virrhönans irrfärder

Den där galna ilskan börjar vakna till liv, och den säger att det är dags att röra på sig. Jag klarar helt enkelt inte av korridorslivet längre; med ostädade kök, egocentriska uppfattningar istället för en kollektivistisk anda, folk som inte tar ansvar, sångfåglarna i köket, personerna jag tvingas umgås med, de överfulla diskställen......jag blir tokig. Det kryper i kroppen på mig. Mina två bästa här konstaterade att det hade varit fint om man hade kunnat "hålla öronen" precis som när man håller andan. *HUMPPPPFFF* och så slipper man höra det evinnerliga kacklet.....

Nej, jag är inte bitter. Men jag har nog kommit till det där stadiet då det är dags att flytta hemifrån.


I övrigt: svängde vi till London till hans syster och fästman. Fantastisk fotoutställning på Natural history museum, tittande, klänningsköp samt rökelseinrökning (blä!) på Camden market, musikal (Wicked) och en fot som inte riktigt ville vara med (det fick den vara iallafall, den dummingen). Det var fint. Och Tobleronen var snorbillig. Allt man kan önska sig!

/Louise