virrhönans irrfärder

Skriva.

Uppsatsskrivande är på något sätt som en karantän.
Intrycken är få (utöver surrande fläktar, ett och annat tekniskt missöde och smyglyssnandet i lunchlådesilon).
Den tankemässiga stimulansen får väl sitt, inom det smala område man skriver om. Men utöver det - nja.
De sociala situationerna inskränks till mötet mellan de två uppsatsskrivarna, kanske en och annan frustrerad klasskamrat som man byter ett ord med.

Läsa läsa läsa. Skriva skriva skriva. Revidera.

Vad får vi ut av det?
Lite djupare kunskap inom ett speciellt område. Tack och lov att vi skriver om något som intresserar....
Minskad social kompetens?
Spatt, minst fem gånger om dagen.

Skriva skriva. Revidera. Radera.

Humor är viktigt för att hålla det flytande.
Utan skrattandet skulle jag lägga mig ner på golvet och skrika - tack och lov att jag har en skrivpartner!
Jag är nämligen inte så lättroad av mig själv.

Radera, radera, skriv nytt. Revidera.

Men oftast har jag spatt.
Så många otroligt dåliga låtar som ploppar upp i huvudet.
I saw the sign (and it opened up my mind). Nu går sista visan....
Vandraren.
Mitt huvud är en jukebox, dock inte innehållande min egen skivsamling.

Skriv om. Skriv mer. Skriv nytt.

Nä, det tär på det sociala.
Vad som än avhandlas med vännerna så kommer den förbannade uppsatsen upp på tapeten.
Ungefär som lumparhistorier, fast fan så mycket torrare!
Damm i strupen.

Radera.

Det är som om hjärnan saknar vattentäta skott, så uppsatsen bara väller in i alla lober som kan tänkas användas i hjärnan. Inget annat registreras. När situationen kräver andra samtalsämnen står man som en lallande fåne och vet inte riktigt vad man ska säga.
Trevliga bruna skor du har!
Nya skosnören tror jag bestämt?

Skriv på, för fan och sluta GNÄLL!

För det fungerar ju faktiskt, vi har inte stött på några hysteriska problem, alla intervjuer är bokade, vårat ämne är roligt, och vi kommer säkert ro båten i land (även om det kanske nån gång kan behövas en liten blodtörstig haj för att få fart)...och så har vi en finfin handledare.

I övrigt skiner ju solen, glasskioskerna har öppnat, snart skall några Hagabitches och en citybrud inviga grillen, dricka vin och komma på vad vi är bra på.....i CV-syfte.
Andra bra saker är att håret lyder mig, min om-möblering är lysande, jag får gratis restaurangmiddag imorgon, jag är 99% frisk och kry, pollenattacken har ännu inte klubbat mig......

Så det är ju ganska bra, ändå.


10 minuter på saturnus om dagen, det är inte bra för magen (men för fotlederna)
/Louise