För Sverige är ett mörkt och grått och kvävande ställe
Förr eller senare så kommer man iallafall till den där punkten då man omedvetet lägger sina höst-glädje-uppehållande-åtgärder åt sidan och bara attackeras av det där gråa ingentinget.
Det gråa ingentinget gör att man kan stirra in i en vägg hur länge som helst, bara för att man inte har lust med något annat. Ingentinget gör att man tappar orken och lusten med allt, det är inte ens roligt att se på film eller äta godis eller läsa en rolig bok. Skrattet blir liksom falskt. Leendet blir ett varggrin. Det gråa ingentinget gör att man inte ens orkar önska sig till en annan plats- till en söderhavsö, till en alptopp eller en skön soffa, för alla dessa ställen blir ändå färgade i samma gråa nyans som miljonprojektshusen som smälldes upp i hela Sverige, och som inspirerade Ryssland att bygga likadana.
Nej, det gråa ingentinget tycker snarare att kroppen den styr över likaväl kan ligga på sängen och titta i taket. Det tycker att musik skaver för mycket i kroppens öron. Att mat smakar kartong och att kläderna skaver.
Så så är det. Inte glad, inte ledsen. Bara tomt, likgiltigt, meningslöst. Värdelöst.
Det enda som hjälper är klättring. Meditativ klättring, lugnt, metodiskt, frigörande. Andningshål i tillvaron.
"Jag ska måla hela världen lilla mamma...." ...i kommunalgrått
/Louise
Det gråa ingentinget gör att man kan stirra in i en vägg hur länge som helst, bara för att man inte har lust med något annat. Ingentinget gör att man tappar orken och lusten med allt, det är inte ens roligt att se på film eller äta godis eller läsa en rolig bok. Skrattet blir liksom falskt. Leendet blir ett varggrin. Det gråa ingentinget gör att man inte ens orkar önska sig till en annan plats- till en söderhavsö, till en alptopp eller en skön soffa, för alla dessa ställen blir ändå färgade i samma gråa nyans som miljonprojektshusen som smälldes upp i hela Sverige, och som inspirerade Ryssland att bygga likadana.
Nej, det gråa ingentinget tycker snarare att kroppen den styr över likaväl kan ligga på sängen och titta i taket. Det tycker att musik skaver för mycket i kroppens öron. Att mat smakar kartong och att kläderna skaver.
Så så är det. Inte glad, inte ledsen. Bara tomt, likgiltigt, meningslöst. Värdelöst.
Det enda som hjälper är klättring. Meditativ klättring, lugnt, metodiskt, frigörande. Andningshål i tillvaron.
"Jag ska måla hela världen lilla mamma...." ...i kommunalgrått
/Louise
Kommentarer
Postat av: Jenny
Stackars... Har höstdepressionen slagit till ordetligt nu? Kan inte säga att jag e avundsjuk... Kan glädja dig med att tentaångest inte e så kul heller, särskillt inte när Martin e i Barossa och provar vin hela dagen!
Har fått hålla i en kängru bebbe i alla fall! den sötaste i världen! så nu vet jag vad jag ska önska mig av tomten i alla fall ;-)
*piggapådigkram*
/J
Trackback