Halvzebran
Igår köpte jag en cykel. På auktion!
Först ropade jag in en cykel till Sara, mycket spännande att vifta lite sådär coolt med handen och höja priset. Jag hade glömt att fråga hur högt priset fick bli vilket kunde blivit lite jobbigt, men som tur var så lade sig de andra vid 350 kronor och PANG! så hade Sara en grön cykel.
Jag ville egentligen helst ha cykel nr 56 men det tog så förbaskat lång tid så jag ropade in cykel nummer 14 istället. Det var ingen annan som bjöd, så jag fick den för 120 kronor. Ett sånt kap! tyckte jag inte då jag insåg att den var låst, att den var punkterad på ena däcket och att jag således inte kunde rulla iväg till lek-kvällen jag var inbjuden till.
Ibland tror jag alldeles för gott om människor, ibland om djur (glömmer aldrig grisen som bet mig i handleden) och nu även om cykelautktioner. Det var nog bara jag som trodde att cyklarna skulle vara cykeldugliga...(det är stulna cyklar som tekniska nämnden nu sålde i egenskap av hälare). Auktionsförrättaren var förresten en kvinna med officers-egenskaper och väktaren bredvid var av obestämbart kön. Den/det kallades dessutom vid efternamn, så vi kan kalla den/det för "människa med ganska långt och fett hår (med ful keps)"
Men men, 120 pix för en låst och punkad cykel som dessutom är målad som en halv zebra (antar att den svarta färgen tog slut efter halva alt. tålamodet) är ju inte helt illa. Så jag och Sara började den långa och mödosama vägen hem. Jobbigt. Men efter att ha nynnat på McGyver-sången så kläckte jag en skitsmart idé (som vanligt då jag nynnar på den sången) - jag kunde använda den gamla goa skabb-sjalen och surra fast framhjulet (så att det inte vinglade så mycket) och sedan dra cykeln baklänges!
Nej, dra mig baklänges på en låst cykel! (eller på en liten vagn?)
Ursmart, bortsett från att jag surrade fast hela hjulet (kan meddela att då snurrar inte hjulet, något som de gamla egyptierna säkert upptäckte de med).
Ny surrning - i stänkskärmen- och tadaa! det gick inte som en dans men det gick iallafall.
Halvzebran och jag kom hem.
Nu återstår att gå till cykelgubbegrannen och han kommer slänga gliringar om att min halvzebra är för gammal för att cykla på, och jag kommer stänga öronen och be honom skära upp låset och byta däcket. Sen är det bara att trampa på och ja mamma, jag SKA köpa en cykelhjälm!
Än en gång, åter till mitt paper om djupekologi....
/Louise, ägarinna till Halvzebran
Först ropade jag in en cykel till Sara, mycket spännande att vifta lite sådär coolt med handen och höja priset. Jag hade glömt att fråga hur högt priset fick bli vilket kunde blivit lite jobbigt, men som tur var så lade sig de andra vid 350 kronor och PANG! så hade Sara en grön cykel.
Jag ville egentligen helst ha cykel nr 56 men det tog så förbaskat lång tid så jag ropade in cykel nummer 14 istället. Det var ingen annan som bjöd, så jag fick den för 120 kronor. Ett sånt kap! tyckte jag inte då jag insåg att den var låst, att den var punkterad på ena däcket och att jag således inte kunde rulla iväg till lek-kvällen jag var inbjuden till.
Ibland tror jag alldeles för gott om människor, ibland om djur (glömmer aldrig grisen som bet mig i handleden) och nu även om cykelautktioner. Det var nog bara jag som trodde att cyklarna skulle vara cykeldugliga...(det är stulna cyklar som tekniska nämnden nu sålde i egenskap av hälare). Auktionsförrättaren var förresten en kvinna med officers-egenskaper och väktaren bredvid var av obestämbart kön. Den/det kallades dessutom vid efternamn, så vi kan kalla den/det för "människa med ganska långt och fett hår (med ful keps)"
Men men, 120 pix för en låst och punkad cykel som dessutom är målad som en halv zebra (antar att den svarta färgen tog slut efter halva alt. tålamodet) är ju inte helt illa. Så jag och Sara började den långa och mödosama vägen hem. Jobbigt. Men efter att ha nynnat på McGyver-sången så kläckte jag en skitsmart idé (som vanligt då jag nynnar på den sången) - jag kunde använda den gamla goa skabb-sjalen och surra fast framhjulet (så att det inte vinglade så mycket) och sedan dra cykeln baklänges!
Nej, dra mig baklänges på en låst cykel! (eller på en liten vagn?)
Ursmart, bortsett från att jag surrade fast hela hjulet (kan meddela att då snurrar inte hjulet, något som de gamla egyptierna säkert upptäckte de med).
Ny surrning - i stänkskärmen- och tadaa! det gick inte som en dans men det gick iallafall.
Halvzebran och jag kom hem.
Nu återstår att gå till cykelgubbegrannen och han kommer slänga gliringar om att min halvzebra är för gammal för att cykla på, och jag kommer stänga öronen och be honom skära upp låset och byta däcket. Sen är det bara att trampa på och ja mamma, jag SKA köpa en cykelhjälm!
Än en gång, åter till mitt paper om djupekologi....
/Louise, ägarinna till Halvzebran
Hufvudbry
Om effektivitet kunde mätas på en skala så skulle dagens mätare peka under noll, med vissa undantag då mätarnålen gör små dödsryck upp mot "kan tänkas kallas en mild grad av effektivitet". Men det är ju så mycket att tänka på och jag har ett så litet huvud att det känns som om det tenderar till att explodera snart. Jag skulle behöva se ut som den där indiska guden med åtta armar, fast istället för att imitera en bläckfisk så skulle jag vilja ha åtta huvuden - varsitt huvud för varje tidsupptagande tanke.
Huvud nummer Ett kunde få ta hand om den jävla förkylningen som däckat mig, satans också....det finns inget värre än att vara halvsjuk - för risig för att masa sig till föreläsningen men inte tillräckligt sjuk för att få ligga nerbäddad i sängen och tycka synd om sig själv.
Huvud nummer Två kunde läsa alla texterna som jag borde läst inför föreläsningen (12 satans kapitel!)
Huvud nummer Tre skulle ha läst de texter jag ska bygga mitt paper på (som det ser ut nu kommer det ta avstamp i en reseskildring från 1918 hos samerna, kopplas mot djupekologi som därefter ska problematiseras mot ekofeminism, kristendom och hållbar utveckling....väldigt smalt spektrum, eller hur...?!). Eventuellt kunde huvud nummer Tre få använda en hand till att börja skriva.
Huvud nummer Fyra skulle komma på vad jag ska göra med min utbildning, liv och leverne. Ska jag läsa en master i miljövetenskap, eller kanske det där om strategisk kommunikation, eller..... en sak är säker; jag pallar inte att flytta igen. Inte än på ett tag.
Huvud nummer Fem kunde få skriva blogg, för det har jag egentligen inte alls tid med just nu.
Huvud nummer Sex kunde läsa ut Sameboken anno 1918 av den självgode konstnären Ossian.
Huvud nummer Sju kunde få fundera på vart jag vill resa i vår/sommar och hur långt budgeten skulle räcka. Tibet? Mongoliet? Ullared? Ändhållplatsen på T-banans röda linje?
Huvud nummer Åtta skulle få en fet smäll för att det inte uppfostrat alla andra huvuden till att göra vettigare saker än vad de gör nu.
Åter till studierna
/Lojs, med ett knippe huvuden
Huvud nummer Ett kunde få ta hand om den jävla förkylningen som däckat mig, satans också....det finns inget värre än att vara halvsjuk - för risig för att masa sig till föreläsningen men inte tillräckligt sjuk för att få ligga nerbäddad i sängen och tycka synd om sig själv.
Huvud nummer Två kunde läsa alla texterna som jag borde läst inför föreläsningen (12 satans kapitel!)
Huvud nummer Tre skulle ha läst de texter jag ska bygga mitt paper på (som det ser ut nu kommer det ta avstamp i en reseskildring från 1918 hos samerna, kopplas mot djupekologi som därefter ska problematiseras mot ekofeminism, kristendom och hållbar utveckling....väldigt smalt spektrum, eller hur...?!). Eventuellt kunde huvud nummer Tre få använda en hand till att börja skriva.
Huvud nummer Fyra skulle komma på vad jag ska göra med min utbildning, liv och leverne. Ska jag läsa en master i miljövetenskap, eller kanske det där om strategisk kommunikation, eller..... en sak är säker; jag pallar inte att flytta igen. Inte än på ett tag.
Huvud nummer Fem kunde få skriva blogg, för det har jag egentligen inte alls tid med just nu.
Huvud nummer Sex kunde läsa ut Sameboken anno 1918 av den självgode konstnären Ossian.
Huvud nummer Sju kunde få fundera på vart jag vill resa i vår/sommar och hur långt budgeten skulle räcka. Tibet? Mongoliet? Ullared? Ändhållplatsen på T-banans röda linje?
Huvud nummer Åtta skulle få en fet smäll för att det inte uppfostrat alla andra huvuden till att göra vettigare saker än vad de gör nu.
Åter till studierna
/Lojs, med ett knippe huvuden
H-A-G, H-A-G (köp-varm-korv, köp-varm-korv)*
Freud sa att drömmarna baseras på dagsrester; saker som hänt under dagen.
Sen sa även Freud att i princip ALLT kan anknytas till sexualitet - drömmer du om byrålådor så är det kvinnans kön, drömmer du om stegar är det mannens....
...jag kan lätt se vart det barkar åt med min dröm, men den var absurt rolig iallafall:
Jag drömde att jag och en tre-fyra andra människor var utklädda till varmkorvar i bröd (jag hade även en senapsträng över hela magen samt en piffig mössa med en sån där korvände på). Vi var så fina så och höll på att skratta oss fördärvade åt våra kostymer som vi fått på oss för att utföra uppdraget att.....
...leverera kajaker till dörren hos folk!! "Home delivery kayaks!"
Man kan ju iallafall inte klaga på att jag har tråkigt när jag sover.
I övrigt så var jag och klättrade igår, ack och oj så dåligt det går för mig. Börjar nästan fundera på om jag ska satsa på frimärkssamling eller nåt annat mindre muskelkrävande, för det är halvkul att inte ens ta sig upp från insteget. Suck. Men det är väl bara att gno på (för frimärkssamlingar är SÅ tråkiga).
Åter till pluggandet (som ännu inte startat)
/Lojs
*alla blockflöjtsentusiaster som tvingats leka med Eva-med-gnälliga-rösten vet PRECIS vad jag menar!
Sen sa även Freud att i princip ALLT kan anknytas till sexualitet - drömmer du om byrålådor så är det kvinnans kön, drömmer du om stegar är det mannens....
...jag kan lätt se vart det barkar åt med min dröm, men den var absurt rolig iallafall:
Jag drömde att jag och en tre-fyra andra människor var utklädda till varmkorvar i bröd (jag hade även en senapsträng över hela magen samt en piffig mössa med en sån där korvände på). Vi var så fina så och höll på att skratta oss fördärvade åt våra kostymer som vi fått på oss för att utföra uppdraget att.....
...leverera kajaker till dörren hos folk!! "Home delivery kayaks!"
Man kan ju iallafall inte klaga på att jag har tråkigt när jag sover.
I övrigt så var jag och klättrade igår, ack och oj så dåligt det går för mig. Börjar nästan fundera på om jag ska satsa på frimärkssamling eller nåt annat mindre muskelkrävande, för det är halvkul att inte ens ta sig upp från insteget. Suck. Men det är väl bara att gno på (för frimärkssamlingar är SÅ tråkiga).
Åter till pluggandet (som ännu inte startat)
/Lojs
*alla blockflöjtsentusiaster som tvingats leka med Eva-med-gnälliga-rösten vet PRECIS vad jag menar!
Så är det del II
Vad händer då, i Lund?
Känns fortfarande konstigt att säga att jag bor här. Men bor gör jag, och lever gör jag, och pluggar också.
Dagarna fördelas mellan att orka gå upp, läsa tidningen och äta frukost. Glöm inte att ta bort smulorna från bordet, annars får en korrare krupp. Knata iväg till Etnologiska institutionen, lyssna på en föreläsning av danskan som ser lite vild och galen ut, få lite panik för att jag inte förstår ämnet. Sitta i biblioteket med kursarna och läsa och förstå lite mer (eller prata, eller äta äpplen som man plockar i etnologiska trädgården, eller titta på foton, eller kanske somna lite över boken). Träna på Gerda-hallen: afro = superskönt, pilates = skönt men ger fruktansvärd träningsvärk i revbenen (om man nu kan ha värk i revbenen). Gå en sväng på stan = tappa bort mig i kvarteren runt Östgöta nation. Alltid samma visa, men så spottas man alltid ut vid Kulturen. Mycket konstigt, men allt går inte att förklara här på vår jord och särskilt inte i Lund. Vad gör jag mer? Vattnar blommor på fredagarna. Jag har blivit en blomnörd som längtar efter tillfället då jag får vattna och plocka och prata med orkidéerna, paradisväxterna och de tre okända. En har en liten bäbis som håller på att dö. Mitt hjärta blöder. Plockar plommon med grannen. Klättrar med Malinen från våningen under. Klättra är bra grejjer, längtar tills om några veckor då det finns mer kraft. Ringrostig. Måndagar är vigda åt den sköna serien "Upp till kamp!". Vi tränger ihop oss i tv-rummet och njuter. Njuter av att ha en trädgård som utsikt - gatan anas bara på grund av ljuden. Musikskolan bor granne, ibland väcks man av flöjtmusik, ibland vill man bara dö åt falskspelandet.
Så mycket mer är det väl inte. Känslorna går som vanligt upp och ner med en tornados intensitet, men sen jag kom på att kursarna är riktigt trevliga och att flera var extremt ölsugna på fredag så pekar känslomätaren på uppåt.
Men känslor ska jag inte skriva om här, det får ni läsa om nån annanstans, om någon annans.
"Lights will guide you home" sjunger Coldplay precis alldeles nu, men det stämmer inte
för längs med hela vägen in till vårat hus så är lamporna avstängda
så mörkt så mörkt, lite kusligt
men samtidigt skönt för det känns
som om jag bor
i
en skog.
Åter till djupekologin! (lycka lycka lycka, jag förstår vad jag läser)
/Lojsan
Känns fortfarande konstigt att säga att jag bor här. Men bor gör jag, och lever gör jag, och pluggar också.
Dagarna fördelas mellan att orka gå upp, läsa tidningen och äta frukost. Glöm inte att ta bort smulorna från bordet, annars får en korrare krupp. Knata iväg till Etnologiska institutionen, lyssna på en föreläsning av danskan som ser lite vild och galen ut, få lite panik för att jag inte förstår ämnet. Sitta i biblioteket med kursarna och läsa och förstå lite mer (eller prata, eller äta äpplen som man plockar i etnologiska trädgården, eller titta på foton, eller kanske somna lite över boken). Träna på Gerda-hallen: afro = superskönt, pilates = skönt men ger fruktansvärd träningsvärk i revbenen (om man nu kan ha värk i revbenen). Gå en sväng på stan = tappa bort mig i kvarteren runt Östgöta nation. Alltid samma visa, men så spottas man alltid ut vid Kulturen. Mycket konstigt, men allt går inte att förklara här på vår jord och särskilt inte i Lund. Vad gör jag mer? Vattnar blommor på fredagarna. Jag har blivit en blomnörd som längtar efter tillfället då jag får vattna och plocka och prata med orkidéerna, paradisväxterna och de tre okända. En har en liten bäbis som håller på att dö. Mitt hjärta blöder. Plockar plommon med grannen. Klättrar med Malinen från våningen under. Klättra är bra grejjer, längtar tills om några veckor då det finns mer kraft. Ringrostig. Måndagar är vigda åt den sköna serien "Upp till kamp!". Vi tränger ihop oss i tv-rummet och njuter. Njuter av att ha en trädgård som utsikt - gatan anas bara på grund av ljuden. Musikskolan bor granne, ibland väcks man av flöjtmusik, ibland vill man bara dö åt falskspelandet.
Så mycket mer är det väl inte. Känslorna går som vanligt upp och ner med en tornados intensitet, men sen jag kom på att kursarna är riktigt trevliga och att flera var extremt ölsugna på fredag så pekar känslomätaren på uppåt.
Men känslor ska jag inte skriva om här, det får ni läsa om nån annanstans, om någon annans.
"Lights will guide you home" sjunger Coldplay precis alldeles nu, men det stämmer inte
för längs med hela vägen in till vårat hus så är lamporna avstängda
så mörkt så mörkt, lite kusligt
men samtidigt skönt för det känns
som om jag bor
i
en skog.
Åter till djupekologin! (lycka lycka lycka, jag förstår vad jag läser)
/Lojsan
Så är det
Så är det, i Lund, på Lunds Studentskegård, i den grönskande trädgården.
- Rummet är kallt och internet kopplar ner hela tiden.
* Solen skiner in genom mina hörnfönster där murgrönan närapå växer in. Gardiner överflödigt.
- En på korridoren är jätteläskig, en sån där tjej jag kröp ihop för när jag var yngre, och även om jag står rakryggad nu så kryper det lilla djuret i mig ihop och lägger svansen skyddande runt mig.
* En annan på korridoren är skön och typiskt bra norrländsk och vi har gått på marknad och köpt blommiga överkast. Hennes till en soffa, mitt till en kylande-vägg-isolerande väggdekoration. Hennes kompis kramade mig både hej och ajöken, sånt värmer, när okändisar bara spontant gör så. Kramas.
- Jag vet inte om jag ännu kan kalla det här hemma, men jag vet å andra sidan inte längre var hemma är. Det känns lite rotlöst, läskigt och ibland nästan lite tårfyllt. Jag vet inte alls var jag är.
* I Huset finns ett underbart litet bibliotek med böcker från 1900-talets början och framåt. Lassevännen och jag läste igår om Tigerhästar, Panterkatter och Enpucklade kameler. Och i salongen känns det som om man inte får gå in i om man inte har långklänning. Och den öppna spisen är gjord av marmor från Kolmården. Det känns tryggt. Det känns lite hemma.
- CSN vet inte om att jag vill ha pengar i höst. Jag kan inte skriva in mig på nån nation för jag har inget antagningsbesked (blev antagen på telefon). Har inget Ladok-uttdrag som jag kan ge till Huset för att bevisa att jag faktiskt har läst. Och studera.nu, det åbäket vill inte alls samarbeta.
* Snart är det måndag, och pluggandet sätter igång, rutinerna börjar ta form och jag har möjligheten att lägga upp nya infallsvinklar och projekt. Kanske sjunga lite kör, kanske klättra lite, kanske nåt annat....
"Det enda vi behöver frukta är att himlen faller ner över oss"
/Majestix
- Rummet är kallt och internet kopplar ner hela tiden.
* Solen skiner in genom mina hörnfönster där murgrönan närapå växer in. Gardiner överflödigt.
- En på korridoren är jätteläskig, en sån där tjej jag kröp ihop för när jag var yngre, och även om jag står rakryggad nu så kryper det lilla djuret i mig ihop och lägger svansen skyddande runt mig.
* En annan på korridoren är skön och typiskt bra norrländsk och vi har gått på marknad och köpt blommiga överkast. Hennes till en soffa, mitt till en kylande-vägg-isolerande väggdekoration. Hennes kompis kramade mig både hej och ajöken, sånt värmer, när okändisar bara spontant gör så. Kramas.
- Jag vet inte om jag ännu kan kalla det här hemma, men jag vet å andra sidan inte längre var hemma är. Det känns lite rotlöst, läskigt och ibland nästan lite tårfyllt. Jag vet inte alls var jag är.
* I Huset finns ett underbart litet bibliotek med böcker från 1900-talets början och framåt. Lassevännen och jag läste igår om Tigerhästar, Panterkatter och Enpucklade kameler. Och i salongen känns det som om man inte får gå in i om man inte har långklänning. Och den öppna spisen är gjord av marmor från Kolmården. Det känns tryggt. Det känns lite hemma.
- CSN vet inte om att jag vill ha pengar i höst. Jag kan inte skriva in mig på nån nation för jag har inget antagningsbesked (blev antagen på telefon). Har inget Ladok-uttdrag som jag kan ge till Huset för att bevisa att jag faktiskt har läst. Och studera.nu, det åbäket vill inte alls samarbeta.
* Snart är det måndag, och pluggandet sätter igång, rutinerna börjar ta form och jag har möjligheten att lägga upp nya infallsvinklar och projekt. Kanske sjunga lite kör, kanske klättra lite, kanske nåt annat....
"Det enda vi behöver frukta är att himlen faller ner över oss"
/Majestix