virrhönans irrfärder

Allt går runt i cirklar, återkommer och flåsar en i nacken med jordens äckligaste vitlöksandedräkt. Ikväll har jag seriöst börjat fundera på om jag är lämpad att plugga, alla är ju bättre än mig (för ja, livet är ju en tävling som alla vet...) ...men idag har jag för tredje gången börjat om med praktikuppgiften, och ikväll har jag fått inte mindre än TVÅ mail.

Mail numero ett gällande att mina frågor till seminariet helt enkelt sög (men att jag var godkänd på pratdelen, tack och lov att man har en förmåga att jiddra) och numero två att vår kompletterade B-uppsats inte alls var färdigkompletterad som vi trodde utan att den fortfarande saknar teoriförankring. Tala bara om för mig vilken jävla teori vi ska använda så ska jag förankra den med kätting, trossar, ståltråd och gaffatejp, men just nu har jag inte den minsta aning- vi har vänt upp och ner på biologydigest och det finns inte en smula att använda.

Lägg sen till att arbetsmiljö är något utav det torraste ämne man nånsin kan läsa om i en tunn bok som försöker vara skojig (som jag dessutom måste läsa på biblioteket som referens eftersom jag min vana trogen missade att låna bokskrället innan alla andra gjorde det), att arbetsmiljöstudien antagligen kommer gå åt helskotta den med eftersom jag har en rätt flummig praktikplats OCH SIST MEN INTE MINST  så glömde jag min cykelhjälm i G-huset i Linköping och den lär inte komma in till hittegodset än på några månader (sa tanten i växeln) eftersom städtanterna ska samla på sig massor med skojiga glömda saker först innan de dristar sig till att lämna in till hittegodsavdelningen. Jag funderar på att åka till G-huset och sprida ut en massa tjafs (skridskor, golvlampa, tennisbollar, vattenkanna....) så att de skyndar på att lämna in allt + min hjälm. Där fick man för att man försökte vara duktig och spara skallen om man skulle köra på halkiga löv eller nåt annat fånigt.

Klättringen idag vart rätt grinig, jag klarar fortfarande inte boulderproblemet och det var alldeles för mycket folk i hallen. Körde två leder bara, och på den andra ramlade jag där man INTE ska ramla. Det vill säga när man grenslar en liten pyramid, och, oh my, det gjorde jävelusiskt ont.... Sönderslitna fingrar också.
Fast sen fick jag pepparkakor, och det tröstar ju lite.

Det var dagens hög med skit.
Nu lite positivt:

+ När jag satt på campusbussen i morse såg jag solen, varm rund och alldeles apelsinfärgad. Jag ville, nästan med gråt i rösten, ropa till alla på bussen att "titta, solen!!!" men jag höll tyst och önskade att jag kunde smaka på den istället...mmm sol.....

+ Jag hann med 11.20 bussen och slapp vänta. Alltid något.

+ Jag hade fått post, stämplat i Dubai!!!! Superspännande! Det var från Sophie som är på NZ, så nu har man lärt sig lite om postgången :-) Jag blev alldeles oerhört sugen på att resa (förra veckan hade jag ångest över att flytta från Norrköping, snacka om att det går i vågor) långt bort härifrån, gärna till NZ som verkar ha allt jag gillar...klättring, paddling (platt + fors), sälar.....
Fick fölsedagspresent i förskott, jättetack till Sophie!! Du är och förblir min idol!

+ Jag fick lite energi efter klättringen

Och så avslutar vi med en liten sångstrof à Christer Björkman:

(Kom) så länge hjärtat slår, (kom) så länge spänningen finns kvar
I morgon är en annan dag
(Kom) så länge solen ler, (kom) så länge lusten ger och tar
Så fort när allt försvinner, i morgon är en annan dag

Tycker ni att jag är fånig som citerar Christer Björkman så säger jag: Det skiter jag i! Ni lyssnar säkert ändå bara på Svensk Pop och har inte förmågan att njuta av välkomponerad schlager.


SNART ÄR DET SÄKERT VÅR
/Louise