virrhönans irrfärder

Ja, Herr H: jag SKA skriva nåt nytt, precis som du önskade. Eftersom det i princip enbart är du och min bästaste Emma som kommenterar på det jag skrivit så får jag väl anta att det bara är ni som läser, och isåfall är detta inlägg tillägnat er :-)


Ibland undrar jag om jag ändå inte är med i nån realitysåpa, där jag utsätts för förvirrande skämt, alltmedans halva svenska folket ligger i tv-sofforna och garvar åt den totalt borttappade människan i rutan som hela tiden lyckas göra enkla situationer till ett trassel av stickspår och återvändsgränder. VARFÖR känns det som om att det alltid är enbart JAG som lyckas strula till det?

Men; inget ont som inte har något gott med sig - jag lyckas faktiskt alltid att vända situationerna. Jag kan lösa problemen och jag börjar faktiskt undra om det inte är så att jag faktiskt skapar de tillkrånglade situationerna bara för att kunna få bevisa för mig själv att jag faktiskt KAN ändra händelseförloppen, få känna att jag inte är totalt inkompetent. Jag är faktiskt ganska slipad, i slutändan.

Så dagens ämne handlar alltså om en krasch, och en lösning (som jag hoppas går igenom). Det handlar om.....
.... DEN FREUDIANSKA FELTRYCKNINGEN!!!

Jag bestämde mig i våras för att läsa Nationalekonomi, för att komma in på någon master lite senare, och för att försöka förstå hur världen och ekonomin fungerar. Att kursen innehåller en massa matte och att jag helt enkelt inte kan tänka matematiskt tyckte jag var ett senare problem, men nog gnagde det lite i magen. Nåväl, jag anmälde mig, våren förflöt, sommaren kom, jag reste runt och hade ingen koll på vart posten hamnade. Efter en underbart rolig veckopaddling (skriver mer om den imorgon kanske?) kommer jag hem till Täby och öppnar posten som säger att jag kommit in på Nationalekonomi i Lund.

På distans.

Bowlingklot i skallen - ska jag flytta ner till Lund för att läsa en Lundbaserad kurs på DISTANS?!! Inte träffa en kotte, inte gå på föreläsningar...inte få hjälp med matten.....?!! Det blev några telefonsamtal; campuskursen var fullsmockad och studievägledaren rådde mig att söka nån annan kurs och läsa ekonomin till våren. Det blev några ynkliga tårar och sedan hysteriskt skratt (dom i tv-sofforna höjde ljudet och tittade mer intensivt nu) när jag insåg att nu kunde jag ju läsa Miljörätten, som jag egentligen ville läsa. Snacka om en Freudiansk feltryckning i våras. Så nu sitter jag och har plockat ihop Miljöantropologi, Miljöhistoria och Miljörätt, och så snart VHS har fixat min uppfuckade studera.nu -inloggning så kan jag också anmäla mig. Snacka om att livet gjorde en kullerbytta.

Och det känns så jävla bra. Jag har någon konstig sorts livsinställning; att jag måste göra sånt som jag inte riktigt vill bara för att härda mig, inte hålla på och mesa. Nu ska jag göra något jag verkligen VILL och det känns som om hela jag är fylld av färg och bubblor. Kanske kallas att vara glad? Och det bästa av allt:

Jag behöver inte ägna de närmsta 10 dagarna åt att panikplugga matte.

Livet är så jävla fantastiskt underbart ibland
och
kram på er båda (H och E)!
/Lojs