Skiftis och Jag; du och jag Skiftis.....
Men ÅNGESTskrik. Jag hade ju skrivit massor, och roligt och hej och hå. Och så skulle jag bara lägga till en bild som skulle visa min nya och fina skiftnyckel och så bara POFF försvann allt. Järnspikar, som man skulle sagt i en nittiettanfilm.
Så nu börjar återskapandet; historien om Skiftis, the superexpensive Skiftnyckel. "Shift-key":
Mitt ena örhänge gjorde ett kamikazeehopp rakt ner i handfatets avlopp. Stön och satan, för hur öppnar man ett sånt tänkte jag som aldrig utbildats i såna viktiga frågor (men jag är överjävlig på att klia ryggar och rita små figurer, bara så ni vet att jag har några talanger). Jag insåg snabbt att det iallafall krävs en skiftnyckel, och likt de tre vise männen såhär i juletider så gav jag mig av till Clas Ohlson. Inget jesusbarn i en krubba förvisso, men massor av stjärnor lyste. I hemmafixarnas ögon.
Jag letade mig fram som i en djungel bland alla skyltar om sånt man INTE behöver (det är mer regel än undantag på C.O att man aldrig hittar det man söker bara miljoner andra grejjer man aldrig visste att man behövde. Vinkelslip, anyone?!). Tillslut såg jag dem. Skiftnycklarna. Lyxskiftisarna. Med ergonomiska, mjuka handtag, nyoljade, svarta och orange. Fräsig outfit helt enkelt. Priset därtill. Jag kunde fått fem stycken för bara 20 kronor extra, men då var de ju bara i vanlig metall och - vad fasen ska jag med FEM skiftisar till, när jag knappt har användning för EN?!! Det fick bli den dyra, stora ergonomiska. Med lätt svidande plånbok gick jag därifrån med nye vännen Skiftis i näven.
Väl hemma fick han jobba så svetten rann- örhänget återfanns (hurra!) och avloppet kunde konstateras var rent och fint, trots att jag befarade att päls tillhörande en minimammut låg däri. Underbart.
För att se en bild på mig och min bästis, se inlägg nedan. Jag vill lägga in bilden i texten, men jag råkade tydligen radera allt jag skrivit genom att lägga en bild. Så ni får vackert scrolla ner. Tack!
Brorsbarnet på 8 månader var precis så söt och glad som bara små brorsbarn kan vara. Världens goaste skratt :-) Och, jag fick hans första "Hej!". Det hela intresserar säkert inte er, även om jag som släkting tycker att det är Världens Mest Fantastiska Händelse, men ändå. This is the real story about the HEJ:
Jag busade med plutten och sa "Hej!" varpå han direkt svarar "Hej!". Tiden stod still. Ett första Hej! var uttalat! Att grabben ännu inte kan säga mer än ma-ma eller da-da, och antagligen är innebörden av orden "Gröt", "En portion till!" eller "Men vad glor ni på hela tiden..." så berodde detta Hejet till största sannolikhet på en hick, en rap, eller så blev knodden helt förskräckt av att jag tryckte upp mitt gigantansikte i hans lilla plyte och sa "Hej!!". Men ändå: det var häftigt.
Nej, nu ska jag och Skiftis laga currygrytamiddag för att fira första advent. Inte en adventsljustake, inte en lussekatt och inte en droppe glögg. För jag orkar inte. Lite hemmagjort julpynt är uppe. Men sen tar det slut med orken. Förra året var jag så julig som aldrig förr: bakade lussekattor, pepparkakor (egen deg!), gjorde adventsljustake i brödformen och julstjärnor. Ah, det var fint, men i år är julhungern mindre. Kanske beror det på vädret, eller att jag har tankarna på annat håll. Det finns så många andra jular som kommer så det räcker och blir över. Fast lite juligt blir det på lördag när Julutansnöfest hålls i min lya. Julmustiga drinkar och pepparkakor med gojs utlovas. Kanske en puss under misteln, om jag får tag i en sån. Annars funkar det säkert lika bra under basilikan.
Bordell i Bregottfabriken (om man släpper in tjurar)
/Louise
Så nu börjar återskapandet; historien om Skiftis, the superexpensive Skiftnyckel. "Shift-key":
Mitt ena örhänge gjorde ett kamikazeehopp rakt ner i handfatets avlopp. Stön och satan, för hur öppnar man ett sånt tänkte jag som aldrig utbildats i såna viktiga frågor (men jag är överjävlig på att klia ryggar och rita små figurer, bara så ni vet att jag har några talanger). Jag insåg snabbt att det iallafall krävs en skiftnyckel, och likt de tre vise männen såhär i juletider så gav jag mig av till Clas Ohlson. Inget jesusbarn i en krubba förvisso, men massor av stjärnor lyste. I hemmafixarnas ögon.
Jag letade mig fram som i en djungel bland alla skyltar om sånt man INTE behöver (det är mer regel än undantag på C.O att man aldrig hittar det man söker bara miljoner andra grejjer man aldrig visste att man behövde. Vinkelslip, anyone?!). Tillslut såg jag dem. Skiftnycklarna. Lyxskiftisarna. Med ergonomiska, mjuka handtag, nyoljade, svarta och orange. Fräsig outfit helt enkelt. Priset därtill. Jag kunde fått fem stycken för bara 20 kronor extra, men då var de ju bara i vanlig metall och - vad fasen ska jag med FEM skiftisar till, när jag knappt har användning för EN?!! Det fick bli den dyra, stora ergonomiska. Med lätt svidande plånbok gick jag därifrån med nye vännen Skiftis i näven.
Väl hemma fick han jobba så svetten rann- örhänget återfanns (hurra!) och avloppet kunde konstateras var rent och fint, trots att jag befarade att päls tillhörande en minimammut låg däri. Underbart.
För att se en bild på mig och min bästis, se inlägg nedan. Jag vill lägga in bilden i texten, men jag råkade tydligen radera allt jag skrivit genom att lägga en bild. Så ni får vackert scrolla ner. Tack!
Brorsbarnet på 8 månader var precis så söt och glad som bara små brorsbarn kan vara. Världens goaste skratt :-) Och, jag fick hans första "Hej!". Det hela intresserar säkert inte er, även om jag som släkting tycker att det är Världens Mest Fantastiska Händelse, men ändå. This is the real story about the HEJ:
Jag busade med plutten och sa "Hej!" varpå han direkt svarar "Hej!". Tiden stod still. Ett första Hej! var uttalat! Att grabben ännu inte kan säga mer än ma-ma eller da-da, och antagligen är innebörden av orden "Gröt", "En portion till!" eller "Men vad glor ni på hela tiden..." så berodde detta Hejet till största sannolikhet på en hick, en rap, eller så blev knodden helt förskräckt av att jag tryckte upp mitt gigantansikte i hans lilla plyte och sa "Hej!!". Men ändå: det var häftigt.
Nej, nu ska jag och Skiftis laga currygrytamiddag för att fira första advent. Inte en adventsljustake, inte en lussekatt och inte en droppe glögg. För jag orkar inte. Lite hemmagjort julpynt är uppe. Men sen tar det slut med orken. Förra året var jag så julig som aldrig förr: bakade lussekattor, pepparkakor (egen deg!), gjorde adventsljustake i brödformen och julstjärnor. Ah, det var fint, men i år är julhungern mindre. Kanske beror det på vädret, eller att jag har tankarna på annat håll. Det finns så många andra jular som kommer så det räcker och blir över. Fast lite juligt blir det på lördag när Julutansnöfest hålls i min lya. Julmustiga drinkar och pepparkakor med gojs utlovas. Kanske en puss under misteln, om jag får tag i en sån. Annars funkar det säkert lika bra under basilikan.
Bordell i Bregottfabriken (om man släpper in tjurar)
/Louise
Kommentarer
Postat av: Emma
det var nog sockret som gjorde energin, för idag är den lika borta som sockret... *trött*
Postat av: Therese
Vad du är härlig! Tack för alla underbara texter om livet och vardagen! Just det, nu ska jag nog ta och se om vi kan få någon klarhet i var äggen tar vägen...
Trackback