Med ögon känsliga för grönt
Solen bröt fram och balkongen i söderläge gjorde att vårkänslorna kom flygande. Lunch ute! Artikelläsning ute! Det var svårt att tro på det. Nina Ramsby sjöng och 1900 spelade sin sånglösa, mystifika musik för mig och jag köpte gröna, råsa, orangea och blå ljus. Våren nalkas, fast än så länge utan knoppar. Inget grönt i betonglandskapet. Men vi väntar med spänning.
Idag är det mulet och duggregn. Våren känns som ett practical joke, en retning. Alla dessa bakslag som ska hanteras, är det inte våren så är det uppsatsen eller humöret som tvärvänder. Men Nina Ramsby sjunger fortfarande. Och ikväll ska vi träffa två små blivande vänner som ska bo här över påsk. Råttor! Jag som aldrig haft djur hemma är alldeles längtig och kommer antagligen att gosa sönder de små liven. (Och så kommer föräldrarna. Mamma sa "HU!" när jag meddelade att de inte var de enda gästerna över påsk....)
En dag i taget, ett steg åt gången.
Idag är det mulet och duggregn. Våren känns som ett practical joke, en retning. Alla dessa bakslag som ska hanteras, är det inte våren så är det uppsatsen eller humöret som tvärvänder. Men Nina Ramsby sjunger fortfarande. Och ikväll ska vi träffa två små blivande vänner som ska bo här över påsk. Råttor! Jag som aldrig haft djur hemma är alldeles längtig och kommer antagligen att gosa sönder de små liven. (Och så kommer föräldrarna. Mamma sa "HU!" när jag meddelade att de inte var de enda gästerna över påsk....)
En dag i taget, ett steg åt gången.
Kommentarer
Trackback