Trygghet

Trygghet finns i så många olika former.

Trygghetsgruppen i Hjällbo försvinner i mars, för då tar pengarna slut. Trygghetsgruppen eskorterade hem människor om de ringde och bad om det. För gångvägen i skogskanten kan kännas mörk och läskig, vägen hem från spårvagnen lång och hotfull. Särskilt efter mord och kidnappning i lilla Hjällbo. Så känns det obehagligt. Själv tvekar jag inför att gå ut på promenad själv i skogen intill, och det irriterar mig så enormt. Jag vill inte vara rädd i en skog! Men med mordet runt knuten så är det något som stoppar.

En otrygghet som ska bli trygghet är också att området förbjuder att de boende inte får ha kamphundar i sina lägenheter, och måste också förbinda sig vid ett avtal så att de inte skaffar en sådan jycke i framtiden. Säga vad man vill om den fria viljan och förbudshysteri. Men det känns skönt. För männen med hundarna på torget, de skrämmer mig. Inte själva hunden. Utan snarare vad de försöker utstråla. En makt. En kamp.

Men sen finns den mera nära tryggheten. Som att fina L flyttade till Göteborg samtidigt som mig. Och vi äter mat och umgås och spelar wii och ser True Blood och ska gå på konsert. Utan vänner så haltar livet, men jag glömmer så lätt bort det ibland. Nu är det Räfven, Hellsongs och José Gonzalez som hägrar i veckan. RÄFVEN! Jag säger bara det, man blir ju bara helt lycklig av deras hemsida www.rafven.se, med små hamstrar som sköter jukeboxen...och blev man inte lycklig av det så blir man definitivt lycklig av musiken!

/Louise

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback