Ja, kanske, eller.....NEJJJ!!!
Läser en otroligt träffsäker bok - "Hångla mer! -en bok om att ge sig hän" av Klas Hellberg.
Ja, jag kan glatt och villigt erkänna att jag nappade åt mig den på biblioteket bara för titeln.... Men nu var det ju inte hångel boken handlade om, utan mer hur man väljer att leva sitt liv. Kalasbra! Just nu har jag fastnat för kapitlet "Jahadunehej - ett kapitel om svenskans viktigaste ord". Om att säga ja. Eller nej.
Jag har haft så svårt att säga nej. Jag har ordnat och fixat och arrangerat och slagit knut på mig själv, i planeringsgrupper, styrelser och fan och hans moster. För vems skull? För vems skull, frågar jag mig nu, har jag sagt att "ja, självklart, jag fixar"?
Är det för:
- min egen skull?
- för de jag arrangerat för? (lite moder Teresa-aktigt)
- eller, för hur folk ska se på mig? ("åh den där duktiga Louise som fixar och trixar, hon är bra hon")
Det beror lite på uppgiften.
Men helt ärligt; inte fan sitter jag och lägger timmar av tid för att det gagnar mig mångfaldigt i slutändan? Är synen av nöjda deltagare jag arrangerat för tack nog för de timmar av slit som ligger bakom?
Nej.
Jag har tröttnat. Tröttnat på det ideella, på det överengagerade. Så less. Kanske var det roligare förr, när jag var i grupper av människor som jag verkligen hade roligt med. Men nu är det inte kul. Jag vill dra mig ur allt, och jag satsar snart på en gammal klassiker; flytta ifrån allt. Börja om på nytt, starta något oskrivet, kanske lära sig lite av misstagen.
Att säga nej.
Att kunna säga nej, jag vill inte träffas ikväll.
Jag vill sitta hemma i mina fula mysbyxor och se på tv och ha otvättat hår.
Att kunna säga nej, jag orkar inte resa över hela Sverige.
Även fast jag först sagt ja.
Att kunna få ångra sitt ja.
En vän och jag bestämde oss för att vi måste sluta säga ja på direkten, vad än som frågades.
Vi ska istället säga "Ja....ag måste tänka på det!!!"
Slut på förhastade ja och klumpar i magen för saker man inte hinner eller vill göra.
Man kan också säga nej till sina egna tankar om vad man borde göra.
Därför struntade jag i att städa och läste istället bok och åt godis tills jag mådde pyton.
Därför tog jag spårvagen hem från stan, istället för att promenera.
Det är konstigt att man ställer "allmänhetens" ideal på sig själv.
MÅSTE träna. MÅSTE äta enligt kostcirkeln. MÅSTE tugga maten sjuttielva gånger. MÅSTE uppträda normalt, man SKA INTE dansa utan gå och detta skall ske på trottoaren. SKA inte klia sig i baken in public även fast man håller på att förgås. Du ska alltid få frågan om du alltid haft kort hår, eftersom att kort hår bryter mot den kvinnliga normen. Har du långt hår ifrågasätts du inte. Du kan inte ha dina kängor till kjol utan att få höra "gulliga kängor".
Nu hamnade allt från ilsket-centrum i hjärnan på pränt här. Så det kan bli.
Gör som du själv vill!
/Louise med Lilla My-sinne
Ojojojoj vad det där skulle kunna vara hämtat ur mitt liv!!!!!! Tar mig friheten att stjäla ämnet och filosofera lite kring det. *kram* på dig och längtar tills du flyttar hit i höst, då lovar jag att komma och dega med dig i
(datorn spelade mig ett spratt...) myskläder och otvättat hår... Såvida du vill ha sällskap alltså! *kram* igen!
Neeej! Du kan ju inte flytta till Malmo bara sadar. Stanna i norrpan och sag nej istallet, sa kan Emma flytta hit och dega har istallet (de har ju syrrautbildning har med) ;-)
Hur som helst sa kom ju jag till den insikten for lite drygt tva ar sen (den om att saga nej alltsa) och det ar saaaaa skont att kunna unna sig att tanka pa sig sjalv ibland.
(men du far fortfarande inte flytta, for du ar sa bra och snygg med mat hangande fran munnen ;-)
kram kram
En öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl är en öl....
Råkar av en händelse befinna mig i det otvättade bakfulla, sega och introverta tillståndet själv. Måste rycka upp mig! Nej - Eller? Jo, kanske. Jag får se...
Småland får passa sig ikväll =)
Din blogg är riktigt fett grym emellanåt. Först menskoppen och nu nejsägande. Nu ska jag läsa lite till.
Hej!
Efter lite luskande och fiffiga google-kombinationer hittade jag dit jag skulle. Hit alltså. Hörde av både proppen och stefan att du blickar hit till södern, trevligt! Tänkte därför passa på att tipsa om ett boende, näppeligen flickhemmet jag bor på! Du skulle utan tvekan både upskatta det och uppskattas av det! Ett gammalt dragigt hus med en massa hemliga skrymslen och vrår att utforska och leka i. Garanterat en massa gamla spöknuckor i källargångarna, jag blev livrädd en kväll och sprang upp. Hade sen ingen att smyga tillbaks och leka Harry Potter med. Dessutom är det centralt och billigt. Låter det inte fint?
Så här gör du: googla på studentskegården Lund och skriv ut ansökningspappret. Skriv även ut ett ladokutdrag över avklarade kurser och få det undertecknat, ta en kopia på ditt studentkort och skicka sen bunten till adressen som uppges. Sen lottas de lediga rummen ut, har man mer än 60 högskolepoäng får man förtur! Och hör av dig så jag kan hålla tummarna. Jag tror ansökningarna ska vara inne typ 15 maj så du har nog bra med tid än.
Massa kramar!
Malin Lule/Lund/Abisko du vet.