Fågelskratt i träden, helium i kroppen
Som om att luften kan gå ner i lungorna, så djupt som den aldrig gått förr under vintern.
Som om att magen blir bubblig, av all min glädje, och fötterna lättare, av all lycka.
Som om att hjärtat inte får plats i bröstet, för min längtan är för stor.
Som en sång, utan ord och ännu ingen melodi, som bara vill ut ur kroppen.
Som en glädje fast med lite vemod fast med lycka i kvadrat med ett stänk av någon sorts sorg och med en känsla av att jag vill göra allt vara överallt omfamna allt, som om att jag inte vet hur jag ska hantera
detta
som kallas
vår.
Är det min vår eller din vår eller vår vår?
Ta fram såpbubblorna igen
blås
låt lyckan växa
I'm not sane; I'm insane
/Louise
Kommentarer
Trackback