Uppblåsta uppblåsbara bad-djur
Hur kan "datorn, kläder, sängkläder och några böcker" fylla en hel jäkla bil?
Någon måste ha petat ner uppblåsbara bad-djur i min packning (uppblåsta), det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma fram till.....
Men nu är faktiskt allt packat, förutom livlinan/dagboken som uppenbarligen rymt. Hoppas den inte fallit i orätta händer, då kan jag vara rökt (om nån inte gillar det jag skrivit) alt. mångmiljonär (om nån publicerar nåt viktigt och är ärlig om att jag skrev det) alt. rättshaverist (om nån publicerar i sitt eget namn och jag kommer på det och blir tokig). Alla alternativ känns rätt jobbiga (för VAD skulle man egentligen göra med några miljoner? Jag kan faktiskt inte komma på något; jag är inte i desperat behov av en lyxyacht eller en jättetv lika stor som Skatteskrapan).
Igår fastnade jag mitt inne i staden, bara för att nån jävel till snorunge krypt in i tunnelbanetunneln för att KLOTTRA litegranna. Tunnelbanan fick stanna på Östermalmstorg i en timma, ersättningsbussar kom inte, taxisarna körde för fullt och folk hade noll koll på läget. Men, himla trevligt hade vi faktiskt, alla pratar med alla och garvar åt det absurda i situationen. Och jag, tyskan, fransmannen och tjejen från "en bit utanför Åkersberga" (=vischan) fick ju tillslut tag i en taxi ("öööh...what is ö cäb?" "un taxi..." "ahaaa je compris"). Och så kom jag hem, nöjd med Simpsonsfilmen och glad att Roslagsbanan iallafall gick som en klocka.
Mot Skåneland!
/Louise
Någon måste ha petat ner uppblåsbara bad-djur i min packning (uppblåsta), det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma fram till.....
Men nu är faktiskt allt packat, förutom livlinan/dagboken som uppenbarligen rymt. Hoppas den inte fallit i orätta händer, då kan jag vara rökt (om nån inte gillar det jag skrivit) alt. mångmiljonär (om nån publicerar nåt viktigt och är ärlig om att jag skrev det) alt. rättshaverist (om nån publicerar i sitt eget namn och jag kommer på det och blir tokig). Alla alternativ känns rätt jobbiga (för VAD skulle man egentligen göra med några miljoner? Jag kan faktiskt inte komma på något; jag är inte i desperat behov av en lyxyacht eller en jättetv lika stor som Skatteskrapan).
Igår fastnade jag mitt inne i staden, bara för att nån jävel till snorunge krypt in i tunnelbanetunneln för att KLOTTRA litegranna. Tunnelbanan fick stanna på Östermalmstorg i en timma, ersättningsbussar kom inte, taxisarna körde för fullt och folk hade noll koll på läget. Men, himla trevligt hade vi faktiskt, alla pratar med alla och garvar åt det absurda i situationen. Och jag, tyskan, fransmannen och tjejen från "en bit utanför Åkersberga" (=vischan) fick ju tillslut tag i en taxi ("öööh...what is ö cäb?" "un taxi..." "ahaaa je compris"). Och så kom jag hem, nöjd med Simpsonsfilmen och glad att Roslagsbanan iallafall gick som en klocka.
Mot Skåneland!
/Louise
Ej längre ätbar filt
Åh, detta fuktiga kvalmiga väder....extremframkallare av svett. Min syster påminde mig vänligt om när vi åkte tåg till Göteborg i juli. Jag hade apstressat och burit tungt och dessväre glömt deodoranta mig. Man kan väl säga som så, att hon ångrade bittert att hon beställt långsamt-tåg-biljetter då hon nu fick några extra timmar i min odör. Ehm, f'låt...hade dessutom glömt igår igen, fast då hade jag inte sprungit till tåget utan istället fått ett hormonhopp som hette duga- helvetet på jorden! Jag var helt plötsligt gråtokontrollerad tonåring med noll visioner och tårkapacitet för en blåval. Tillsatta hormoner kan ibland spela en stora spratt....synd bara att det var tvunget att vara under Stora Jävla Familjemiddagen. Så otroligt jobbig man kan vara ibland...men men, det var inte jag utan ringen som talade, så det så! (nej, ingen förlovningsring utan snarare en som ska motverka förlovningar på kort basis). Efter Stora Jävla Familjemiddagen tänker jag dessutom fjärma mig från familjeliv så länge jag bara kan, mitt bestämda konstaterande när kvällen led mot sitt slut var att jag fan aldrig ska skaffa man och barn utan en istället en hund. Billigare, tystare och trofastare....ser framemot det.
Det börjar dra ihop sig ordentligt. Yllefilten med champagne- och brieostsmak har fått sig en tvätt, lakanen är packade och jag har räknat ut att jag måste ha med mig 10 par skor. 10! Det är ju absurt. I all iver att packa minimalistiskt så testade jag att ta sönder mobilen och se om den innehöll något oviktigt. Det gjorde den, för det blev en mojäng över när jag satte ihop den igen. Knapparna känns lite slappare nu...men jag har säkert sparat 1 gram! Det är ju underbart.
Och nu har jag säkert bara 50 skivor kvar att lägga in i datorn. En riktig helvkäll blir det, gött!
Med konstig frisyr
/Lojs
Det börjar dra ihop sig ordentligt. Yllefilten med champagne- och brieostsmak har fått sig en tvätt, lakanen är packade och jag har räknat ut att jag måste ha med mig 10 par skor. 10! Det är ju absurt. I all iver att packa minimalistiskt så testade jag att ta sönder mobilen och se om den innehöll något oviktigt. Det gjorde den, för det blev en mojäng över när jag satte ihop den igen. Knapparna känns lite slappare nu...men jag har säkert sparat 1 gram! Det är ju underbart.
Och nu har jag säkert bara 50 skivor kvar att lägga in i datorn. En riktig helvkäll blir det, gött!
Med konstig frisyr
/Lojs
Glad, glad, glad
Måste bara skriva det en gång till: jag är så lycklig..... (och "han" heter ingenting utan det är kursbytena jag syftar på, så det så...)
Kvällen har bjudit på tre roliga telefonsamtal, varav två gav sköna citat:
Samtal 1 med syrran:
"Vet du vad som har hänt? Jo, jag har fått ett SMS av Pappa!! Jo, det är sant! Han och Mamma hade klurat ut tillsammans hur man gjorde, och de hade lyckats skriva med både stora och små bokstäver!!!"
Till saken hör den att varje gång vår far får ett sms så måste han fråga "Louise/Kristin...äh faan nu har jag fått ett sånt där MAIL på mobilen igen, jag vet fan inte hur man gör!", men nu verkar han ju ha klurat ut det, Pappa Ingenjören.
Samtal 2 med morfar:
"Ja, men när flyttar du ner dit till...kinesien...?" ...hmm...Lund?
Om mina byten av kurser: "ja, men du kanske blir klok iallafall!"
Och slutligen om att jag och Martinus ska gå på Operans försäljning av scenkostymer och hattar på fredag:
"haha! ja men där finns nog ingen hatt som kan slå din basker! Den kan du sälja där till ett högt pris!"
(baskern virkade jag hos mormor och morfar förra sommaren. När min bror såg den garvade han och sa "haha, har du snott den av mormor eller?" Nä sa jag, men garnet och virkmönstret är hennes....
Exakt VAD är det som är så lustigt med min basker/mössa?
Och, så kvällens roliga händelse:
Grannens fyra-åring kom över och ville titta på vårat hus (tilläggas bör att jag aldrig träffat henne). Så hon och jag gick hand i hand runt i huset och tittade på allt, testade gunghästar och gungstolar och pratade om sängar och Pippi Långstrump..... och sen fick jag följa med över till henne och titta på hennes hus. Hennes mamma skrattade lite i smyg men jag lyckades faktiskt hålla mig koncentrerad på vad den lilla ville visa. Nu har jag i min tur fått se alla hennes gosedjur + att jag vet att hennes gosehund Hundis kan prata finska. Och att alla hennes gosedjur gillar att dansa. Hon är en söt liten räka, grannflickan :o)
Tjoff!
/Lojs
Kvällen har bjudit på tre roliga telefonsamtal, varav två gav sköna citat:
Samtal 1 med syrran:
"Vet du vad som har hänt? Jo, jag har fått ett SMS av Pappa!! Jo, det är sant! Han och Mamma hade klurat ut tillsammans hur man gjorde, och de hade lyckats skriva med både stora och små bokstäver!!!"
Till saken hör den att varje gång vår far får ett sms så måste han fråga "Louise/Kristin...äh faan nu har jag fått ett sånt där MAIL på mobilen igen, jag vet fan inte hur man gör!", men nu verkar han ju ha klurat ut det, Pappa Ingenjören.
Samtal 2 med morfar:
"Ja, men när flyttar du ner dit till...kinesien...?" ...hmm...Lund?
Om mina byten av kurser: "ja, men du kanske blir klok iallafall!"
Och slutligen om att jag och Martinus ska gå på Operans försäljning av scenkostymer och hattar på fredag:
"haha! ja men där finns nog ingen hatt som kan slå din basker! Den kan du sälja där till ett högt pris!"
(baskern virkade jag hos mormor och morfar förra sommaren. När min bror såg den garvade han och sa "haha, har du snott den av mormor eller?" Nä sa jag, men garnet och virkmönstret är hennes....
Exakt VAD är det som är så lustigt med min basker/mössa?
Och, så kvällens roliga händelse:
Grannens fyra-åring kom över och ville titta på vårat hus (tilläggas bör att jag aldrig träffat henne). Så hon och jag gick hand i hand runt i huset och tittade på allt, testade gunghästar och gungstolar och pratade om sängar och Pippi Långstrump..... och sen fick jag följa med över till henne och titta på hennes hus. Hennes mamma skrattade lite i smyg men jag lyckades faktiskt hålla mig koncentrerad på vad den lilla ville visa. Nu har jag i min tur fått se alla hennes gosedjur + att jag vet att hennes gosehund Hundis kan prata finska. Och att alla hennes gosedjur gillar att dansa. Hon är en söt liten räka, grannflickan :o)
Tjoff!
/Lojs
Om att ljuga för sig själv alt. Den Freudianska Feltryckningen
Ja, Herr H: jag SKA skriva nåt nytt, precis som du önskade. Eftersom det i princip enbart är du och min bästaste Emma som kommenterar på det jag skrivit så får jag väl anta att det bara är ni som läser, och isåfall är detta inlägg tillägnat er :-)
Ibland undrar jag om jag ändå inte är med i nån realitysåpa, där jag utsätts för förvirrande skämt, alltmedans halva svenska folket ligger i tv-sofforna och garvar åt den totalt borttappade människan i rutan som hela tiden lyckas göra enkla situationer till ett trassel av stickspår och återvändsgränder. VARFÖR känns det som om att det alltid är enbart JAG som lyckas strula till det?
Men; inget ont som inte har något gott med sig - jag lyckas faktiskt alltid att vända situationerna. Jag kan lösa problemen och jag börjar faktiskt undra om det inte är så att jag faktiskt skapar de tillkrånglade situationerna bara för att kunna få bevisa för mig själv att jag faktiskt KAN ändra händelseförloppen, få känna att jag inte är totalt inkompetent. Jag är faktiskt ganska slipad, i slutändan.
Så dagens ämne handlar alltså om en krasch, och en lösning (som jag hoppas går igenom). Det handlar om.....
.... DEN FREUDIANSKA FELTRYCKNINGEN!!!
Jag bestämde mig i våras för att läsa Nationalekonomi, för att komma in på någon master lite senare, och för att försöka förstå hur världen och ekonomin fungerar. Att kursen innehåller en massa matte och att jag helt enkelt inte kan tänka matematiskt tyckte jag var ett senare problem, men nog gnagde det lite i magen. Nåväl, jag anmälde mig, våren förflöt, sommaren kom, jag reste runt och hade ingen koll på vart posten hamnade. Efter en underbart rolig veckopaddling (skriver mer om den imorgon kanske?) kommer jag hem till Täby och öppnar posten som säger att jag kommit in på Nationalekonomi i Lund.
På distans.
Bowlingklot i skallen - ska jag flytta ner till Lund för att läsa en Lundbaserad kurs på DISTANS?!! Inte träffa en kotte, inte gå på föreläsningar...inte få hjälp med matten.....?!! Det blev några telefonsamtal; campuskursen var fullsmockad och studievägledaren rådde mig att söka nån annan kurs och läsa ekonomin till våren. Det blev några ynkliga tårar och sedan hysteriskt skratt (dom i tv-sofforna höjde ljudet och tittade mer intensivt nu) när jag insåg att nu kunde jag ju läsa Miljörätten, som jag egentligen ville läsa. Snacka om en Freudiansk feltryckning i våras. Så nu sitter jag och har plockat ihop Miljöantropologi, Miljöhistoria och Miljörätt, och så snart VHS har fixat min uppfuckade studera.nu -inloggning så kan jag också anmäla mig. Snacka om att livet gjorde en kullerbytta.
Och det känns så jävla bra. Jag har någon konstig sorts livsinställning; att jag måste göra sånt som jag inte riktigt vill bara för att härda mig, inte hålla på och mesa. Nu ska jag göra något jag verkligen VILL och det känns som om hela jag är fylld av färg och bubblor. Kanske kallas att vara glad? Och det bästa av allt:
Jag behöver inte ägna de närmsta 10 dagarna åt att panikplugga matte.
Livet är så jävla fantastiskt underbart ibland
och
kram på er båda (H och E)!
/Lojs
Ibland undrar jag om jag ändå inte är med i nån realitysåpa, där jag utsätts för förvirrande skämt, alltmedans halva svenska folket ligger i tv-sofforna och garvar åt den totalt borttappade människan i rutan som hela tiden lyckas göra enkla situationer till ett trassel av stickspår och återvändsgränder. VARFÖR känns det som om att det alltid är enbart JAG som lyckas strula till det?
Men; inget ont som inte har något gott med sig - jag lyckas faktiskt alltid att vända situationerna. Jag kan lösa problemen och jag börjar faktiskt undra om det inte är så att jag faktiskt skapar de tillkrånglade situationerna bara för att kunna få bevisa för mig själv att jag faktiskt KAN ändra händelseförloppen, få känna att jag inte är totalt inkompetent. Jag är faktiskt ganska slipad, i slutändan.
Så dagens ämne handlar alltså om en krasch, och en lösning (som jag hoppas går igenom). Det handlar om.....
.... DEN FREUDIANSKA FELTRYCKNINGEN!!!
Jag bestämde mig i våras för att läsa Nationalekonomi, för att komma in på någon master lite senare, och för att försöka förstå hur världen och ekonomin fungerar. Att kursen innehåller en massa matte och att jag helt enkelt inte kan tänka matematiskt tyckte jag var ett senare problem, men nog gnagde det lite i magen. Nåväl, jag anmälde mig, våren förflöt, sommaren kom, jag reste runt och hade ingen koll på vart posten hamnade. Efter en underbart rolig veckopaddling (skriver mer om den imorgon kanske?) kommer jag hem till Täby och öppnar posten som säger att jag kommit in på Nationalekonomi i Lund.
På distans.
Bowlingklot i skallen - ska jag flytta ner till Lund för att läsa en Lundbaserad kurs på DISTANS?!! Inte träffa en kotte, inte gå på föreläsningar...inte få hjälp med matten.....?!! Det blev några telefonsamtal; campuskursen var fullsmockad och studievägledaren rådde mig att söka nån annan kurs och läsa ekonomin till våren. Det blev några ynkliga tårar och sedan hysteriskt skratt (dom i tv-sofforna höjde ljudet och tittade mer intensivt nu) när jag insåg att nu kunde jag ju läsa Miljörätten, som jag egentligen ville läsa. Snacka om en Freudiansk feltryckning i våras. Så nu sitter jag och har plockat ihop Miljöantropologi, Miljöhistoria och Miljörätt, och så snart VHS har fixat min uppfuckade studera.nu -inloggning så kan jag också anmäla mig. Snacka om att livet gjorde en kullerbytta.
Och det känns så jävla bra. Jag har någon konstig sorts livsinställning; att jag måste göra sånt som jag inte riktigt vill bara för att härda mig, inte hålla på och mesa. Nu ska jag göra något jag verkligen VILL och det känns som om hela jag är fylld av färg och bubblor. Kanske kallas att vara glad? Och det bästa av allt:
Jag behöver inte ägna de närmsta 10 dagarna åt att panikplugga matte.
Livet är så jävla fantastiskt underbart ibland
och
kram på er båda (H och E)!
/Lojs