virrhönans irrfärder

Ja, den verkade vara populär....den sista visan. Jag kan inte riktigt släppa den.

"Nu går sista visan, dig vill jag sjunga för, vi behöver varandra, du och jag och dom andra som står utanför.
Låt den sista strofen bli till en sång vi minns, tack för att jag får ha dej, tack för att alla finns."

Hur många tvingades inte sjunga den i småskolan?
Jag hatade den.

För att den påminde om slutet, slutet av dagen, slutet av leken eller slutet av livet.
Vi behöver varandra, .....och dom andra som står utanför. Vilket sammankopplas med när vi "snälla" flickor sattes mellan "bråkiga" pojkar i bänkraderna. Som om att det skulle hjälpa.
Ja, vi "snälla" fick ju leka fröken och vuxna, medan de "bråkiga" kunde vara barn längre. Tack för det.
Vi "snälla" blev tillsagda att leka med dem som inte så många vänner hade, även fast det var en pina i helvetet.
För man var ju snäll.

Gjorde det man blev tillsagd.
Tackade och tog emot.
Snällhet är så relativt.

Tack för att alla finns!
Hur fan kan man vara tacksam för att alla finns när en del betraktade en som kattskit?

Låt den sista låten bli till en sång vi minns.
Ja, den sista låten innebär ett steg vidare i livet.
Tack för att minnena lever kvar, tack för att man inte behöver leva i dem längre.
Tack och lov för att jag inte längre är lika snäll.

Nä, jag tål'en inte. Samma sak som att jag inte tål "Teddybjörnen Fredriksson" för att den så drastiskt gjorde slut på barndomen. Årtusendets mysa-vid-brasan-sång och jag får ont i magen....

Nä, bättre låtar är Regina Spektors. Henne kan man lyssna på tills öronen blöder och ramlar av.
Eller Sofia Karlsson. Eller Hello Saferide. Eller The Velvet Underground. Eller Perishers. Camille. Nouvelle Vague. Amadou et Mariam. Kathryn Williams.  För att inte tala om the Magnetic Fields.....

Och med detta sätter jag punkt, för både skrivandet ikväll och Sista Visan
/Louise