... Men Kakans varma choklad med matskedar istället för teskedar kakao gjorde att värmen och sockerhalten höjdes ordentligt i kroppen. Lite tejpning av en fot och sen iväg. Iväg genom fantasieggande bokskogar med fallna träd, eller var det sjöodjur? Vi mötte ett par som sa "håll er i skogen" precis innan leden svängde ut på ett fält. "Äsch" sa två av oss, "det är säkrast att följa leden". Men oj, vad det regnade och blåste på fältet, horisontellt regn in i ögonen och bäckar med vatten ner i vantarna. Tjocka yllevantar går hastigt upp i vikt kunde vi konstatera. Men efter regn kommer inte solsken, men uppehåll och lite blå hål på himlen. Vi konstaterade att sådant härnt väder är så bra mycket roligare än det mediokra gråa molntäcket som ständigt och jämt täcker himlen. Jag mådde underbart bra i det som andra kallar "oväder".
Dalby stenbrott såg vi aldrig röken av, det som hade varit vandringens höjdpunkt. Snopet men inte så bittert alls faktiskt. För vi hittade ju ett annat stenbrott, nära Friluftsfrämjandets vindskydd. Leta efter skylten "Vilse" så hittar ni dit! Där ska vi hålla picknick-fest nån tid framöver. För säkerhets skull klockade vi hur lång tid det tog att gå till Skryllegården, om någon gnällig kompis inte skulle vilja följa med. Nu kan vi säga att "det tar bara 5 minuter att gå dit, kom igen nu!".
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en helt underbar dag med underbart väder, men när vi sen satt i köket med té och kaka och regnet slog mot rutan så var vi riktigt nöjda med att sitta inne just då. Ett äventyr om dagen räcker.
Det finns faktiskt inget dåligt väder, bara läckande kläder
Lojs
Nån hoppade ur vår utflyktsgrupp och när jag tittade ut på morgonen pissade regnet ner. Inte fasen ska nåt ställas in här inte! Med tanke på att vi inte skulle tälta utan åka hem i god tid till varmt hus, varm dusch, mat i kylskåpet och torra kläder kan man inte hålla på och vara vek över lite blåst och regn. Det är ju ett äventyr!
Skryllegården var blåsig, men när vi kom in i skogen dämpades det. Åh, vad jag har saknat det: en skog. En skog att traska i, en riktigt trollskog där mossan kryper upp över stenar och träd. Jag var bergsäker på att om jag la mig en längre stund i mossan så skulle den krypa upp över mig. Nu hade vi inte riktigt tid eller lust att testa så vi gick vidare mot Kaninlandet - som en spegelbild av Ölands Alvar. Så vackert! Och jisses så blåsigt. Så blåsigt att snoret blåste ur näsan på mig, fast de andra tyckte att det borde blåsa in igen.....diskussionerna blev tämligen förvirrande då vartannat ord liksom blåste bort. Plus att mössa och kapuschong dämpade hörseln ordentligt.
Upp för backar, jisses vilka backar det finns i Skåne! Bara för att komma upp på en smal ås, som en stor banvall. Fantastisk utsikt och underbar blåst! Det är skönt att bli styrd av naturens krafter ibland.... Lunch i lä med höga moln. "Åh så skönt att slippa regnet!". Dripp dropp så började det regna igen.... Men Kakans varma choklad med matskedar istället för teskedar kakao gjorde att värmen och sockerhalten höjdes ordentligt i kroppen. Lite tejpning av en fot och sen iväg. Iväg genom fantasieggande bokskogar med fallna träd, eller var det sjöodjur? Vi mötte ett par som sa "håll er i skogen" precis innan leden svängde ut på ett fält. "Äsch" sa två av oss, "det är säkrast att följa leden". Men oj, vad det regnade och blåste på fältet, horisontellt regn in i ögonen och bäckar med vatten ner i vantarna. Tjocka yllevantar går hastigt upp i vikt kunde vi konstatera. Men efter regn kommer inte solsken, men uppehåll och lite blå hål på himlen. Vi konstaterade att sådant härnt väder är så bra mycket roligare än det mediokra gråa molntäcket som ständigt och jämt täcker himlen. Jag mådde underbart bra i det som andra kallar "oväder".
Dalby stenbrott såg vi aldrig röken av, det som hade varit vandringens höjdpunkt. Snopet men inte så bittert alls faktiskt. För vi hittade ju ett annat stenbrott, nära Friluftsfrämjandets vindskydd. Leta efter skylten "Vilse" så hittar ni dit! Där ska vi hålla picknick-fest nån tid framöver. För säkerhets skull klockade vi hur lång tid det tog att gå till Skryllegården, om någon gnällig kompis inte skulle vilja följa med. Nu kan vi säga att "det tar bara 5 minuter att gå dit, kom igen nu!".
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en helt underbar dag med underbart väder, men när vi sen satt i köket med té och kaka och regnet slog mot rutan så var vi riktigt nöjda med att sitta inne just då. Ett äventyr om dagen räcker.
Det finns faktiskt inget dåligt väder, bara läckande kläder
Lojs
Läskigheter
Ikväll är det en spännande och läskig kväll.
Kan kanske inte påstå att kriterierna är särskilt högt satta då jag fortfarande är en hostmaskin som knaprar piller tre gånger om dagen och helst har på mig mysbyxor, men jag är iallafall inte längre ensam om det då en annan på korridoren har lunginflammation. Vi har ungefär lika tråkigt båda två och bestämde oss således för att ha en filmkväll. "Åh så mysigt!" sa de andra medans vi muttrade om att vi inte hade något jävla val - en filmkväll är liksom det mest spännande vi kan ha utan att hosta lungorna ur oss. Ungefär. Första filmen var bra och oerhört förvirrande, men så rolig att det inte gjorde något. Ja, det var ju lite jobbigt att när vi båda skrattade så följdes det säkert som amen i kyrkan av varsin enorm hostattack. En tjej stack in huvudet i tv-rummet och vände sedan kvickt, trots att vi bedyrade vår o-smittsamhet. Vad filmen hette minns jag inte längre (fast det handlade om en kille som skrev dikter om stenar och träd och mossar som skulle grävas bort för att ge plats åt köpcentrums. "You rock, rock").
Mellan film 1 och film 2 blev det en promenad upp till sjukhuset där lunginflammationen fick sig en spruta antibiotika, på hemvägen höll vi på att bli påkörda av två cyklister! Fartdårar! Jag sade argt något om att rödljus gäller även cyklister, följt av en massiv hostattack. Kände mig otroligt panchis. Fuck.
Film 2, "Requiem", var läskig. Tack och lov slapp man se demonerna som tjejen var besatt av, men herrejisses vad bra hon spelade. Creepy. Kvällen blev dock läskigare då någon upptäckt att vi har 2 taxibilar ståendes i vår trädgård. I VÅR trädgård!!!!! Jävla as, den är vattensjuk och nu kommer det bli fula hjulspår. Jag känner mig ännu mer panchis. Fast det är rätt läskigt ändå, vid senaste titten så var en orangereflex-gubbe framme vid ena taxin och det bara flöt ut gubbar. Antingen så har bilarna kört jävligt fel, och fastnat i leran, eller så har de fått för sig att vår trädgård är en ny taxicentral. Eller så är det en maffiauppgörelse. Teori 3 känns mest trolig, världen är så sjuk så varför inte i vår trädgård..... Saken blir inte mindre läskig av de där ljusstrålarna som snurrar runt på himlen, det känns som om man är med i Batman (Gotham City?). Jag hoppas de dumma taxisarna kör ner i vår damm. HAHA. Den är verkligen asäcklig så det vore rätt åt dem.
Creepy och crêpes låter rätt lika, men tänk så olika innebörd det är av orden.
Bortsett från om man skulle få en crêpe med äcklig fyllning, förstås.
Godnatt
/Louise
Kan kanske inte påstå att kriterierna är särskilt högt satta då jag fortfarande är en hostmaskin som knaprar piller tre gånger om dagen och helst har på mig mysbyxor, men jag är iallafall inte längre ensam om det då en annan på korridoren har lunginflammation. Vi har ungefär lika tråkigt båda två och bestämde oss således för att ha en filmkväll. "Åh så mysigt!" sa de andra medans vi muttrade om att vi inte hade något jävla val - en filmkväll är liksom det mest spännande vi kan ha utan att hosta lungorna ur oss. Ungefär. Första filmen var bra och oerhört förvirrande, men så rolig att det inte gjorde något. Ja, det var ju lite jobbigt att när vi båda skrattade så följdes det säkert som amen i kyrkan av varsin enorm hostattack. En tjej stack in huvudet i tv-rummet och vände sedan kvickt, trots att vi bedyrade vår o-smittsamhet. Vad filmen hette minns jag inte längre (fast det handlade om en kille som skrev dikter om stenar och träd och mossar som skulle grävas bort för att ge plats åt köpcentrums. "You rock, rock").
Mellan film 1 och film 2 blev det en promenad upp till sjukhuset där lunginflammationen fick sig en spruta antibiotika, på hemvägen höll vi på att bli påkörda av två cyklister! Fartdårar! Jag sade argt något om att rödljus gäller även cyklister, följt av en massiv hostattack. Kände mig otroligt panchis. Fuck.
Film 2, "Requiem", var läskig. Tack och lov slapp man se demonerna som tjejen var besatt av, men herrejisses vad bra hon spelade. Creepy. Kvällen blev dock läskigare då någon upptäckt att vi har 2 taxibilar ståendes i vår trädgård. I VÅR trädgård!!!!! Jävla as, den är vattensjuk och nu kommer det bli fula hjulspår. Jag känner mig ännu mer panchis. Fast det är rätt läskigt ändå, vid senaste titten så var en orangereflex-gubbe framme vid ena taxin och det bara flöt ut gubbar. Antingen så har bilarna kört jävligt fel, och fastnat i leran, eller så har de fått för sig att vår trädgård är en ny taxicentral. Eller så är det en maffiauppgörelse. Teori 3 känns mest trolig, världen är så sjuk så varför inte i vår trädgård..... Saken blir inte mindre läskig av de där ljusstrålarna som snurrar runt på himlen, det känns som om man är med i Batman (Gotham City?). Jag hoppas de dumma taxisarna kör ner i vår damm. HAHA. Den är verkligen asäcklig så det vore rätt åt dem.
Creepy och crêpes låter rätt lika, men tänk så olika innebörd det är av orden.
Bortsett från om man skulle få en crêpe med äcklig fyllning, förstås.
Godnatt
/Louise
Skjut på det
Jag säger som vår vän Timbuktu: "Skjut på det, skjut på det, skjut på det....".
För bara en och ungefär en halv dag innan avresan från Täby till Lund skulle sättas igång så fick jag en tackling i knävecken och stöp som en fura - padong! och Hej influensa. Jag hoppas att figuren som skulle suttit bredvid mig på tåget njöt av det extra rumputrymmet. Jag njöt sannerligen inte av soffan och frossan iallafall. Och jag njuter definitivt inte av det faktum att min tenta går av stapeln på måndag....eftersom jag lämnade både miljöbalk och speciallagar nere i Lund "eftersom de var så tunga att bära, och dessutom har jag ju en hel vecka på mig i Lund att plugga". Fiffiga Fia slår till igen. Inte för att min hjärna är i ett speciellt skarpt skick just nu, men det känns rätt fånigt. Men, skjut på det, skjut på det. Jag får skriva omtentan istället. Man ska inte jaga upp sig i onödan.
Tyvärr fick jag ju också skjuta på träffen av släkten senaste tillskott - systersonen som föddes ungefär 12 timmar innan jag blev sjuk. Det var en mycket besviken lillasyster som inte fick följa med till BB för att träffa plutten, men, som min kloka mor sa (trots att hon är en ko) (nejnej....inte är hon en ko. Men Ferdinand är bra): han är nog ganska liten om några dagar också. Tur det, tänk om pojken utvecklat skäggväxt, målbrott och lynnigt humör under bara en vecka! Skrämmande. Skjut på det, skjut på det.
Avslutningsvis kan jag sammanfatta från sjuk-soffan-framför-tv:n att:
-Martin Scorsese's dokumentär om Bob Dylan, "No direction home", är underbart bra. Se den. Nu!
- Att få se första avsnittet av Greys Anatomy var skitkul.
- Outsiders om "sopfolket" gav en rejäl tankeställare. Fasen vad mycket mat som slängs.
Lund, snart kommer jag ner.....
/Louise
För bara en och ungefär en halv dag innan avresan från Täby till Lund skulle sättas igång så fick jag en tackling i knävecken och stöp som en fura - padong! och Hej influensa. Jag hoppas att figuren som skulle suttit bredvid mig på tåget njöt av det extra rumputrymmet. Jag njöt sannerligen inte av soffan och frossan iallafall. Och jag njuter definitivt inte av det faktum att min tenta går av stapeln på måndag....eftersom jag lämnade både miljöbalk och speciallagar nere i Lund "eftersom de var så tunga att bära, och dessutom har jag ju en hel vecka på mig i Lund att plugga". Fiffiga Fia slår till igen. Inte för att min hjärna är i ett speciellt skarpt skick just nu, men det känns rätt fånigt. Men, skjut på det, skjut på det. Jag får skriva omtentan istället. Man ska inte jaga upp sig i onödan.
Tyvärr fick jag ju också skjuta på träffen av släkten senaste tillskott - systersonen som föddes ungefär 12 timmar innan jag blev sjuk. Det var en mycket besviken lillasyster som inte fick följa med till BB för att träffa plutten, men, som min kloka mor sa (trots att hon är en ko) (nejnej....inte är hon en ko. Men Ferdinand är bra): han är nog ganska liten om några dagar också. Tur det, tänk om pojken utvecklat skäggväxt, målbrott och lynnigt humör under bara en vecka! Skrämmande. Skjut på det, skjut på det.
Avslutningsvis kan jag sammanfatta från sjuk-soffan-framför-tv:n att:
-Martin Scorsese's dokumentär om Bob Dylan, "No direction home", är underbart bra. Se den. Nu!
- Att få se första avsnittet av Greys Anatomy var skitkul.
- Outsiders om "sopfolket" gav en rejäl tankeställare. Fasen vad mycket mat som slängs.
Lund, snart kommer jag ner.....
/Louise