virrhönans irrfärder

Som att kasta pärlor till svin, fast utan att några svin fick pärlorna och utan att jag kastade dem, de bara liksom rann av mig när halsbandet bestämde sig för att ge upp och mannen som tvättade bilen i vårat svenssonigt lugna och sköna villakvarter undrade nog vad de två kvinnorna höll på med när de låg och rev runt i löven vid trottoarkanten och exalterat skrek "där är en till!" men vi förklarade lugnande för honom att det bara var ett gäng turkoser som runnit iväg och då såg han ännu mer skeptisk ut och

fortsatte att gömma sig och putsa och polera på sin bil
sin förlängning av manligheten
sitt alias.

Vi hittade alla pärlor tror jag.
Tur det, för jag har väntat i över 20 år för att få bära de smyckena.
Du skulle bara veta, bilputsarmannen.

/Louise