Vi skiter i vardagen!
Det börjar lösa upp sig liksom.
För att citera en kompis (Emma) som citerade en annan kompis (Åsa): "Vardag är trist". Analys: korrekt.
Så då gör vi något åt det. Vi skiter i vardagen, eller hur Emma?!
Receptet på åtgärder är som vanligt klättring. Även om jag var Lilla My- sur för att en led hela tiden kastade av mig, så blev det kanonbra när en tjej taggade mig att klättra heeeela väggen upp för överhängsväggen (eller vad det kallas). Och klippa ur dubbelkarbiner gjorde jag också! Det gick ju helbra, förutom då jag fastnade med handen i en karbin och föll och all min tyngd hamnade i handen, som satt fast i karbinen... så fasansfullt ont gjorde det inte. Men det var knepigt att komma loss... Men summa summarum; upp kom jag till slut! Och jag var så fasansfullt stolt. Ha!
Praktiken börjar kännas riktigt bra också. Vi börjar så småningom tala samma språk...men det är knepigt.
Till helgen kommer mitt lilla knott till brorsbarn (lill-Erik!) och hälsar på. Och bror min och hans dam förstås. Längtar. Lillknottet har tydligen blivit världsbäst på stora, slabbiga pussar så om jag är lite uppblött på måndag så vet ni varför....
Och så senaste passionen: titta i kokböcker och skriva handlingslistor..... med en tom frys sånär som på kanelbullar är detta en höjdarsyssla. Imorgon ska jag sälla mig till vuxenpoängtagarna och våndas på jätteaffären ute i Ingelsta. Jag lär ångra mig så fort jag satt femman i kundvagnen.
Så recept mot vardag är alltså mat, klättring, blöta pussar och en Lunda-helg i ryggen.
Kikärtsgryta, kikärtscurry, crêpes, linssoppa, rotfruktsgratäng...paj, paj PAJ!
/Louise
För att citera en kompis (Emma) som citerade en annan kompis (Åsa): "Vardag är trist". Analys: korrekt.
Så då gör vi något åt det. Vi skiter i vardagen, eller hur Emma?!
Receptet på åtgärder är som vanligt klättring. Även om jag var Lilla My- sur för att en led hela tiden kastade av mig, så blev det kanonbra när en tjej taggade mig att klättra heeeela väggen upp för överhängsväggen (eller vad det kallas). Och klippa ur dubbelkarbiner gjorde jag också! Det gick ju helbra, förutom då jag fastnade med handen i en karbin och föll och all min tyngd hamnade i handen, som satt fast i karbinen... så fasansfullt ont gjorde det inte. Men det var knepigt att komma loss... Men summa summarum; upp kom jag till slut! Och jag var så fasansfullt stolt. Ha!
Praktiken börjar kännas riktigt bra också. Vi börjar så småningom tala samma språk...men det är knepigt.
Till helgen kommer mitt lilla knott till brorsbarn (lill-Erik!) och hälsar på. Och bror min och hans dam förstås. Längtar. Lillknottet har tydligen blivit världsbäst på stora, slabbiga pussar så om jag är lite uppblött på måndag så vet ni varför....
Och så senaste passionen: titta i kokböcker och skriva handlingslistor..... med en tom frys sånär som på kanelbullar är detta en höjdarsyssla. Imorgon ska jag sälla mig till vuxenpoängtagarna och våndas på jätteaffären ute i Ingelsta. Jag lär ångra mig så fort jag satt femman i kundvagnen.
Så recept mot vardag är alltså mat, klättring, blöta pussar och en Lunda-helg i ryggen.
Kikärtsgryta, kikärtscurry, crêpes, linssoppa, rotfruktsgratäng...paj, paj PAJ!
/Louise
Kommentarer
Postat av: Anonym
Nja.... vardag måste inte vara trist. Åsa sa att vardagen är "läskig" och det är en helt annan sak.. ;-) Men, JA! vi tar och skiter i det där med vardag! Jag har redan kommit en bra bit på väg! *kram*
Trackback