virrhönans irrfärder

Idag var det äntligen dags för det stora ÄVENTYRET.
Idag var det äntligen dags att åka dit jag velat åka hur länge som helst.
Idag åkte vi äntligen till Finspång!


                                                                    
                                                      Greetings from Finspång's Big Ben!



Varför just Finspång?? Varför inte Bahamas, New York eller nån oupptäckt djungel?
För att:
- Finspång är billigare att åka till än Bahamas
- Finspång är i folkmun kallad för Äggskallebyn eftersom man tydligen förlöste barn med sugkopp där, och sen såg alla ut som eggheads. Myt eller ej, men spännande är det.
- Finspång är utsedd till (en utav) Sveriges tråkigaste stad av P3!

Finspång har i säkert två år haft ett mystiskt skimmer över sig för mig. Liksom som om staden gömmer en skatt, bara man letar lite.

Äventyrarna och upptäckarna Felix & Therese, Lisa & Micke, Hanna & Louise (Hanna var min dejt för dagen då hennes herre befinner sig längre ner i landet) hoppade med spänning på bussen med riktning FINSPÅNG. Busschauffören frågade mig om jag också skulle åka till Huvudstaden. Det kändes lovande, tyckte jag. Finspångs-skimret blev så starkt att jag fick kisa lite grann.

  Pirrigt i magen. Snart framme i FINSPÅNG!

När vi kom fram till Finspång var det nästintill öde. Ungefär som en sån där övergiven vilda västern by, fast utan såna där garnnystan som blåser runt. Lite småläskigt, och Finspångs-skimret mildrades litegranna. Men, skam den som ger sig! Vi gav oss upp på gatorna och snabbt kunde Lisa göra en miljövetarinsats då hon hittade TVÅ batterier! Ajaj Finspång!

Efter att vi testat mössor och skrattat åt dem och sedan blivit instruerade i att mössorna vi skrattat åt var jättemoderna och ständigt visades upp på modevisningar (och Hanna och jag flytt ut från affären för att inte dö av skratt) så fortsatte upptäckandet i form utav pingstkyrkans andrahand och letning av matställe. Det var ganska så väldigt stängt överallt. Tillslut hittade vi ett spännande ställe som sålde något utrikiskt som kallades "Grill och kebab". Han som sålde maten var också spännande, man skulle kunna likna honom vid  en något sengångaraktigt med dålig hörsel och överhuvudtaget totalt ointresse av kunder.

  Lisas falafel visade sig inte finnas. Hon tröstades med mina påmmfritt.
  Smaskigt värre!
Lysande konst på mathaket. Det fanns även extra ketchup.

Vi hade våra funderingar på om vi skulle spela kägel (notera: inte bowling) men Micke hittade roligare grejjer istället. Han vann TVÅ studsbollar!

När vi ätit kände vi att det räckte. Är man för länge i Finspång kanske man blir påverkad på något sätt. För att motverka Finspångspåverkningen gick vi till ett ställe som fixar annan påverkan. Det glada systembolaget! Hurra! Där var det varmt och skönt och stämningen var fin. Jag hörde ett par diskutera rödvin och garvsyra, men resten i lokalen köpte uteslutande öl. Hanna och jag hittade en flaska med en älg på, och det passar ju fint på en lördag.
Det fanns massor att välja på

Efter syssets varma sköna värld (där Hanna avslöjade att hon såg ut som 16 och därför tänkte bli en sån där kolla-om-sysset-kollar-legg-person som dessutom får-betalt-i-sprit. Okej, jag ljögade lite där. Hanna ljögade också lite, för hon ser väl inte ut som 16? Avgör själva ovan) ...iallafall efter det var det (äntligen) dax att åka hem. Vi hade då stått ut hela två (2) timmar i Finspång. Jag hann först bli fotad vid en fin kanon med svenska flaggan på, det kändes patriotiskt och bra. Fast lite otäckt, för tänk om jag gjorde så att vi missade bussen! Då hade de andra antagligen slagit på mig.

  Jättefin var den! Eftersom jag är pacifist är jag särskilt förtjust i såna här grejjor, tänk vad mycket skoj man kan skjuta på!

Väl på bussen så kunde vi äntligen slappna av efter allt pirr i magen och spänning inför det stora ÄVENTYRET. Vi blev alldeles gäspiga och soviga. En del mer än andra



Så var detta äventyr över. Vi kom vi såg vi segrade.
Jag och Hanna dansade jenka på busshållsplatsen för att hålla oss varma. Micke sa att en hund var ful. Lisa fick aldrig sin falafel utan en falsk greksallad. Therese fick ett Dagens Jehova i mobilen som handlade om Buddha. Felix höll på att få tillbaka flera hundralappar för mycket i mössaffären.

Man kan väl efter denna resa konstatera att den dära skatten i Finspång, den ligger väl gömd.
 Finspång är en ganska så tråkig stad, men vi hade skoj iallafall!
Och vill man se lite lättklädda herrar kan man ju alltid återvända den 2 februari!



Slutet gott, allting gott, och nu är det dansbandsdisco i lägenheten under mig.

Swing it, Finspång!
/Louise