Men föddes det nånsin några barn i början av nittitalet?
Dagens citat, från föreläsaren från Smittskydd på länsstyrelsen, angående smittiga smittor:
"Ja, när jag var de senare tonåren dvs i början av nittitalet (nu kan ni räkna ut hur gammal jag är) så var man så rädd för HIV att när man skulle ha sex så hade man fyra kondomer, och när man väl rullat på alla så hade man ju tröttnat, så på den tiden var det verkligen ingen risk att bli smittad"
(Antagligen hyffsat felciterat, men jävligt kul)
Sensmoralen löd: då var man så rädd för HIV att man superskyddade sig och, då gick även kondylomsmittan ner drastiskt. Nu är vi inte längre rädda för HIV och därför går statistiken över kondylomfall upp med läskig hastighet. Och, som vår braiga föreläsare sade: varför ska vi gnälla på Afrika att de inte skyddar sig och får HIV när vi inte är ett dugg bättre själva?
Vidare insikter under föreläsningen: ät inte bajs. Sköldpaddor innehåller alltid salmonella (så slicka inte på din sköldis). Vaccinera dina barn. Skyll inte på Pelles korvkiosk det första du gör när du blivit salmonellasmittad utan testa att inte slicka på din sköldpadda så mycket. Om någon som är förkyld pratar så kommer så smottdroppar (aerosoler) som är smittsamma. Vill du inte bli smittad så ska du inte slicka upp aerosolerna från golvet. Alternativt stå inte så nära.
Nu lämnar jag dock smittor och gammal köttfärs (lab) åt sitt öde och gräver litegranna min egen grav, examensmässigt, och skiter helt enkelt i allt och hoppar på en buss som går till Argentière.
Fett.
Avslutningsvis; gårdagens språklektion.
Fika betyder fitta på italienska.
Utbytesstudenterna håller tydligen på att dö åt vårt svenska favorit socialiseringsforum.
Nys inte i handen
/Louise, numera vrålhypokondriker
"Ja, när jag var de senare tonåren dvs i början av nittitalet (nu kan ni räkna ut hur gammal jag är) så var man så rädd för HIV att när man skulle ha sex så hade man fyra kondomer, och när man väl rullat på alla så hade man ju tröttnat, så på den tiden var det verkligen ingen risk att bli smittad"
(Antagligen hyffsat felciterat, men jävligt kul)
Sensmoralen löd: då var man så rädd för HIV att man superskyddade sig och, då gick även kondylomsmittan ner drastiskt. Nu är vi inte längre rädda för HIV och därför går statistiken över kondylomfall upp med läskig hastighet. Och, som vår braiga föreläsare sade: varför ska vi gnälla på Afrika att de inte skyddar sig och får HIV när vi inte är ett dugg bättre själva?
Vidare insikter under föreläsningen: ät inte bajs. Sköldpaddor innehåller alltid salmonella (så slicka inte på din sköldis). Vaccinera dina barn. Skyll inte på Pelles korvkiosk det första du gör när du blivit salmonellasmittad utan testa att inte slicka på din sköldpadda så mycket. Om någon som är förkyld pratar så kommer så smottdroppar (aerosoler) som är smittsamma. Vill du inte bli smittad så ska du inte slicka upp aerosolerna från golvet. Alternativt stå inte så nära.
Nu lämnar jag dock smittor och gammal köttfärs (lab) åt sitt öde och gräver litegranna min egen grav, examensmässigt, och skiter helt enkelt i allt och hoppar på en buss som går till Argentière.
Fett.
Avslutningsvis; gårdagens språklektion.
Fika betyder fitta på italienska.
Utbytesstudenterna håller tydligen på att dö åt vårt svenska favorit socialiseringsforum.
Nys inte i handen
/Louise, numera vrålhypokondriker
Vardagen är ALLT annat än tråkig!
Irrfärderna fortsätter. De absurda dagarna fortsätter och de sjuka drömmarna verkar ibland smitta av sig på den vakna tiden av dygnet. Igår hände det, en sån där händelse man ser lite i ögonvrån och undrar om man såg fel. Och sen så springer man över gatan, så fort man bara kan.
Han stod högst upp på en stege lutad mot en flaggstång utanför Coop. Och, precis när jag kikar dit, så flippar stegen så den helt plötsligt bara står på ett ben. Karln kramar sig fast i flaggstången och jag kutar över och försöker ställa stegen till rätta. Vilket kaos. Framförallt när man har musik i öronen på för hög volym så man inte hör vad gubben säger, och man måste hålla i en stege med båda händerna....
En till farbror dök upp och vi försökte lösa situationen på något fiffigt sätt. *FJONK* så lossnar kniven ur gubben- i -flaggstångens bälte och den flyger ner och sätter sig i marken några decimeter från min fot. Tack och lov att den inte flög ner i min skalle.... Det hela avslutades med att gubben- i -flaggstången ramlade de sista två metrarna och landade på ryggen. Pang. Det var tre stycken lätt chockade människor som tittade på varandra. Sen gick jag vidare mot stan och gick igenom alla möjliga blodiga scenarios som kunde hänt (ex. om kniven lagt sig lite annorlunda, och han fått den i ryggen, eller om jag fått kniven i skallen, eller om jag fått gubben på mig...)
Därefter: öppen repetition med Norrköpings symfoniorkester. Jag och Therese drog ner medelåldern nån månad iallafall, de flesta var gråhåriga :-)
Funderade fram teorin om att basfiolerna såg ut som stora djur som ville slita sig från sina spelande ägare, cellisterna hade tämjt sina instrument någorlunda och violinisterna hade tämjt sina fioler så bra att de kunde sitta på axeln. Bastuban kan liknas vid en väldigt stor och snäll sankt bernhards-hund som vill sitta i knät på dess ägare. Voff! eller Brööööl!
Klättra inte i flaggstänger
/Louise
Han stod högst upp på en stege lutad mot en flaggstång utanför Coop. Och, precis när jag kikar dit, så flippar stegen så den helt plötsligt bara står på ett ben. Karln kramar sig fast i flaggstången och jag kutar över och försöker ställa stegen till rätta. Vilket kaos. Framförallt när man har musik i öronen på för hög volym så man inte hör vad gubben säger, och man måste hålla i en stege med båda händerna....
En till farbror dök upp och vi försökte lösa situationen på något fiffigt sätt. *FJONK* så lossnar kniven ur gubben- i -flaggstångens bälte och den flyger ner och sätter sig i marken några decimeter från min fot. Tack och lov att den inte flög ner i min skalle.... Det hela avslutades med att gubben- i -flaggstången ramlade de sista två metrarna och landade på ryggen. Pang. Det var tre stycken lätt chockade människor som tittade på varandra. Sen gick jag vidare mot stan och gick igenom alla möjliga blodiga scenarios som kunde hänt (ex. om kniven lagt sig lite annorlunda, och han fått den i ryggen, eller om jag fått kniven i skallen, eller om jag fått gubben på mig...)
Därefter: öppen repetition med Norrköpings symfoniorkester. Jag och Therese drog ner medelåldern nån månad iallafall, de flesta var gråhåriga :-)
Funderade fram teorin om att basfiolerna såg ut som stora djur som ville slita sig från sina spelande ägare, cellisterna hade tämjt sina instrument någorlunda och violinisterna hade tämjt sina fioler så bra att de kunde sitta på axeln. Bastuban kan liknas vid en väldigt stor och snäll sankt bernhards-hund som vill sitta i knät på dess ägare. Voff! eller Brööööl!
Klättra inte i flaggstänger
/Louise
Det stora ÄVENTYRET
Idag var det äntligen dags för det stora ÄVENTYRET.
Idag var det äntligen dags att åka dit jag velat åka hur länge som helst.
Idag åkte vi äntligen till Finspång!
Greetings from Finspång's Big Ben!
Varför just Finspång?? Varför inte Bahamas, New York eller nån oupptäckt djungel?
För att:
- Finspång är billigare att åka till än Bahamas
- Finspång är i folkmun kallad för Äggskallebyn eftersom man tydligen förlöste barn med sugkopp där, och sen såg alla ut som eggheads. Myt eller ej, men spännande är det.
- Finspång är utsedd till (en utav) Sveriges tråkigaste stad av P3!
Finspång har i säkert två år haft ett mystiskt skimmer över sig för mig. Liksom som om staden gömmer en skatt, bara man letar lite.
Äventyrarna och upptäckarna Felix & Therese, Lisa & Micke, Hanna & Louise (Hanna var min dejt för dagen då hennes herre befinner sig längre ner i landet) hoppade med spänning på bussen med riktning FINSPÅNG. Busschauffören frågade mig om jag också skulle åka till Huvudstaden. Det kändes lovande, tyckte jag. Finspångs-skimret blev så starkt att jag fick kisa lite grann.
Pirrigt i magen. Snart framme i FINSPÅNG!När vi kom fram till Finspång var det nästintill öde. Ungefär som en sån där övergiven vilda västern by, fast utan såna där garnnystan som blåser runt. Lite småläskigt, och Finspångs-skimret mildrades litegranna. Men, skam den som ger sig! Vi gav oss upp på gatorna och snabbt kunde Lisa göra en miljövetarinsats då hon hittade TVÅ batterier!
Ajaj Finspång! Efter att vi testat mössor och skrattat åt dem och sedan blivit instruerade i att mössorna vi skrattat åt var jättemoderna och ständigt visades upp på modevisningar (och Hanna och jag flytt ut från affären för att inte dö av skratt) så fortsatte upptäckandet i form utav pingstkyrkans andrahand och letning av matställe. Det var ganska så väldigt stängt överallt. Tillslut hittade vi ett spännande ställe som sålde något utrikiskt som kallades "Grill och kebab". Han som sålde maten var också spännande, man skulle kunna likna honom vid en något sengångaraktigt med dålig hörsel och överhuvudtaget totalt ointresse av kunder.
Lisas falafel visade sig inte finnas. Hon tröstades med mina påmmfritt.
Smaskigt värre!
Lysande konst på mathaket. Det fanns även extra ketchup.Vi hade våra funderingar på om vi skulle spela kägel (notera: inte bowling) men Micke hittade roligare grejjer istället. Han vann TVÅ studsbollar!
När vi ätit kände vi att det räckte. Är man för länge i Finspång kanske man blir påverkad på något sätt. För att motverka Finspångspåverkningen gick vi till ett ställe som fixar annan påverkan. Det glada systembolaget! Hurra! Där var det varmt och skönt och stämningen var fin. Jag hörde ett par diskutera rödvin och garvsyra, men resten i lokalen köpte uteslutande öl. Hanna och jag hittade en flaska med en älg på, och det passar ju fint på en lördag.
Det fanns massor att välja påEfter syssets varma sköna värld (där Hanna avslöjade att hon såg ut som 16 och därför tänkte bli en sån där kolla-om-sysset-kollar-legg-person som dessutom får-betalt-i-sprit. Okej, jag ljögade lite där. Hanna ljögade också lite, för hon ser väl inte ut som 16? Avgör själva ovan) ...iallafall efter det var det (äntligen) dax att åka hem. Vi hade då stått ut hela två (2) timmar i Finspång. Jag hann först bli fotad vid en fin kanon med svenska flaggan på, det kändes patriotiskt och bra. Fast lite otäckt, för tänk om jag gjorde så att vi missade bussen! Då hade de andra antagligen slagit på mig.
Jättefin var den! Eftersom jag är pacifist är jag särskilt förtjust i såna här grejjor, tänk vad mycket skoj man kan skjuta på!Väl på bussen så kunde vi äntligen slappna av efter allt pirr i magen och spänning inför det stora ÄVENTYRET. Vi blev alldeles gäspiga och soviga. En del mer än andra
Så var detta äventyr över. Vi kom vi såg vi segrade.
Jag och Hanna dansade jenka på busshållsplatsen för att hålla oss varma. Micke sa att en hund var ful. Lisa fick aldrig sin falafel utan en falsk greksallad. Therese fick ett Dagens Jehova i mobilen som handlade om Buddha. Felix höll på att få tillbaka flera hundralappar för mycket i mössaffären.
Man kan väl efter denna resa konstatera att den dära skatten i Finspång, den ligger väl gömd.
Finspång är en ganska så tråkig stad, men vi hade skoj iallafall!
Och vill man se lite lättklädda herrar kan man ju alltid återvända den 2 februari!
Slutet gott, allting gott, och nu är det dansbandsdisco i lägenheten under mig.
Swing it, Finspång!
/Louise
"Det är inte vad det ser ut som"
Hur jag än vill framställa detta så blir allt jag skriver bara en massa ord som kan feltolkas med pornografiska inslag. Åh, typiskt. Men uttrycket "tagen med brallorna nere" (TOLKA INTE NU) är faktiskt det bästa som beskriver dagens stora händelse....
Vad var det då som hände? Hade Louise, än en gång, glömt att knäppa byxorna? Eller, bar hon sina alldeles för stora vandringsbyxor (som hon köpte för att "ha nåt att växa i". Hon kan möjligtvis växa i dom om hon blir gravid)? Varför skriver jag om mig själv i 3e person för övrigt? Billigt författarknep från nittitalet.
Nä, det som hände var att herr H var på besök för att låna symaskinen för att lägga upp ett par byxor. Och när han nålat upp brallorna måste han ju testa längden. Och sen måste han ta av sig de uppnålade byxorna för att kunna sy i dom. I just detta ögonblick - ögonblicket mellan uppnålade byxor och "vanliga byxor" - ringer det på dörren. Fönstertätarkillen är (äntligen) här! Och han tittar snabbt in i rummet, där herr H står i jalingar och jag skrattar fånigt fram något corny. Det jag borde ha sagt, eller menade iallafall, var väl "DET ÄR INTE VAD DET SER UT SOM!", bara för att få det sagt liksom....
Aja, det var bara att garva åt det och förflytta hela verksamheten till köket eftersom fönstertätarkillen monterade ner hela fönstret. När vi väl fått igång symaskinen i köket (och jag hade sytt fel i herr H:s byxor och lämnat honom åt ödet att sprätta upp dom) var det dax att täta köksfönstrena, flyttiflytti igen. Det var som en fars, bortsett från att ingen av oss pratade överbearbetad småländska.
Dagen fortsatte med ett mail med ungefär samma innebörd som småbarn använder som smädesord - "du får inte komma på mitt kalas!!". Nu var det ju inte nåt kalas jag inte får gå på, utan snarare en liten bit av en kurs som användes som hot. Jag vet, jag vet, jag är en litet oförståndigt pucko som TAR LEDIGT (trots att man inte kan det på miljööövetarprogrammet, för MiP står över gud fader himself) en hel vecka för att förnöja mig i de stora bergen i Frankrike, och ja, det är rätt dumt att åka den veckan vi ska bosätta oss på lab för att se hur en semla sakta ruttnar bort. Men. Jag tar mitt straff; jag tänker göra labben om ett år (eftersom att MiP inte bara är allsmäktiga utan även lite småfattiga - labbar kan bara göras en gång om året).
Men, döm om min förvåning när jag får svar på mitt mail angående denna soppa där kursansvarige säger att "det är inte säkert att kursen går nästa år för då har vi färre studenter, och du tar en risk genom att utebli....etc ....etc...." Det var här kalas-liknelsen kom in, ni som tappat spåret. Men nej, jag tänker inte stanna hemma för att mögla semla. Jag tänker istället bevittna klimateffekterna på alperna, live! Dessutom är jag jävligt bra på mögel ändå, jag har studerat flera matlådor under dessa år. Ris kan bli både lila, svart, grönt och blått (och lurvigt). Sylt möglar inte. Och allt luktar förskräckligt.
Allt ordnar sig, even in Paris, som en läskig amerikan en gång sade på ett tåg.
Allt ordnar sig, even in Norrköping. Om inte, så får det göra det iallafall.
För nu är jag trött på detta totalt oflexibla program....
Åter i lyan efter examinationsseminariet (där jag skrev om hela min presentation under tiden, alltid trevligt att improvisera. Ger så seriöst intryck) klockan 18.00. Klockan 19.30 börjar yogan inne i stan. Slängde i mig mat för att hinna, och insåg sen ironin med att stressa till yogan..... Stannar hemma och andas lugnt istället. Fast ryggen blev tjurig, om den nu kunde bli mer tjurig än den redan var efter att kiropraktorn orsakat träningsvärk i alla ryggens muskler.
Och så har jag börjat fundera på hur mycket jag tjänat om jag tagit ut lite provision på menskopparna. Har efter mitt blogginlägg (se längre ner!) hört att mina vänner allt som allt köpt 7 koppar! Inte illa!!!! Sprid nu kunskapen vidare kamrater, så kan koppen erövra världen :-)
Avslutningsvis, citat från idolen Cordelia Edvardson (som i sin tur citerade en sjuksköterska):
"Allt går, förutom nyfödda barn!"
Galaxer i mina braxer!
sa kapten Zoom
/Louise
Vad var det då som hände? Hade Louise, än en gång, glömt att knäppa byxorna? Eller, bar hon sina alldeles för stora vandringsbyxor (som hon köpte för att "ha nåt att växa i". Hon kan möjligtvis växa i dom om hon blir gravid)? Varför skriver jag om mig själv i 3e person för övrigt? Billigt författarknep från nittitalet.
Nä, det som hände var att herr H var på besök för att låna symaskinen för att lägga upp ett par byxor. Och när han nålat upp brallorna måste han ju testa längden. Och sen måste han ta av sig de uppnålade byxorna för att kunna sy i dom. I just detta ögonblick - ögonblicket mellan uppnålade byxor och "vanliga byxor" - ringer det på dörren. Fönstertätarkillen är (äntligen) här! Och han tittar snabbt in i rummet, där herr H står i jalingar och jag skrattar fånigt fram något corny. Det jag borde ha sagt, eller menade iallafall, var väl "DET ÄR INTE VAD DET SER UT SOM!", bara för att få det sagt liksom....
Aja, det var bara att garva åt det och förflytta hela verksamheten till köket eftersom fönstertätarkillen monterade ner hela fönstret. När vi väl fått igång symaskinen i köket (och jag hade sytt fel i herr H:s byxor och lämnat honom åt ödet att sprätta upp dom) var det dax att täta köksfönstrena, flyttiflytti igen. Det var som en fars, bortsett från att ingen av oss pratade överbearbetad småländska.
Dagen fortsatte med ett mail med ungefär samma innebörd som småbarn använder som smädesord - "du får inte komma på mitt kalas!!". Nu var det ju inte nåt kalas jag inte får gå på, utan snarare en liten bit av en kurs som användes som hot. Jag vet, jag vet, jag är en litet oförståndigt pucko som TAR LEDIGT (trots att man inte kan det på miljööövetarprogrammet, för MiP står över gud fader himself) en hel vecka för att förnöja mig i de stora bergen i Frankrike, och ja, det är rätt dumt att åka den veckan vi ska bosätta oss på lab för att se hur en semla sakta ruttnar bort. Men. Jag tar mitt straff; jag tänker göra labben om ett år (eftersom att MiP inte bara är allsmäktiga utan även lite småfattiga - labbar kan bara göras en gång om året).
Men, döm om min förvåning när jag får svar på mitt mail angående denna soppa där kursansvarige säger att "det är inte säkert att kursen går nästa år för då har vi färre studenter, och du tar en risk genom att utebli....etc ....etc...." Det var här kalas-liknelsen kom in, ni som tappat spåret. Men nej, jag tänker inte stanna hemma för att mögla semla. Jag tänker istället bevittna klimateffekterna på alperna, live! Dessutom är jag jävligt bra på mögel ändå, jag har studerat flera matlådor under dessa år. Ris kan bli både lila, svart, grönt och blått (och lurvigt). Sylt möglar inte. Och allt luktar förskräckligt.
Allt ordnar sig, even in Paris, som en läskig amerikan en gång sade på ett tåg.
Allt ordnar sig, even in Norrköping. Om inte, så får det göra det iallafall.
För nu är jag trött på detta totalt oflexibla program....
Åter i lyan efter examinationsseminariet (där jag skrev om hela min presentation under tiden, alltid trevligt att improvisera. Ger så seriöst intryck) klockan 18.00. Klockan 19.30 börjar yogan inne i stan. Slängde i mig mat för att hinna, och insåg sen ironin med att stressa till yogan..... Stannar hemma och andas lugnt istället. Fast ryggen blev tjurig, om den nu kunde bli mer tjurig än den redan var efter att kiropraktorn orsakat träningsvärk i alla ryggens muskler.
Och så har jag börjat fundera på hur mycket jag tjänat om jag tagit ut lite provision på menskopparna. Har efter mitt blogginlägg (se längre ner!) hört att mina vänner allt som allt köpt 7 koppar! Inte illa!!!! Sprid nu kunskapen vidare kamrater, så kan koppen erövra världen :-)
Avslutningsvis, citat från idolen Cordelia Edvardson (som i sin tur citerade en sjuksköterska):
"Allt går, förutom nyfödda barn!"
Galaxer i mina braxer!
sa kapten Zoom
/Louise
O-sammanhängande?
Brrrr. Det blåser på rejält inne i lägenheten (eftersom ena fönstret inte är tätat). Det blåser ännu mer utanför. Och regnar. Ett riktigt oväder! Fast.... o är ju en negation. Alltså är det "inte-väder" eller "inget väder"? Vad är väder isåfall? Man säger ju inte att "åh idag är det väder, vi åker till stranden" utan man säger ju att det är "fint väder". Isåfall är det "dåligt väder" idag (korrekt) men inte oväder, för då är det inget väder....eller..eh? Eller så står o-et för att det är "inte-väder" dvs man vill INTE åka till stranden, man vill INTE gå ut och gå, utan man vill bara kura i en filt.
Oooooo.... idag är jag o-ledsen, just nu o-hungrig och o-bakis.
Och rejält osugen på att gå ut i blåst och regn. Ifförsig är det ganska spännande med blåst, men efter att E i Malmö flög iväg med cykeln in i en rondell så känns det lika bra att sitta inne. Jag kan ju ändå stå vid fönstret som är ungefär lika blåsigt som ute....
Håll i hatten
/Louise
Oooooo.... idag är jag o-ledsen, just nu o-hungrig och o-bakis.
Och rejält osugen på att gå ut i blåst och regn. Ifförsig är det ganska spännande med blåst, men efter att E i Malmö flög iväg med cykeln in i en rondell så känns det lika bra att sitta inne. Jag kan ju ändå stå vid fönstret som är ungefär lika blåsigt som ute....
Håll i hatten
/Louise
En titt in i hjärnan
Ibland skulle jag vilja kunna ta en ordentlig titt in i min hjärna och se vad som ligger och skramlar där. Gärna i "Drömcentrum" eller vad det nu kan heta. Det är tröttsamt att drömma så intensivt som jag gör, varenda natt, nya mystiska drömmar som knappast kan förutsäga framtid, eller ens dåtid....
Nattens dröm (fragment):
- En kompis strul (för 5 år sen) ger mig ett meddelande, spritsat i grön kristyr på en stor pepparkaka formad som en gran. Meddelandet är en punktlista över vad en f.d. kärlek till mig gjort för snedsteg (när det begav sig, för X antal år sen....).
- Sen är jag på Skansen. Det går en flod genom Skansen. Eftersom det är såna fruktansvärda bilköer i Stockholm så, helt självklart: tar bussarna och hästdroskorna (?!) vägen genom floden. De FLYTER fram.
- Och sen är vi (ett kajakpaddlargäng, var vi nu kom ifrån) på ett kommunhus och ska lämna igen en nyckel vi lånat, men ingen vill ta emot den eller ens tala om vart vi kan lägga den.
Dröm för några dagar sen (fragment):
Kommer hela tiden försent till universitetet. Börjar prata med en kille och han visar sig vara jättetrevlig. Gud så kul vi hade tillsammans, tills han börjar kittla mig. Alltså; inte sån där rolig kittling utan ren tortyrkittling. Sådär att man skrattar för att det kittlas så mycket, men gråter för att man inte kan få idioten att sluta.
Sen tog det mig hela dagen (off- dream) att komma på vem det var som kittlade mig.... och tillslut så föll det ner: det var "sektionskillen" som jag stött på i dammtråkiga sammanhang 3 gånger. Att han ens låg kvar i min hjärna är obegripligt.
Julhelgsdrömmen (fragment):
Jag sitter och äter. Och på tallriken ligger helt plötsligt ett ansikte. På min gaffel sitter en näsa. Fy fan vad äckligt det var! HUÄÄÄHCKKK!! Jag minns verkligen den där mjuka, lite gummiaktiga konsistensen. Med lite småfjunluddig yta.
Förra månaden (fragment):
Jag och vänner har åkt till Roskildefestivalen. Men, sjävklart, så tappar jag bort dom. Plus att dom har tagit min packning. Så helt plötsligt är jag övergiven och utan alla viktiga saker och....festivalen är plötsligt i en borg?! Jag uppmanas att "ta det lugnt, du är ju på festival..." men jag irrar istället runt i borgen. Irrfärder. Men jag hann se Looptroop innan jag vaknade iallafall.
Men när får man se drömprinsen?
/Louise
Nattens dröm (fragment):
- En kompis strul (för 5 år sen) ger mig ett meddelande, spritsat i grön kristyr på en stor pepparkaka formad som en gran. Meddelandet är en punktlista över vad en f.d. kärlek till mig gjort för snedsteg (när det begav sig, för X antal år sen....).
- Sen är jag på Skansen. Det går en flod genom Skansen. Eftersom det är såna fruktansvärda bilköer i Stockholm så, helt självklart: tar bussarna och hästdroskorna (?!) vägen genom floden. De FLYTER fram.
- Och sen är vi (ett kajakpaddlargäng, var vi nu kom ifrån) på ett kommunhus och ska lämna igen en nyckel vi lånat, men ingen vill ta emot den eller ens tala om vart vi kan lägga den.
Dröm för några dagar sen (fragment):
Kommer hela tiden försent till universitetet. Börjar prata med en kille och han visar sig vara jättetrevlig. Gud så kul vi hade tillsammans, tills han börjar kittla mig. Alltså; inte sån där rolig kittling utan ren tortyrkittling. Sådär att man skrattar för att det kittlas så mycket, men gråter för att man inte kan få idioten att sluta.
Sen tog det mig hela dagen (off- dream) att komma på vem det var som kittlade mig.... och tillslut så föll det ner: det var "sektionskillen" som jag stött på i dammtråkiga sammanhang 3 gånger. Att han ens låg kvar i min hjärna är obegripligt.
Julhelgsdrömmen (fragment):
Jag sitter och äter. Och på tallriken ligger helt plötsligt ett ansikte. På min gaffel sitter en näsa. Fy fan vad äckligt det var! HUÄÄÄHCKKK!! Jag minns verkligen den där mjuka, lite gummiaktiga konsistensen. Med lite småfjunluddig yta.
Förra månaden (fragment):
Jag och vänner har åkt till Roskildefestivalen. Men, sjävklart, så tappar jag bort dom. Plus att dom har tagit min packning. Så helt plötsligt är jag övergiven och utan alla viktiga saker och....festivalen är plötsligt i en borg?! Jag uppmanas att "ta det lugnt, du är ju på festival..." men jag irrar istället runt i borgen. Irrfärder. Men jag hann se Looptroop innan jag vaknade iallafall.
Men när får man se drömprinsen?
/Louise
Plupp sa byxorna
2004 års pinsamhet togs fram ur mörkret igår, vid en påminnelse ute i Stockholms förort.
Jag är faktiskt skapt sån att jag MÅSTE öppna byxknappen när jag sitter ner, annars jäser magen över. Oerhört obekvämt. Och så blir jag påmind om den gången vi körde till Skåne, och körde lite vilse, och jag hoppade ur bilen och frågade om vägen och samtidigt inser att jag tappar byxorna. Rodnar fortfarande när jag tänker på det...... HAHA! Börjar förstå varför jag älskade hängslen förr om åren.
Ha alltid snygga underkläder
/Louise Lojs