virrhönans irrfärder

Söndag 1 november, 2009

Oj, ett sånt väkommnande man fick tillbaka! Jag blir alldeles glad och säger hej tillbaka, goa vänner! Tänk så utspridda ni är, i hela landet och världen utanför och ändå så kan man mötas här ute i det någorlunda abstrakta internätet. Det är häftigt, det måste erkännas. Eftersom jag nu varit så tyst på ett bra tag, och inte haft någon vidare kontakt med folk som bor längre bort än min korridor så får ni en grundlig genomgång över vad som händer. En total självbiografi - så tar vi reflektioner över livet och annat smått och gott en annan dag.

Studierna fortsätter på masterprogrammet i strategisk kommunikation i Helsingborg. Jag bor kvar i Lund och är nu en van pendlare, om det nu är en status man vill uppnå. Jag är lite tveksam. Studierna har inneburit en 15 hp kurs i projekt, så vi har jobbat i grupper och utfört riktiga kommunikationsutredningar. Det har varit tufft och helsikes jobbigt och jag är både ypperligt glad att jag har gått kursen och lärt mig en hel massa - men jag är nog snäppet ypperligare gladare att kursen är över, för den har verkligen sugit musten ur mig. Kursen avslutades i fredags och idag är jag som en badboll som har ventilen öppen....pyst, liksom. Pust. Puh. Nu är det två 7,5 hp kurser kvar, och sen är det dags för uppsats hela våren.

Kärleken har hållit på i exakt ett år, sånär som på några dagar. Ofattbart men lyckligt. Vi har nu testat förhållande i samma stad, förhållande på tusentalsmil-distans, en månads studentrumsdelande, distans till Göteborg, sammanboende i somras, fortsatt distans och i januari/februari-trakten så flyttar jag upp. Det är konstigt, och samtidigt fantastiskt underbart - slut på tågpendlandet, längtandet, ångesten; början på samboskapet, vardagligheter och ett helt nytt liv på sätt och vis. Jag trodde inte jag hade så mycket som band mig till Lund, men det är ju korridorarna, det är bästa spelmanslaget Lustspel, det är staden i sig, mitt högt älskade rum. I utbyte får jag en trea i en Göteborgsförort, billiga grönsaker på torget utanför, en kulturell mix som inte går att hitta i Lund och förstås - kärleken i egen hög person, i samma lägenhet, aldrig längre bort än 10 meter. Och så kommer en av de bästa korrarna med upp till Göteborg. Känns tryggt. I Göteborg ska jag skriva min masteruppsats; har fixat en handledare på Göteborgs universitet så att jag inte behöver åka ner till Skåne för att få ledstjärnor i mitt skrivande. Kommer att skriva något inom ramarna för kommunikation och CSR, vad det blir vete gudarna just nu.



Sommaren bjöd på Ransäterstämman, lite Täby, lite Tjörn, 5 veckors harvande på ett äldreboende i Mölndal. Jag försöker lova mig själv att jag jobbat klart inom vården men man ska inte ropa hej förrän man är över ett bäcken *ta i trä*. Men helt seriöst så kommer jag bli smått galen om jag behöver jobba de totalt uppfuckade vårdtiderna igen (7-16.30, 7-14, 14-21.30-7-16.30....ledig en dag här, en dag där). Nåväl, det var 5 veckor och en timmas resväg enkel väg. Sen vart en veckas stugtur i fjällen (Vakkotavare - Teusajaure - Singi - Hukejaure - Sitasjaure) där Hukejaure var bäst, bäst så himla bäst in i norden. Vi stannade där två nätter och njöt av rökt röding, stekt röding, Sveriges absolut bästa bastu, njöt av trevliga människor och fina hundar, njöt av stugvärdens trevliga sällskap och fjällets lugn. Den gamla visan har så rätt:

"För fjället stillat en våldsam längtan, och givit ro åt en rastlös själ. Jag vänder hemåt men utan trängtan och tackar fjället som gjort mig väl"

Fast jag var inte klar när det var dags att åka hem, inte för fem korvöre. Jag ville stanna, bosätta mig och först åka hem när det blivit lite för kallt (för det här var nämligen den soligate och varmaste fjällvandring jag någonsin varit på!).
Nåväl; sommaren fortsatte med 25*2-årsfirande ute i Stockholms skärgård, en veckas sommarstugande, en hejdundrande släktträff med en släkt jag inte känner (herrns släkt alltså) och en vecka i Italien som bjöd på stadstrampande, bergstittande, fiskätande, buss-och-båtåkande, vandring 1300 höjdmeter uppåt och boende i Italienskt "bergshus" med lokala alpinistklubben med endast en 14-åring som pratade engelska, vandring 1300 höjdmeter neråt och vader som tennisbollar, sol, värme, cykelutflykter och helt enkelt en hejdundrande semester.

Och alla ni; alla kära vänner som jag inte hört av mig till eller träffat på så länge....vad annat kan jag säga än att jag saknar er, allihopa! Jag hade så gärna åkt på riksting men det blev spelmansträff istället. Hade så gärna följt med och paddlat med er fina TVMare i somras, men jag såg mailet försent. Borde vara i Stockholm lite oftare, men det är alltid så ont om tid..... Jag tänker att tid kommer att frigöras när jag äntligen slipper pendla mellan Lund och Göteborg, och att partnern och jag kan umgås i veckorna och känna att det faktiskt är okej att inte träffas på helgen. Jag tänker att det vore så fint att dra ihop det gamla TVM-folket och vandra en sväng, eller paddla en snutt till våren. Jag tänker att alla gamla Täby-vänner borde träffas och prata nutid och gamla minnen. Jag önskar att jag springer på er alla andra, någonstans, någongång.

Kramar på alla
/Louise