Halvzebran
Igår köpte jag en cykel. På auktion!
Först ropade jag in en cykel till Sara, mycket spännande att vifta lite sådär coolt med handen och höja priset. Jag hade glömt att fråga hur högt priset fick bli vilket kunde blivit lite jobbigt, men som tur var så lade sig de andra vid 350 kronor och PANG! så hade Sara en grön cykel.
Jag ville egentligen helst ha cykel nr 56 men det tog så förbaskat lång tid så jag ropade in cykel nummer 14 istället. Det var ingen annan som bjöd, så jag fick den för 120 kronor. Ett sånt kap! tyckte jag inte då jag insåg att den var låst, att den var punkterad på ena däcket och att jag således inte kunde rulla iväg till lek-kvällen jag var inbjuden till.
Ibland tror jag alldeles för gott om människor, ibland om djur (glömmer aldrig grisen som bet mig i handleden) och nu även om cykelautktioner. Det var nog bara jag som trodde att cyklarna skulle vara cykeldugliga...(det är stulna cyklar som tekniska nämnden nu sålde i egenskap av hälare). Auktionsförrättaren var förresten en kvinna med officers-egenskaper och väktaren bredvid var av obestämbart kön. Den/det kallades dessutom vid efternamn, så vi kan kalla den/det för "människa med ganska långt och fett hår (med ful keps)"
Men men, 120 pix för en låst och punkad cykel som dessutom är målad som en halv zebra (antar att den svarta färgen tog slut efter halva alt. tålamodet) är ju inte helt illa. Så jag och Sara började den långa och mödosama vägen hem. Jobbigt. Men efter att ha nynnat på McGyver-sången så kläckte jag en skitsmart idé (som vanligt då jag nynnar på den sången) - jag kunde använda den gamla goa skabb-sjalen och surra fast framhjulet (så att det inte vinglade så mycket) och sedan dra cykeln baklänges!
Nej, dra mig baklänges på en låst cykel! (eller på en liten vagn?)
Ursmart, bortsett från att jag surrade fast hela hjulet (kan meddela att då snurrar inte hjulet, något som de gamla egyptierna säkert upptäckte de med).
Ny surrning - i stänkskärmen- och tadaa! det gick inte som en dans men det gick iallafall.
Halvzebran och jag kom hem.
Nu återstår att gå till cykelgubbegrannen och han kommer slänga gliringar om att min halvzebra är för gammal för att cykla på, och jag kommer stänga öronen och be honom skära upp låset och byta däcket. Sen är det bara att trampa på och ja mamma, jag SKA köpa en cykelhjälm!
Än en gång, åter till mitt paper om djupekologi....
/Louise, ägarinna till Halvzebran
Först ropade jag in en cykel till Sara, mycket spännande att vifta lite sådär coolt med handen och höja priset. Jag hade glömt att fråga hur högt priset fick bli vilket kunde blivit lite jobbigt, men som tur var så lade sig de andra vid 350 kronor och PANG! så hade Sara en grön cykel.
Jag ville egentligen helst ha cykel nr 56 men det tog så förbaskat lång tid så jag ropade in cykel nummer 14 istället. Det var ingen annan som bjöd, så jag fick den för 120 kronor. Ett sånt kap! tyckte jag inte då jag insåg att den var låst, att den var punkterad på ena däcket och att jag således inte kunde rulla iväg till lek-kvällen jag var inbjuden till.
Ibland tror jag alldeles för gott om människor, ibland om djur (glömmer aldrig grisen som bet mig i handleden) och nu även om cykelautktioner. Det var nog bara jag som trodde att cyklarna skulle vara cykeldugliga...(det är stulna cyklar som tekniska nämnden nu sålde i egenskap av hälare). Auktionsförrättaren var förresten en kvinna med officers-egenskaper och väktaren bredvid var av obestämbart kön. Den/det kallades dessutom vid efternamn, så vi kan kalla den/det för "människa med ganska långt och fett hår (med ful keps)"
Men men, 120 pix för en låst och punkad cykel som dessutom är målad som en halv zebra (antar att den svarta färgen tog slut efter halva alt. tålamodet) är ju inte helt illa. Så jag och Sara började den långa och mödosama vägen hem. Jobbigt. Men efter att ha nynnat på McGyver-sången så kläckte jag en skitsmart idé (som vanligt då jag nynnar på den sången) - jag kunde använda den gamla goa skabb-sjalen och surra fast framhjulet (så att det inte vinglade så mycket) och sedan dra cykeln baklänges!
Nej, dra mig baklänges på en låst cykel! (eller på en liten vagn?)
Ursmart, bortsett från att jag surrade fast hela hjulet (kan meddela att då snurrar inte hjulet, något som de gamla egyptierna säkert upptäckte de med).
Ny surrning - i stänkskärmen- och tadaa! det gick inte som en dans men det gick iallafall.
Halvzebran och jag kom hem.
Nu återstår att gå till cykelgubbegrannen och han kommer slänga gliringar om att min halvzebra är för gammal för att cykla på, och jag kommer stänga öronen och be honom skära upp låset och byta däcket. Sen är det bara att trampa på och ja mamma, jag SKA köpa en cykelhjälm!
Än en gång, åter till mitt paper om djupekologi....
/Louise, ägarinna till Halvzebran
Kommentarer
Postat av: Sophie
hello Love! Nu har jag äntligen hittat till din blogg =) Du skrev underbart underhållande! Hoppas klippnigen blev bra och att hemresan gick bra och (sista och:et)att cykelgubben fixar din cykel.
Kram, ses snart igen!
ps. glöm inte att meddela när ni spelards
Trackback