virrhönans irrfärder

Röd om näsan, seg i kroppen, mosig i hjärnan men lycklig i själen. Träden grönskar utanför mitt fönster och det känns som om jag bor i en djungel. Himlen är vårkvällsblå, Antony and the Johnsons spelar fint för mig i datorn och så har jag just kommit hem från fyra dagars Riksting med TVM. 50 år firades, 50 år av skog, vatten och fjäll, 50 år av Tvärtom och något annat än "innesitteri och hångel".

För mig: ca 10 år av naturupplevelser, vänskapsband som knutits och blivit oerhört starka i många fall, 10 år av glädje, skratt och skavsår, kajaker, morgondoft av solvarm pressening, sovsäcksvärmepanik men oftast frusna fötter. Alla dessa sånger! Alla dessa lekar! Alla kramar, alla sitta-i-knät-med-en-filt-runtom-sig, alla dessa odiskade stormkök.... TVM har gett mig första smakprovet på kajakpaddling & klättring (Riksexpedition 2003), vinterfjällsturer (Igloo 2004) och så har jag ju lärt mig äta banan på grund av TVM. Jag har njutit av möjligheten av att kunna vara ute på tur i två veckor under översikt och ledning av fantastiskt kunniga människor som bara är några år äldre än mig själv. En och annan kärlekshistoria har väl också hänt (med ett och annat småkrossat hjärta som påföljd), och jag har faktiskt lärt mig med åren att det är bäst att diska på en gång. TVM har lärt mig en hel del om livet!

När jag åkte iväg på detta jubileumsting var jag helt inställd på att detta nionde ting för mig skulle vara det sista. Jag har skapat mig friluftsvänner, jag kan det där med ting och jag behöver inte längre en förening som stöd för att ta mig ut i naturen. Så tänkte jag.

Tänk så man kan tänka! Så tokigt.

För inte kunde jag ta farväl av allt det där; all denna glädje, alla dessa människor och denna mentalitet. Jag kan inte göra slut på ett 10-årigt förhållande som hållit mig uppe hela tonåren, som gjort mig till den jag är idag. TVM har ju inte gjort något dumt mot mig. Jag trodde kanske att jag slutat vara kär....men nog fanns där känslor kvar. När man blir sentimental och lätt gråtfärdig vid tanken på allt jag upplevt, och när man hyser den största respekt och stolthet gentemot ett sexkantigt märke....då kan man inte sluta. Inspirationen blev så stor att jag gick med i en grupp som ska dra igån expeditioner igen, expeditioner till skogen, fjället och vattnet. De Tre Vildmarks Målen. TVM.

I övrigt dansades det polka och schottis för fulla muggar och jag blev hög på lycka när schottissnurrarna gick som på räls. Logdansen var mäktig då 150 pers tryckte in sig i logen och dansade så svetten rann. Med allt snurrande så påminde dansgolvet mest om ett femtital elvispar som löpt amok. Rave är så töntigt ute, det är polka och schottis som gäller nuförtiden! Mera pardans åt folket :-) Det blev även årets första bad, naket och iskallt men en sån vårglädje det gav! Så många glada människor, så fint väder, så rött ansikte... Fånigt leende sitter jag här, nyfrälst på TVM och vet att jag kommer få en tung, skön sömn i natt i min säng men samtidigt vet jag att saknaden efter min sovsäck, fågelbajsbesprutad, fuktig och jävlig, ändå kommer locka mig många nätter framöver.

"Hatten av för det förgångna, med uppkavlade ärmar in i framtiden" (Torvald W)
/Louise (eller Virrhönan eller Njuff...)

ps. Har ni lekt "Skoen"? Sätt dig i en ring, sjung en sång om skoen som ska flyttas runt, gör lite fel, få en sko och....avslutningsvis har du två nya skor. Min grupp körde stenhårt och gick en halv kilometer i fel storlekar, två vänsterdojjor och var väldigt glada och stolta över detta. Jag fick en vänstergummistövel (2 storlekar för liten) och en till vänster: en känga i storlek 46. Den stackars 46-fotade killen fick skorna i storlek 36. Hehe. Vi har definitivt vårat glada barnasinne kvar!