virrhönans irrfärder

På praktikplatsen i Nässjö har jag hunnit med mycket. Full fart och inspektioner.
Har världens häftigaste mössa när jag går i köken (det är sant! Lite popkeps sådär, fast blå och nätig högst upp på skallen) och jag hittar samma fel som min handledare. Känner mig jätteduktig.

I lägenheten jag hyr är det mer stillastående.
Utan vänner på plats, och utan möjlighet att kommunicera över internet är det tomt, så tomt.
Jag har roat mig med att lyssna på musik på datorn och titta på foton.
Och då saknade jag er ännu mer, mina vänner. Alldeles förskräckligt mycket saknade jag er!!!!

För är det något Norrköping gjort, så är det att jag blivit vän med de bästaste människorna man kan tänka sig.
Ni är allihopa en stor färgglad klump med glädje i koncentrerad form, och ungefär såhär känns det i mig när jag är med er:



Ja, precis, så känns det! Som såpbubblor!!!!! Färgglada, runda, glittrande, luftiga, lätta!
Kan man vara ledsen med såpbubblor? Nä!
För såpbubblor är som glädje i magen, som skratt och det underbara fnittret som bara bubblar upp.
Såpbubblor är helt enkelt ren och skär lycka. Och Norrköpingarna, ni är som såpbubblor.





Förresten, så ska inte bara Norrköpingarna räknas in.
Ni i Malmö och Lund och Uppsala och Stockholm och Linköping och Luleå - ni är också såpbubbliga!

Pussar och kramar på er allihopa!
/Louise