Sjung och spel är aldrig fel
Linköpings folkmusikfestival 2007 - sjung, dansa, spela och utebliven sömn....
Brum brum upp på fredagen. Körde vansinnigt fel i Linköping. En handritad karta är inte helt rätt....
Vi laddade upp inför festival och VM på hamburgerstället utanför. Det var mycket spännande. Total jätteanstormning av folk och en liten farbror som stekte hamburgare så det skvätte om det. När han dessutom pratade i telefon samtidigt och börjar skrika och gorma i den så att det säkert hördes ända ner till Lund blev det ännu mer spännande. Allra mest spännande blev det när han tjongade telefonen i bordet och svor på utrikiska. Attans vad tyst det blev i lokalen. Man kunde höra en påmmfritt falla, lätt.
Sen berättade hamburgermannen (när han blivit lite gladare) att han hade köpt in jättemånga hamburgare till en hårdrocksfestival/spelning/nåt MEN SÅ HADE ALLA VARIT VEGETARIANER! Katastrof!
Glädjenivån höjdes lite ytterligare när en långhårig herre drog fram cellon och spontanspelade lite på burgarstället. Händelsen kan bevittnas nedan på bevismaterial A:
Sen blev det lite träning inför VM (jag fick till och med ont i magen, jag SÄGER ju att jag INTE är en tävlingsmänniska, och så är jag med iallafall....). För att lugna nerverna och njuta av musiken pallrade vi oss iväg till teaterladan och avnjöt Sofia Karlssons spelning. Till vår stora glädje var Sofia precis så vacker som man kunde ana bara av att höra rösten på skivan och ojoj, fantastisk spelning!
Hon är inte så jättestor på bilden, men jag kan berätta att hon stod där barfota i sin tjusiga klänning och sångerna bara rann ur henne så att man nästan storknade av allt vackert. Det var fint också när hon höll på att skratta ihjäl sig för att tjejen som spelade tramporgel enligt Sofia såg ut som farmor Anka när hon trampade. Många omtagningar på den låten pga skratt. Lövely.
Men, allt njutningsfullt och lugnt har sitt slut - det var dax för VM! Magknip och stela flöjtfingrar. Men, Karin och jag hade laddat upp med de skånska färgerna och fått tofsar på våra flöjtar (Lustspels gemensamma nämnare: gulröda garntofsar på instrumenten. Altsaxen har finast för han har såna där runda bollar, vi andra har mer fjösiga)
Bildbevis C visar mig och Karin framför Lustspels-flaggan, det syns inte att det står Lustspel så det SKULLE lika gärna kunna stå "Lussekatt" men det gör det inte.
Hur gick det då?
Mja, det var svinkul att spela och det var världens ös och folk dansade runt runt i Rotundan, och en kille t.o.m headbangade men icket att det blev världsmästartiteln i år igen, inte ens ett fjuttigt hederspris. Men skoj var det iallafall!
Resten av helgen fylldes av konserter, lite halvtaffliga polska-försök med min coola danspartner som visade sig gå i 8an (vi uppfann dansen "Djävulspolska" vilket innebar att man gärna dansade in i folk och fä), lite sjungeri i Fula Visstugan ("så går det till när jag knullar min katt" är numera en höjdarlåt) (resten av texten censureras dock här, ring upp mig så sjunger jag), sova på bänkar och lutad över bord, eller bara rakt upp&ner i en stol med mössan nerdragen över ögonen, sova ordentligt i ett klassrum, köra en herrans massa minibuss och tillslut, när vi lämnat in bussen i Lund så fick jag ÄNTLIGEN min dröm uppfylld.
Cadillac, 1959.
Say no more.
/Louise, nöjd, förkyld, trött och jävlig efter helgen
ps. om ni inte fattat, eller inte vet om min överbarnsliga förtjusning för gamla fina bilar från amerikatt så kan jag säga att JAG FICK ÅKA I DEN FINFINA BILEN!!!! För att visa min lycka gör jag nu tecknet för "överlycklig" på teckenspråk *höger pekochlångfinger hoppar med böjda ben i vänstra handflatan* (man lär sig mkt av att köra minibuss) ds.
Brum brum upp på fredagen. Körde vansinnigt fel i Linköping. En handritad karta är inte helt rätt....
Vi laddade upp inför festival och VM på hamburgerstället utanför. Det var mycket spännande. Total jätteanstormning av folk och en liten farbror som stekte hamburgare så det skvätte om det. När han dessutom pratade i telefon samtidigt och börjar skrika och gorma i den så att det säkert hördes ända ner till Lund blev det ännu mer spännande. Allra mest spännande blev det när han tjongade telefonen i bordet och svor på utrikiska. Attans vad tyst det blev i lokalen. Man kunde höra en påmmfritt falla, lätt.
Sen berättade hamburgermannen (när han blivit lite gladare) att han hade köpt in jättemånga hamburgare till en hårdrocksfestival/spelning/nåt MEN SÅ HADE ALLA VARIT VEGETARIANER! Katastrof!
Glädjenivån höjdes lite ytterligare när en långhårig herre drog fram cellon och spontanspelade lite på burgarstället. Händelsen kan bevittnas nedan på bevismaterial A:
Sen blev det lite träning inför VM (jag fick till och med ont i magen, jag SÄGER ju att jag INTE är en tävlingsmänniska, och så är jag med iallafall....). För att lugna nerverna och njuta av musiken pallrade vi oss iväg till teaterladan och avnjöt Sofia Karlssons spelning. Till vår stora glädje var Sofia precis så vacker som man kunde ana bara av att höra rösten på skivan och ojoj, fantastisk spelning!
Hon är inte så jättestor på bilden, men jag kan berätta att hon stod där barfota i sin tjusiga klänning och sångerna bara rann ur henne så att man nästan storknade av allt vackert. Det var fint också när hon höll på att skratta ihjäl sig för att tjejen som spelade tramporgel enligt Sofia såg ut som farmor Anka när hon trampade. Många omtagningar på den låten pga skratt. Lövely.
Men, allt njutningsfullt och lugnt har sitt slut - det var dax för VM! Magknip och stela flöjtfingrar. Men, Karin och jag hade laddat upp med de skånska färgerna och fått tofsar på våra flöjtar (Lustspels gemensamma nämnare: gulröda garntofsar på instrumenten. Altsaxen har finast för han har såna där runda bollar, vi andra har mer fjösiga)
Bildbevis C visar mig och Karin framför Lustspels-flaggan, det syns inte att det står Lustspel så det SKULLE lika gärna kunna stå "Lussekatt" men det gör det inte.
Hur gick det då?
Mja, det var svinkul att spela och det var världens ös och folk dansade runt runt i Rotundan, och en kille t.o.m headbangade men icket att det blev världsmästartiteln i år igen, inte ens ett fjuttigt hederspris. Men skoj var det iallafall!
Resten av helgen fylldes av konserter, lite halvtaffliga polska-försök med min coola danspartner som visade sig gå i 8an (vi uppfann dansen "Djävulspolska" vilket innebar att man gärna dansade in i folk och fä), lite sjungeri i Fula Visstugan ("så går det till när jag knullar min katt" är numera en höjdarlåt) (resten av texten censureras dock här, ring upp mig så sjunger jag), sova på bänkar och lutad över bord, eller bara rakt upp&ner i en stol med mössan nerdragen över ögonen, sova ordentligt i ett klassrum, köra en herrans massa minibuss och tillslut, när vi lämnat in bussen i Lund så fick jag ÄNTLIGEN min dröm uppfylld.
Cadillac, 1959.
Say no more.
/Louise, nöjd, förkyld, trött och jävlig efter helgen
ps. om ni inte fattat, eller inte vet om min överbarnsliga förtjusning för gamla fina bilar från amerikatt så kan jag säga att JAG FICK ÅKA I DEN FINFINA BILEN!!!! För att visa min lycka gör jag nu tecknet för "överlycklig" på teckenspråk *höger pekochlångfinger hoppar med böjda ben i vänstra handflatan* (man lär sig mkt av att köra minibuss) ds.
Kommentarer
Trackback