Promenad

Åh, det var så fint, när jag gick från Kapellplatsens höjder ner och genom Haga. Min röda väska vinkade till sin syster som stod i skyltfönstret i läderaffären. Hej kompis! I en gatukorsning stod en liten flicka och en mamma och blåste såpbubblor så att hela korsningen bubblade. Två nunnor tittade på och den ena fotograferade... Innan dess hade jag kilat förbi en farbror med vandringsskor och fullpackad fjällryggsäck, "hej frände!" tänkte jag men sen började han leta pantburkar i en papperskorg. Och jag fastnade i tankar om vad som skiljer oss åt och vad som gör oss lika; för när jag är ute med min ryggsäck så är jag också utan hem (för tillfället) och inte alltför sällan är jag aningens ointresserad av att vara lika vältvättad som när jag är hemma. Jag behöver inte leta burkar. Och jag har fortfarande mitt sociala skyddsnät, inbillar jag mig iallafall. Vem vet hur det går om det går som det går för en del. En dag kanske jag står där, med min fjällryggsäck fast i stan. Man ska aldrig ta framtiden och välgången för given. Och så tänkte jag vidare och gick vidare med min röda kärlek i handen.
2010-09-28 @ 21:32:50 Permalink Virrhönans irrfärder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tanten

Igår var jag på Saronkyrkans secondhand, stans bästa i delad ledning av Holmens marknad. Saron är mycket poppis - kön in var inte av denna värld! Tur för mig att jag kom 5 minuter sent så att jag slapp köa.... Jag fann det jag sökte (anslagstavla, litet bord, taklampskärm, galgar), men det var inte det finaste. Det allra finaste var på Hemköp när jag köpte mig en rädda-livet-på-Louise-smoothie och en tant med rollo rev ner ett gäng annonstidningar. Jag böjde mig ner och plockade upp och hon blev så glad: "åh GULLE DIG!! Men åh, så gulligt!" och tanten var lång och tjusig och hade rött läppstift och gullade mig så det stod härliga till. Och det var så skönt. Jag behövde bli lite gullad! Få känna att jag gjort världens bästa sak, att jag är en snäll och fin sak.

Tack, tanten! Uppenbarligen gjorde jag dig väldigt glad, och du gjorde mig minst lika glad. Om jag bara vågat skulle jag frågat om du ville bli min kompis. Vi kunde gå på stan och göra den osäker. Vi kunde vara fräsiga och färgstarka tillsammans, du och jag, med minst 50 års skillnad och likheter emellan oss. Jag tror vi skulle trivts ihop.

/lill-tanten
2010-09-19 @ 10:04:15 Permalink Virrhönans irrfärder Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Om jag fick leva om mitt liv" - ett gott alternativ till "Carpe Diem"

När jag gick igenom mina bokmärken hittade jag denna text, som jag någon gång i tiden sparat. Jämarns vad jag tycker den är bra. Behagligt skrivet och ack, ett sånt fint budskap. Jag fullkomligt AVSKYR folk som säger sig ha som motto likväl som stenar är präglade med CARPE DIEM. Dels för att det är så jäkla skitnödigt, dels för att jag alltid tänker på chili con carne (ursäkta min spanska associationsförmåga...). Men det här är, trots sin likhet till prydnadsstenarna, ändå uppfriskande. Och viktigt. Läs den och begrunda....och tro inte att jag springer runt lysande som en augustimåne i plytet, nyfrälst och upplyst - närå. Men det dära livet, det ska man banne mig fånga och inte göra till något nervöst, konventionsstyrt kommunalgråttsanpassad segdragen process. Det ska flöda av färg och musik och skratt! Texten hittade jag här.


Om jag fick leva om mitt liv …

"Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle vara galnare än jag varit den här gången.
Det finns väldigt få saker som jag tar allvarligt längre.

Jag skulle definitivt vara mindre hygienisk.
Jag skulle ta mer chanser, jag skulle resa mer, jag skulle bestiga fler berg,
jag skulle simma i fler floder och jag skulle njuta av fler solnedgångar.
Jag skulle äta mer glass och mindre bönor.
Vi skjuter allihop upp saker till den dagen i framtiden som aldrig kommer.

Lite nu och då skulle jag uppträda lite som en galning.
Jag skulle ha fler verkliga bekymmer och färre inbillade.
Du förstår, jag var en sådan där människa som levde profylaktiskt,
förnuftigt och förståndigt timme efter timme och dag efter dag.

Åh, jag har haft mina ögonblick och om jag fick göra om alltihop igen
skulle jag ha fler sådana ögonblick.
Faktum är att jag skulle försöka att inte ha något annat – bara ögonblick,
det ena efter det andra, i stället för att leva så många år i framtiden.

Jag har varit en sådan där människa som inte gick någonstans utan en
termometer, en hetvattenflaska, munvatten, en regnrock och fallskärm.
Om jag fick göra om alltihop igen, skulle jag resa med mindre bagage –
mycket mindre.

Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren, och hålla på längre på hösten.
Jag skulle åka mera karusell, heja på fler människor och plocka fler blommor
och dansa mycket oftare – om jag fick göra om alltihop igen.
Men du förstår – det får jag inte."

Texten är en översättning av ett
utdrag ur en essä av Don Herold.

2010-09-12 @ 21:44:27 Permalink Virrhönans irrfärder Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lifesaver

Tack och lov för att jag fick jobb.

För jag blir knäpp bara jag behöver tänka på uppsatsen....satan i gatan. Den får ligga tyst i ett hörn ett tag framöver, och så koncentrerar jag mig på jobbet. Mitt jobb ger mig struktur, ordning och reda med tider, social samvaro, utmaningar och lön. Jag känner mig duktig - inte på det sättet att jag ska vara bäst i en jämförelse, utan duktig som att jag klarar av saker och ting. Jag känner mig lite klantig också, då jag strulat till småsaker (och en liten större sak). Men klanteriet löser sig...man är inte mer än människa. Fredagskänslan stärks av att kunna stänga av datorn och stänga dörren till kontoret och känna "ajöss! Nu ska jag ha helg, men jag kommer inte dö av vånda av att gå tillbaka hit". Jag känner inte att jag vill vända om omedelbums när jag är på väg till jobbet. Jag trivs! Jag gillar't!

Så livet är rätt fint. Just nu lite ensamt då Hampussen reser än hit, än dit med sitt jobb. Jag lämnades kvar med ett diskberg som inte är av denna värld. Och en förfärligt massa plats i sängen, som jag nu ens inte vill ha. Jag som vill kramas, se på "Big bang theory" och äta Hampuslagad mat. Få pyssla med våra odlingar, diskutera basilika, berätta historier. Jag får vänta med det helt enkelt. Och passa på att äta blodpudding när han är borta.

2010-09-10 @ 20:30:46 Permalink Virrhönans irrfärder Kommentarer (1) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 0.91