virrhönans irrfärder

Alla dessa ord och texter som samlas i huvudet, det är svårt att få ner dem. Och efter att ha sjungit internets lov och Det Fria Ordets Publicering i bloggar och på facebook börjar nu leendena stelna och vi biter oss litegranna i tungan. Men en sak vill jag säga: under den glashala torsdagen på väg till jobbet, på den delen av gångvägen som var ett Ingenmansland, en vit fläck på kartan, en Bermudatriangel fast med fyra hörn som skördade sina offer, där hasade jag ikapp den unga dam som i hopp om annat väder satt på sig skor med hög klack. Jag erbjöd henne min något sånär stadiga arm. Hon tvekade någon svensk sekund innan lättnaden spred sig i kroppen; ja tack. Eskorten gick till grusad, säkrad mark och hon blev så glad och jag blev så glad.

Det är saligare att giva än att taga. Som ett tomtebloss i bröstet av lycka över livet, där vi kan hjälpa och låta hjälpas. Drömmar om stordåd väcks. Love is all we need. Give peace a chance. We are the world. Det gäller bara att akta sig för att vara för nyfrälst; tenderar att verka avskräckande.