virrhönans irrfärder

Tack och lov för att jag fick jobb.

För jag blir knäpp bara jag behöver tänka på uppsatsen....satan i gatan. Den får ligga tyst i ett hörn ett tag framöver, och så koncentrerar jag mig på jobbet. Mitt jobb ger mig struktur, ordning och reda med tider, social samvaro, utmaningar och lön. Jag känner mig duktig - inte på det sättet att jag ska vara bäst i en jämförelse, utan duktig som att jag klarar av saker och ting. Jag känner mig lite klantig också, då jag strulat till småsaker (och en liten större sak). Men klanteriet löser sig...man är inte mer än människa. Fredagskänslan stärks av att kunna stänga av datorn och stänga dörren till kontoret och känna "ajöss! Nu ska jag ha helg, men jag kommer inte dö av vånda av att gå tillbaka hit". Jag känner inte att jag vill vända om omedelbums när jag är på väg till jobbet. Jag trivs! Jag gillar't!

Så livet är rätt fint. Just nu lite ensamt då Hampussen reser än hit, än dit med sitt jobb. Jag lämnades kvar med ett diskberg som inte är av denna värld. Och en förfärligt massa plats i sängen, som jag nu ens inte vill ha. Jag som vill kramas, se på "Big bang theory" och äta Hampuslagad mat. Få pyssla med våra odlingar, diskutera basilika, berätta historier. Jag får vänta med det helt enkelt. Och passa på att äta blodpudding när han är borta.