virrhönans irrfärder

Måste bara skriva det en gång till: jag är så lycklig..... (och "han" heter ingenting utan det är kursbytena jag syftar på, så det så...)

Kvällen har bjudit på tre roliga telefonsamtal, varav två gav sköna citat:

Samtal 1 med syrran:
"Vet du vad som har hänt? Jo, jag har fått ett SMS av Pappa!! Jo, det är sant! Han och Mamma hade klurat ut tillsammans hur man gjorde, och de hade lyckats skriva med både stora och små bokstäver!!!"

Till saken hör den att varje gång vår far får ett sms så måste han fråga "Louise/Kristin...äh faan nu har jag fått ett sånt där MAIL på mobilen igen, jag vet fan inte hur man gör!", men nu verkar han ju ha klurat ut det, Pappa Ingenjören.


Samtal 2 med morfar:
"Ja, men när flyttar du ner dit till...kinesien...?" ...hmm...Lund?
Om mina byten av kurser: "ja, men du kanske blir klok iallafall!"

Och slutligen om att jag och Martinus ska gå på Operans försäljning av scenkostymer och hattar på fredag:
"haha! ja men där finns nog ingen hatt som kan slå din basker! Den kan du sälja där till ett högt pris!"
(baskern virkade jag hos mormor och morfar förra sommaren. När min bror såg den garvade han och sa "haha, har du snott den av mormor eller?" Nä sa jag, men garnet och virkmönstret är hennes....



Exakt VAD är det som är så lustigt med min basker/mössa?


Och, så kvällens roliga händelse:
Grannens fyra-åring kom över och ville titta på vårat hus (tilläggas bör att jag aldrig träffat henne). Så hon och jag gick hand i hand runt i huset och tittade på allt, testade gunghästar och gungstolar och pratade om sängar och Pippi Långstrump..... och sen fick jag följa med över till henne och titta på hennes hus. Hennes mamma skrattade lite i smyg men jag lyckades faktiskt hålla mig koncentrerad på vad den lilla ville visa. Nu har jag i min tur fått se alla hennes gosedjur + att jag vet att hennes gosehund Hundis kan prata finska. Och att alla hennes gosedjur gillar att dansa. Hon är en söt liten räka, grannflickan :o)

Tjoff!
/Lojs